7 månaden med försök.. Fler?

Hej medsystrar! Är det ok om jag hoppar in i den här tråden? Vet inte hur flitig jag är på att skriva, men läser här och känner igen mig sååå mkt i det många av er skriver. Har försökt sedan slutet av maj 2012, och känner att jag har fastnat i en karusell av äl-mens-äl-mens (hopp-förtvivlan-hopp-förtvivlan) som jag aldrig kommer att ta mig ur. Just nu känns det så himla hopplöst. Usch, förlåt om jag drar ner stämningen :-/ Har några utvalda i min vänskapskrets som jag pratar med, och det känns jätteskönt. Min sambo är också ett bra stöd, även om jag mäker att det börjar tära på honom också. En stor del av vår bekantskapskrets har precis fått eller ska ha barn nu. Ska ha mens om 1,5 vecka och är just nu på gråtmilt pms-humör. Försöker emellanåt tänka positivt, t ex att medeltid att bli gravid är 7 månader - vilket gör det lika vanligt att det tar 1 månad som 14, att det finns massor av hjälp att få om det behövs, etc. Just nu är jag mest neggig, men skönt att skriva av sig iaf.

Håller tummarna för alla här inne att det ska bli många fina + för oss detta året!

 

Men testa med att åka i vilket fall. Allt går ju inte ut på att träffa ÄL rätt. Unna dig och er det ist. Ta ÄL som det kommer, det finns ju hur många historier som helst med allt för mycket fokus på ÄL och på så sätt låser sig kroppen.

Usch, jag förstår att det är tungt! Men kan det inte vara så att du har ÄL lite senare och då kanske mannen tom hinner hem? Det kanske inte behöver vara en dålig sak? Jag håller definitivt tummarna för dig!

Vi skall till kvinnokliniken imorgon och få svar på blod- och spermaprov. Det skall göras ett VUL på mig också. Jag är SÅ JÄVLA NERVÖS!

Håller tummarna att det var ägget som fäste! Haha jag är nog lika nyfiken som du när du får såna "symtom"



Spännande skulle jag se det som, att äntligen få svar! Slappna av, det kommer gå bra

Själv började jag blöda ordentligt idag. Så jävla tråkigt att det aldrig blir nått! Men en sak är bra iaf och det är att denna cykel bara var 29 dagar, mer normalt än 39 som förra var :-S
Satsar på äl om 2 veckor och då har jag tom hunnit bli faster....vi som började försöka innan dom...känns så surt bara så blandade känslor...

Hur skall jag kunna vända det till något positivt?! Jag kan inte tänka mig ett liv utan biologiska barn och om det visar sig att vi inte kan få barn så kommer min värld rasa samman. 

Min man kommer aldrig att gå med på en utredning. iom att vi blivit gravida en gång för länge sen så är han bombsäker på att det bara är otur. Vilket det kanske är. Men hur jäkla länge ska denna oturen hålla i sig?? 

Har deppat ner mig totalt nu. Var så säker på att det tagit sig denna månaden. Inte bara för tempdippen som jag hade utan även för att jag samma dag fick en sån oerhörd kramp i magen.. Som värsta mensvärken en kort kort stund.  De 2 sakerna tillsammans och jag var säker på att ägget fäste. Varför ska kroppen lura en så helt plötsligt.

Jävla skitkropp. 

Dagens besök gick bra Läkaren började med att ta en titt på sambons hälsodeklaration och medan hon skummade igenom den sade hon att hans spermaprov såg bra ut. Han har varit orolig över provsvaret av den anledningen att han räknas som överviktig (BMI 27.7), men det såg som sagt bra ut. Hon gick sedan igenom min hälsodeklaration och jag fick svara på några frågor. Jag fick bl.a. berätta om min menstruation (hur gammal jag var när jag fick min första, om jag har smärtsamma menstruationer, hur många dagar jag blöder osv.), om min ägglossning (om jag känner av den, om jag använder ägglossningstester och om de ger positiva utslag), om min förra graviditet, om min abort m.m.

När vi var klara med frågorna var det dags för VUL. Hon hade svårigheter med att hitta höger äggstock (jag förvarnade henne om att andra gynekologer/läkare har haft svårigheter med att hitta den), men annars såg det bra ut. Hon kunde inte hitta några avvikelser.

Efter att jag klätt på mig igen gick vi igenom mina blodprover, som såg bra ut. Läkaren sade att eftersom jag har regelbunden mens och ägglossning, inte har haft några allvarliga infektioner (t.ex. klamydia) och att jag har varit gravid förut är chansen stor att jag kommer att bli gravid igen. Det är bara en fråga om tid och om vi behöver hjälp eller inte. Det var t.o.m. så att hon garanterade att jag kommer att bli gravid (det tycker inte jag är okej oavsett om det hittas några fel på paret eller inte).

Nästa steg är spolning av äggledarna. Vi kunde inte få svar på när det blir. Vi skulle räkna med att det dröjer en till två månader. Jag struntar i om jag måste vänta några veckor med tanke på att vi har försökt så pass länge... Jag är bara glad över att spolningen blir av!