7 månaden med försök.. Fler?

Godnatt alla kämpar därute. Ni kan väl hålla en tumme för mig imorgon?! Kanske berättar mer här senare. Viktig dag för mig imorgon. Borde ha sovit för länge sedan. Kram

Hej alla!

Har varit lite frånvarande med skrivandet här ett tag nu. Har varit inne och tittat men känt att jag inte haft tid att skriva "vettigt" och då låtit bli. Känner igen mig mycket i dina känslor Ebba. Jag är så harmonisk. Bryr mig knappt om ifall det är ÄL eller ej. Har skippat tempning och stickor och allt vad det heter och bara "levt på i mitt vanliga liv" liksom. Gått in i en "jämn" fas i stället för den tidigare så förhatliga berg-och-dalbanan. Kanske också därför det inte känts lika viktigt skriva av mig min frustration för er medsystrar. Vet inte vad allt detta beror på, men har flera funderingar.

Till att börja med kan jag tacka er alla som höll tummarna förra fredagen. Då var jag dels på ett viktigt jobbmöte och dels var vi på besök på en IVF-klinik. Mycket på en gång!! Båda sakerna gick dock bra och nu har de planerat för IVF för oss i månadsskiftet maj/juni. Känns jättestort och läskigt men samtidigt tror jag att vi förr eller senare måste försöka om det inte går på vanlig väg. Ett eller två försök åtminstone så vi vet att vi testat även om det inte funkar. Fast det är ju just det, NÄR ska det ske? Ska vi vänta en sommar till och försöka vidare på egen hand? Det finns ju inga "fel" hittade och vi borde ju kunna få till det för egen maskin av döma av provresultaten och enligt statistiken blir ju flera gravida "år 2" om de försöker vidare. Men samtidigt har vi ju åldersklockan som tickar emot oss. (Och om jag vågar säga det så vill jag ju egentligen hinna med två graviditeter även om jag nu mest är glad om det ens blev en, tvillingar vore kanske inte fel även om det innebär större risker). Sedan har jag ju, som jag ju redan snuddat vid tidigare, en väldig respekt för hormoner och medikamenter. Jag är rädd att den hormonella belastningen ska ge effekter på mig och det eventuella barnet på lång sikt. Såklart finns det ju de mer akuta och övergående riskerna men dem har jag tänkt att jag ska kunna bita i och klara av och de mer allvarliga akuta är ju rätt sällsynta men cancer och sånt med risker på lång sikt och som är dåligt utforskade är jag lite skrajsen för. Det är det där med att väga risk mot vinst. Visste man att det blev ett barn satsar man säkert mer. Och sedan är det ju inte gratis heller. Vet att man kan köpa 3-pack på många ställen men vi har tänkt (om det nu blir av, veliga jag) att försöka ett i taget. I alla fall de två första. Behövs det fler får vi ta ställning till om vi vill och orkar 3 till försök.
Allt detta med IVF kan kanske ha gjort mig mer harmonisk och "omhändertagen". Typ det finns en lösning även om valsen vi provat inte funkar. Fast egentligen tror jag anledningen till mitt välmående har andra orsaker. Möjligen kan det vara så att det där med julbebis (som ju förut var något vi skulle undvika) ändå lever i mitt inre och att denna månads försök inte är så viktigt. Vet inte. Det som är trevligt är att jag finns mens tidigare än beräknat så om det bara blir en fin ÄL så hinner vi få till ett försök (=är på samma fysiska plats vid ÄL) :) Detta och det faktum att ljuset kommer och det varit bra klimat på jobbet har fått mig att tänka på annat. Jag har tom snuddat vid tanken att livet går vidare även om det inte blir något barn. Den tanken är svår men just nu hanterar jag den rätt okej.

Men det är då jag samtidigt jag snurrar runt IVF-tanken. Vi kanske skulle vänta/låta bli. Om vi kan tänka oss att ha en lägre men ändå helt okej chans men slippa riskerna kanske vi skulle ta den. Svårt. Ge gärna feed-back. Hur skulle ni tänkt i vår sits?

En riktigt glad påsk till er alla kämpar ute i världen. Om 2 veckor är det tillverkning av 2015-bebisar som börjar om jag räknar rätt. Kör hårt!

Jag håller med samma i mycket. Kommunikation och "ge och ta" är A och O. Ofta tycker jag det verkar vara mannen som vill mer än kvinnan (har jag fel så är det för att jag inte vet men försöker lyssna in) och lusten verkar avta med åldern. Hos oss är jag yngre och mer sugen men vi orkar ändå inte så ofta (ung samma frekvens som ni av och till) och det är främst tröttheten som sätter hinder.  Tyvärr är vi dessutom trötta olika dagar så då blir det lite klent. Min man tycker kvällar är den givna tidpunkten. Det tror jag är en sak som kanske kan vara bra att luckra upp. Har man svårt att hinna/orka ska man kanske vara mer flexibel. Det där med att att lusten kan komma efter en stund kan jag skriva under på. Testa gärna det. Sedan tycker jag generellt att det finns olika lust under mens-cykeln. Det säger sig väl självt att man är mer sugen under den fertila delen av cykeln då slemhinnorna är mer redo än de med låga hormon-nivåer då man nästan får skavkänsla om man inte är helt på. Förför din fru vid ÄL-tid och ta det varligt så kanske ni båda blir förundrade att frekvensen kan ändras. Och kommunikation är ju som sagt A och O.
Sedan bör ju tilläggas att det här med barnalstande inte gör romantiken högre. Då krävs en växel till:) Men om jag fattat de hela rätt är ni nöjda med det ni har?!

Här väntas det på ÄL men det verkar inte bli någon denna månad heller. Trist...
Velar i mitt inre ang IVF men i och med att det nu i så fall är 3:e cykeln i rad utan ÄL så kanske det är lika bra att köra på.

Tack sötaste för engagemanget. Jag har ju en flaska munkpeppar ståendes här men har ju velat mycket angående att använda den eller ej. När vi var på IVF-besöket ville de jag skulle testa Pergo så det ska vi nog göra en cykel. Vågar inte kollijoxa med mer preparat då. Men jag tycker det är så konstigt. Nu när jag är lugn och  "i balans" så får jag ingen ÄL. Förut i stressen kom den som en klocka. Trist! Men det är skönt att vara så "jämn" som jag känner mig just nu. Alltid något

Hej J! Kram till dig! Vad jobbigt med PCO men bra att du/ni fick reda på det i alla fall så kanske det går att göra något åt det. Tror tyvärr inte att en cykel utan tempstegring innebär ÄL. Har själv varit med om min tredje sådana på raken:(
Ville de inte ge dig Pergo om du har PCO och inte har ÄL eller vill de kolla mer först eller vill du inte ha några hormoner?!

...och det verkar tyvärr inte bättre än att det inte kommit något plus på låååång tid nu. Någon som har något råd/tips/stöd inför beslut om IVF?? Jag skulle gladeligen försökt i 2 år till om vi inte haft åldern så emot oss men nu är jag så velig (och så är jag ju så rädd för hormoner)

Kram! Förstår det jobbiga med syskon som får barn när man själv harvar utan resultat. Been there liksom...

Förstår resonemanget från sjukvården men tycker attityden verkade lite trist. Kunde väl ha sagts lite trevligare och med mer förståelse. Vi som har lite problem har ju inte önskat oss till denna sits liksom. Hoppas det löser sig snart på vanligt sätt och att du får din triumf.
Hoppas såklart för vår del också. Jag önskar mig en ÄL i vårpresent:D

Men samma, är jag helt dum eller har jag missat något?? "Om jag hade kunnat" skriver du. Vad menar du? Vill inte din make eller är det pengar som fattas eller religiösa värderingar eller vad? Du behöver såklart inte svara om du inte vill!
Har idag fått reda på två perifera väninnor gravida via IVF. Hm. Blir nog till at pröva hur skraj jag än är för jag orkar snart inte vänta längre...

Förstår dig till fullo!! Jag tycker det är krångligt nog ändå fast vi bor i Sverige (och sedan är jag ju fegare än fegast). Men ni hade tagit prover eller hur var det?? Jag har läst att den tid det tar för oss 35+ normalt kan vara en bit över året så ännu är det ju ingen ko på isen. Fast samtidigt sååå frustrerande!! Och man vet ju inte vad man väntar på. Visste jag att det efter 2 års försök kom en bebis så skulle jag ju inte bli desperat men det finns ju absolut inga garantier för någonting. Skönt med helg i alla fall. Ska boosta med d-vitamin i solen så kanske det blir en januari-bebbe:)