Inlägg från: Anonym (tvålen) |Visa alla inlägg
  • Anonym (tvålen)

    7 månaden med försök.. Fler?

    Thotis90 skrev 2013-05-13 22:00:54 följande:
    Nej. De vill att jag ringer så fort jag får mens och så kollar de om det finns en ledig tid. Så jävla dåligt upplägg!
    Ja, konstigt system. Men hur länge skulle du inte ha väntat om du inte ringt?!
  • Anonym (tvålen)
    Anonym (blomman) skrev 2013-05-20 13:53:13 följande:

    Okej. Men när har man då ÄL egentligen? 12 timmar efter första positiva?

    Gjorde ett test nyss och det var negativt, så i 3 dagar fick jag positivt. Förstår inte varför jag fick ÄL så tidigt denna månaden.
    Kan det vara pga munkpepparn?

    Har inte haft några stora ÄL känningar i magen, bara väääldigt ömma bröstvårtor. Kan knappt röra dom.     
    Brukade också kunna ha + i 2 dagar (nästan + en dag till). Vet inte om det är för att jag är äldre. Hade ÄL-smärta då testen visade + så jag gissar att ÄL var då det slog om till neg dvs 48 h efter första säkert positiva stickan.
  • Anonym (tvålen)
    MMM01 skrev 2013-05-20 16:15:49 följande:
    Nej, jag känner mig inte som mig själv! Känner mig lite deppig, köper ett test ikväll och tar imorgonbitti! Nu måste jag veta om gravid ir om mensen bara är sen!
    Nu får det bli besvikelse om så vill!
    Lycka till!!
  • Anonym (tvålen)

    Vill också ha + Äl-test igen *depppppp*

  • Anonym (tvålen)
    MMM01 skrev 2013-05-22 06:25:17 följande:
    Tror inte det är sant PLUSSADE imorse på 11:e försöket! Vi hann precis till Apoteket innan stängning igår! Tvivlade på att ta testet imorse och tänkte minus och mensen kommer idag! Men blev plus direkt!
    Åh!! Stort GRATTIS. Själv har jag fått mens och drar nu igång första IVF-försöket. Känns pirrigt och jag ångrar mig varje sekund (särskilt när ni andra nu börjar plussa "naturligt") men vi hoppas det resulterar i något bra. Håll alla tummar ni har är ni söta!
  • Anonym (tvålen)
    Thotis90 skrev 2013-05-25 17:28:06 följande:
    Jag älskar min sambo, men han behandlar mig inte så som jag skulle vilja (www.familjeliv.se/Forum-4-51/m69992146.html). Han är en underbar människa och om han bara kunde bete sig som folk hade jag utan tvekan stannat. 

    Jag var alldeles förkrossad när det tog slut mellan mig och ex-pojkvännen. Jag grät nästan konstant i flera månader då jag så gärna ville vara med honom (lämnade honom för att han inte var redo för barn. Nu när jag är ofrivilligt barnlös är ju orsaken till att jag lämnade honom borta. Jag verkar inte kunna få några barn i alla fall). 
    Åh vilken jobbig situation Thotis! Om jag var du skulle jag ta en "time out". Tänk över vad du vill och hur du vill leva ditt liv. Som flera tidigare har påpekat är du ung och har lång tid på dig att få barn (även om du längtat läänge). Och det där med att vara ofrivilligt barnlös gäller paret. Blir det en ny man kan förutsättningarna ändras totalt. Jag tror inte på barn i ett förhållande där man inte är trygg. Hoppas du kommer tillrätta med allt och får en bra grund att stå på och ta sedan tag i barnalstrandet. Det löser sig i slutändan, det är jag övertygad om!
    Förvisso kan barnlöshet göra att förhållandet får sina törnar men detta tycker jag verkar bottna i annat. Lycka till!!
  • Anonym (tvålen)
    Anonym (blomman) skrev 2013-05-28 13:09:54 följande:
    åhhh vad jag bara vill ge upp. Samtidigt som sambon går med på utredning så börjar det efterlysas barnbarn.

    Jag känner mig så okvinnlig.

    Har snart BIM och har mensvärk så jag antar att det inte tagit denna gången heller. Ska det vara så svårt???    
    Skickar tankar och stöd. Du är inte ensam... Fattar inte varför människor inte bara kan hålla sina munnar stängda. Kanske inte är världens bästa på detta heller alltid men i denna fråga har jag varit hyfsat taktfull även innan jag satt i samma si själv.

    Har sprutat på flera kvällar nu men tycker inte det känns som det händer något. Hoppas hoppas det ändå funkar som det ska så det kan bli chans till bebis i magen! Snart ultraljudskontroll. Fortsätt gärna hålla era tummar!
  • Anonym (tvålen)
    Anonym (blomman) skrev 2013-06-02 13:40:23 följande:
    Idag kom den där mensen igen. :( Blir så besviken varje gång. Har legat med världens mensvärk hela morgonen. Men då fick jag ialf svaret på att varken Grapejuicen eller munkpeppar fungerade på mig.

    Vi har idag bokat till för utredning, fanns inga tider lediga förrän i Augusti men nu är bollen i gungning och jag kan kanske börja slappna av lite.

    Hur går det för er?   
    Juronjaure skrev 2013-06-02 17:14:04 följande:
    Mensen är på G här med :( Ska ringa om utredning...
    Pepp till er båda i det tunga!! Oavsett vad de hittar är det skönt att göra en utredning (tycker jag/vi). För de flesta visar det ju att allt är bra, vilket ju känns bra (på gott och ont). Hoppas det hinner ta sig innan ni kommer dit! Vi har fina sommarmånader framför oss då kropparna borde vara boostade med mest energi. Håller alla tummar för oss alla!!

  • Anonym (tvålen)
    Thotis90 skrev 2013-05-25 17:28:06 följande:
    Jag älskar min sambo, men han behandlar mig inte så som jag skulle vilja (www.familjeliv.se/Forum-4-51/m69992146.html). Han är en underbar människa och om han bara kunde bete sig som folk hade jag utan tvekan stannat. 

    Jag var alldeles förkrossad när det tog slut mellan mig och ex-pojkvännen. Jag grät nästan konstant i flera månader då jag så gärna ville vara med honom (lämnade honom för att han inte var redo för barn. Nu när jag är ofrivilligt barnlös är ju orsaken till att jag lämnade honom borta. Jag verkar inte kunna få några barn i alla fall). 
    Hur går det Thotis!? *kram*
  • Anonym (tvålen)
    Thotis90 skrev 2013-06-02 18:00:27 följande:
    Vi var till en kurator i fredags (samma kurator som vi pratade med när vi påbörjade vår fertilitetsutredning). Jag har aldrig varit så öppen mot min sambo som jag var då... Han blev chockad över vad jag hade att säga då han inte hade någon aning om att jag har mått dåligt, men han sade att han är villig att göra det som krävs för att jag skall vara lika lycklig som honom och för att jag skall anse att vi har det bra. Han sade att han aldrig har älskat någon så mycket som han älskar mig och att han inte vill vara utan mig. 

    Vi pratade länge innan vi kom fram till att roten till problemet är att jag har ett stort bekräftelsebehov (inget överdrivet, dock) och att jag har en rädsla för att prata (rädd för att inte bli förstådd). Jag kommer från en familj som inte pratar känslor, som inte ger varandra beröm, som inte säger grattis när någonting roligt har hänt/vid födelsedagar, som inte visar sitt stöd, som inte hör av sig för att fråga hur man mår osv. Jag känner att jag aldrig fick den bekräftelse jag behövde av mina föräldrar (det får jag fortfarande inte) och det är den största anledningen till att jag i ett förhållande behöver kärlek och närhet för att må bra, annars börjar jag ifrågasätta mitt värde som människa och det slutar då med att jag mår dåligt. 

    Min sambo är villig att ge mig mer bekräftelse (han säger att han mer än gärna gör det) under förutsättningarna att jag vågar prata med honom i fortsättningen. Jag skall göra så gott jag kan. Jag får helt enkelt intala mig själv att det inte är farligt. 
    Bra början!! Låter som ett steg i rätt riktning. Ett tips i all enkelhet; gå själv till någon och prata om vad du känner, hur du ska kunna bemästra ditt bekräftelsebehov osv.  Det är alltid lättast att börja med sig själv. Man kan tyvärr inte förändra andra men man kan förändra sig själv och sitt sätt att reagera och vara. Och lugna er med bebisbakandet tills ni rett ut allt detta. Det tar mer energi än man tror och det kanske tyvärr, i slutänden, trots allt  visar sig att det inte är den man du vill leva med när du "kommit tillrätta med dig själv". Ett barn tillsammans i det läget gör allt så komplicerat och kan tippa ett förhållande som är på väg att bli bättre. Kram!
Svar på tråden 7 månaden med försök.. Fler?