7 månaden med försök.. Fler?

Hoppas ul gick bra. Måste kännas spännande!!

Jag är också övertygad om att tar det sig bara så glömmer man lätt all möda och tycker det är värt det och att det sedan går så fort. Vill bara dit dock ;) Och vi har redan väntat så länge...

Man orkar mer än man tror men jag tror det finns många som har det "värre" än vi. Tror i och för sig på tanken att sorg aldrig kan jämföras mellan två personer. Vi är olika sårbara och har olika bakgrunder. Men samtidigt kan man i liknande situationer stötta varandra och det tror jag mycket på.
Just nu ruvar jag på ett embryo och ska testa en bra bit in i september så nu försöker jag sysselsätta mig med allt jag tror är okej att hitta på utan att minska chanserna.

Jag tror att man mognar olika snabbt för IVF utifrån ålder, personlighetstyp etc men när ni försökt tillräckligt länge (bara ni vet hur länge) tror jag ändå ni kommer vilja testa åtminstone en gång innan ni ger upp. Vi var ytterst negativa till IVF men delvis pga vår ålder mognade vi till att försöka EN gång och sedan blev det TVÅ och baske mig om det inte blir ett till försök om detta inte lyckas. Samtidigt så känns det väldigt slutgiltigt när man gett sig in i IVF-karusellen. Lyckas det inte med detta då har man liksom uttömt "allt". Kommer kännas tomt om alla ansträngningar bara ger - (orkar/vill ej tänka så nu). En del väljer adoption framför IVF och det finns lika många vägar att gå som par men mitt enda tips om allt ser bra ut och ni inte är över 30 ; skynda långsamt! Flera i tråden plussade efter dryga året. Bara man har ÄL varje månad har man ju i alla fall chansen. Ta det piano året ut. Jag tror IVF-tankarna bubblar upp ändå oavsett och till slut, om ni inte lyckats på egen väg, känner ni nog en vacker dag att det är dags (eller inte om ni inte vill prova). Nu kommer jag få så mycket skit för detta men jag väljer ändå att skriva detta. Min känsla, trots att ingen vill erkänna det, är att det är lättare att plussa när man mår bra, är utvilad, haft semester, varit i solen, är avstressad. Men samtidigt blir ju många gravida under vinterhalvåret med så det är ju ingen regel men jag tror på att komma i såväl psykisk som fysisk balans och oavsett hur det går så har man nytta av det vid IVFen för den prövar en såväl individuellt som parmässigt. Lycka till!

Vad skönt att allt ser bra ut. Fast det är ju det där med plusset. Man kan inte förstå att det ska behöva lysa med sin frånvaro när nu allting är så bra... Hur många har inte fått det där beskedet men ändå väntat på ett plus i 2, 3 ja tom 7 år?!
Kämpa på. Jag tror instinkten säger vad som är "rätt". Även om frustrationen är stor har du/ni ju många år kvar att prova andra saker än IVF. Hoppas bara ni är synkade du och mannen så ni kan hantera tiden framför er och njuta trots eventuella prövningar. Njut av den gryende dagen. Det försöker jag göra varje dag, även om det är svårt ibland, men det lönar sig ofta... Kram

Molvärk som dagen innan mens idag. Vill/vågar inte testa. Känns onödigt slösa tester. Blir det så blir det men jag har tyvärr redan tagit ut förlusten i förskott. Gissar på mens imorgon kväll. Ska ta det lugnt men har redan undermedvetet ställt in mig på ett sista(?) IVF försök. Fasen! Vad energi och pengar detta tar. Men jag vill inte ge upp ännu. Vill inte. Är vi galna? Känns så ibland men kraften är så stark. Och är det meningen borde det väl snart få ske, inte plåga oss mer.

Hur går utredningen Juron!? Har varit lite frånvarande här under vår IVF nr 2. Orkar inte läsa en massa. Vill mest fördriva tiden.

I princip på timmen kom mensen nu ikväll. Har gråtit krokodiltårar. Känns så jobbigt. Vet att det är bättre om bara någon dag men nu vill jag helst dra något gammalt över mig/oss. Trodde på fm då jag fick molande värk som mensvärk att kanske har det tagit sig i alla fall. Hoppets lampa tändes när mensen inte kom på hela em men så nu ikväll. Usch vad mycket förväntningar man har och då faller man ju ännu tyngre. Ja, vi kommer säkert prova en gång till åtminstone. Måste bara slicka såren lite och fundera på om vi ska testa någon annan klinik. Någon som läser det här som har tips om någon specifik?? Har läst en del i "immuntrådarna" och funderar på om man skulle prova något sådant inför en ev 3:e omgång. Jaja, dags att sova. Måste orka med jobbet och livet imorgon. Natti på er alla!

Förstår känslorna. Själv hatar jag ultraljudsbilden som kommer upp som en stor blaffa då man går in på FL. Känns så jobbigt. Och alla dessa "hoppsan, vi blev visst gravida, ska inte ni snart?". Jag lider nog ändå liksom...

Vad skönt att du har det bra på jobbet åtminstone. Jag tror det andra löser sig så småningom ändå. Tänk på de positiva sakerna i ditt liv. Jag tror det är lätt att gräva ner sig i de negativa. Har själv en sådan "lista" i huvudet för att inte gå under alldeles.

Lite tung helg. Nästa vecka är det officiell testdag och då tänkte jag ringa och försöka komma igång med IVF nr 3. Känner mig dock lite tudelad.

Här har vi haft fint väder idag och imorgon ska det också bli fint. Ska försöka njuta lite i min sorg och blicka framåt!

Välkommen hit!

Tror inte du hade ett missfall. Förstår känslan, det vore bättre få ett MF än att lida med sitt - hela tiden. Har också tänkt så ett tag men stannat i att enbart - är okej (bara det ville ta sig och bli en bebis nån gång). Snart händer det säkert för er! Jag hoppas på er. 8 månader är inte så lång tid (men det känns, jag vet mer än väl) men ni har ju båda barn på varsitt håll så ni borde ju ha bättre odds än många andra och ni är ju relativt unga. Har du testat några "huskurer" ännu och har du ÄL?!

Vi körde med ÄL-stickor och även en sväng med tempning i början och då insåg jag hur "klockren" jag var så då la vi av med det. Blev ju inte mer sex med det och det finns ju inget syfte med stickorna i sig. Jag har alltid behövt smussla med sådana saker dessutom eftersom det helt låser sig för min man om han måste "prestera". Därtill kan sägas att jag känner precis det som ÄL-stickorna gav utslag för så varför krångla med det och lägga pengar på det var min mening. Istället försökte jag förföra honom varannan dag vid ÄL (mer fixar han inte) och däremellan sex när lusten föll på. Skönare så tyckte vi. Tyvärr har jag inte haft någon egen ÄL sedan årssikitet (ingen vet varför). Vi har dock gjort 2 IVF nu och dessutom testat Pergo en gång (för hög dos med en tablett (!) tyckte de men ingen ÄL i alla fall). Har man regelbunden mens med ÄL och har regelbundet sex tror jag man borde få till det så småningom om det inte är något "fel". Vi är ju tyvärr lite gamla så det är nog vårt problem att produkterna inte håller samma kvalitet som i ungdomen även om min ÄL på sista tiden också börjat spöka.

Åh vad roligt, både frieri och 24 v gammal tjej. Nu är det "bara" slutspurten kvar. Kommer gå finfint! Vi traskar på med förhoppningsvis nästa IVF-försök i oktober. Fast det bästa vore ju att fixa det själva nu på "mellanslängen" dvs den cykel jag har nu innan vi ev kör igång igen. Kommer börja hoppas till nästa helg :) Har inte gett upp men liiite segt känns det allt. Vet inte vilket försök i ordningen det är längre. Känns irrelevant. Minns när vi pratade om att undvika decemberbarn. Nu är det fullständigt egalt när det kommer ett barn om det bara ville göra det. Kram till er alla. NU är det lite dött här igen. Vad hålls ni alla med?!