Någon mer med svårigheter att få till ett syskon?

Hej!

Jag hoppas att det går bra att jag också skriver i denna tråd (har följt den ett tag nu). Vi är uppe i 13 misslyckade syskonförsök. Inget har hänt under tiden som gått. Mensen kommer mer eller mindre beräknat månad efter månad. Själv är jag orolig att det beror på det kejsarsnitt som jag gjorde 2011 då sonen föddes (han blev till på första försöket)... Vi kommer att börja utredning i slutet av april. Det är dock inte så lätt när man redan har syskon och landstingets resurser är obefintliga. Privata alternativ finns inte i närheten och vi kommer behöva åka iväg tre timmar. Men om det kan ge oss ett syskon är det klart värt allt. I vänskapskretsen tycks alla bli gravida lekande lätt och frågor om syskon gör riktigt ont.

Missfall är ju verkligen inte något man önskar sig eller någon annan, men samtidigt skulle det vara ett bevis på att man faktiskt kan bli gravid. Just nu känns det tydligt som om det är något som inte fungerar, frågan är bara vad... Hoppas utredning kan ge vägledning och förhoppningsvis hjälp! Har ni utrett er allihopa?

Tack för era svar. Det är så skönt att denna typ av grupper finns så man kan få stöta och blöta sina tankar... Själv blir jag galen på jobbet när alla kollegor frågar "När är det dags för syskon?"... På något sätt verkar alla ta förgivet att om man blivit gravid en gång kan man lätt bli det igen. Tycker också att det är så jobbigt att se gravidmagar. Bebisar tycker jag nästan är lite lättare, men gravidmagarna gör ont. Har en tjej på jobbet som jag måste se varje dag. Hon bara råkade bli gravid i höstas, det var inte alls planerat =(.
En vecka kvar tills vi ska iväg till ivf-kliniken (3 timmar bort). Tyvärr bor vi på en plats i Sverige där det inte finns privata gynmottagningar och landstingets fertilitetsmottagning bara skrattade åt mig när jag ringde dem. Samtidigt som det ska bli skönt att börja bli undersökt är jag också livrädd för att det ska visa sig vara något som inte går att göra något åt...

Trinity78: Jag tänkte på att du nämnde att du inte längre har ägglossning. Har du ingen mens längre eller hur märks det?

Jag har också bestämt mig för att gå vidare efter 14 försök... Mest för att jag känner att tiden rinner iväg och det frestar på mitt psyke rejält. Är det så att vi inte kan få fler barn vill jag få reda på det nu så jag får försöka acceptera det läget. Samtidigt är det jobbigt med utredning och behandling, för tänk om det inte fungerar. Jag tror dock att set är viktigt att man får ta det i sin egen takt. Jag har även börjat vara lite öppen med barnlösheten bland kollegor och vänner för att slippa frågor.

Galenpanna: Låter verkligen knepigt att de säger att det beror på psykologiska faktorer. Man läser ju överallt om att stress och liknande kan ställa till det, men samtidigt blir ju barn till mitt under krig eller andra hemska omständigheter... Och det är klart att man blir stressad när inget händer. Vi ska också söka privat eftersom vi inte kan få hjälp med ivf av landstinget.

Maramina: Skönt med så pass hög andel som lyckas med ivf. Som du resonerade tänker även jag om ivf är aktuellt för oss. Jag vill inte behöva "tänk om" sedan... Jag är dock rädd att kejsarsnittet skapat ärr i min livmoder och då hjälper inte ivf. Men vi får se vad utredningen säger.

Och det jag slås av är hur många av oss som blev gravida relativt lätt första gången. Skönt att man inte är ensam även om jag såklart inte önskar någon sekundär barnlöshet.

Galenpanna: Landstinget har uppgett att vi kommer få vänta i minst ett halvår på utredning via dem. När jag skulle kolla upp mina kraftiga mensblödningar för ett tag sedan skulle jag egentligen ha fått remiss inom 8 veckor men det tog 16 veckor... Jag har dock ställt mig i kö för en utredning i fall det skulle visa sig att jag behöver operation eller liknande, för det kan de nog bistå med. Så jag kör lite dubbelt, men som sagt kommer jag få vänta länge än och under tiden tänkte jag ta och göra färdigt den privata utredningen (blir ju tokig av ovissheten). Landstinget hjälper ju ändå inte till med ivf.

Galenpannan: Behandlingen kanske kunde bli före semestern sa hon när jag bokade tiden i januari, men det beror väl på hur man kan få till det med tider och jobb när det behövs mycket ledigt p.g.a. avståndet till kliniken. Skönt att ni fick hjälp snabbt via landstinget!

missyT: Välkommen. Är också ny i gruppen. Har ni gjort någon utredning än? Vi är i startgroparna nu.

jamka: Stort grattis! Förstår din oro, men hoppas verkligen att det blir tredje gången gilt nu!

Idag påbörjade vi vår fertilitetsutredning och vi fick ganska snabbt besked om att sambons spermaprov var dåligt, både gällande volym, rörlighet och mängd. Läkaren bedömde att i nuläget var våra chanser att bli gravida spontant obefintliga. Resultatet var ganska förvånande då vi blev gravida direkt med sonen. Vår chans verkar nu vara ivf med microinjektion. I juni ska dock först ett nytt spermatest göras. Någon av er som också har liknande problem?