7 månaden med försök.. Fler?
Ebba skrev 2013-02-22 11:50:26 följande:
Åh tvålen och Dracarys, tråkigaste mensen kom! Hur känner ni, är ni redo för att ladda om?Själv har jag sjuk PMS och känner mig jättedeppig! :( Har haft en konstig känsla i magen den senaste veckan som fått mig att misstänka att det kan vara nåt där inne men testade tokblankt i morse på ÄL+11 eller12 så det känns helkört... Två försök från att ha försökt i ett år och vi har idag bestämt oss för att om det inte blir plus den här månaden så ska vi kontakta fertilitetsläkaren och bestämma tid för ett första ivf-försök till i maj. Då har vi hunnit med två försök till och därmed försökt i ett år. Vi kommer visserligen öppna plånboken och göra det privat eftersom det är ca 9 månaders väntetid i landstingskön... Självklart ställer vi oss i kön också, men kör igång direkt. Känns bra att ha tagit ett beslut men ändå sjukt jobbigt! Förstår egentligen inte varför det tar emot så mycket, det blir ju ett barn oavsett hur det blev gjort...
Vad är era tankar kring ivf etc? Och tror ni att det är kört för mig den här månaden? BIM är tisdag eller onsdag och alltså ÄL + 11 eller 12 idag.
Kram på er!
PMS är det värsta och den verkar bara bli värre med åren. Eller om det är denna barnlängtan som ytterligare spär på den. Trist är det hursom!
Jag har ju tidigare snuddat vid IVF-tanken här i tråden. Min sambo har varit nejnejnej väldigt länge. Fast så var det ju med att försöka få barn också så det har ju visat sig att det kan bli ja om man väntar. Nu är jag däremot lite mer på. Känner att vi redan har väntat i dryga 2 år på att bestämma oss för att pröva lyckan och sedan nästan ett år med försök. Så ska vi göra något så ska det vara innan år hinner förflyta. Fast samtidigt har jag ju bra gener för att lyckas vid hög ålder och jag har ju fått till det förr, men jag vet inte. Är så rädd för ev långsiktiga risker för mig och det eventuella barnet. Jag vet inte. Min sambo har nämligen blivit mer med på noterna men nu är det nästan jag som velar. Det känns sååå svårt. Vi borde ju ha ett tag till på oss men om vi ska på IVF-tåget så borde vi snart ha stigit på för länge sedan liksom... Usch. Och inte är det någon garanti för att det blir någon bebis heller (såklart) och det kostar en del (fast vill man så vill man). Har kollat lite på olika ställen och det skiljer dessutom en hel del i pris. Har du någon mer info om vad som är bra och hur man ska göra.
Har även funderat på att prova insemination. Hjälpte min kusin då hon blivit lite till åren och det är ju ett minimalt ingrepp i jämförelse. Verkar dock som det inte ger resultat så ofta men om jag inte vågar IVF vore det kanske något.
När nu du Ebba som varit den "naturliga", coola, "vänta-allt-har sin-tid" också börjat fundera kring IVF blir jag helknollrig. Vi pratade faktiskt om detta förra helgen och bestämde oss för att vänta till efter sommaren om det blev aktuellt (möjligen besök innan så vi kunde köra igång direkt efter sommaren vb) men nu blir jag sådär knasig och knäpp igen. Var det fel beslut etc. Förmodligen inte men ni vet hur det är man pendlar mellan molnen och avgrunden.
Men, som svar på din fråga Ebba; klart jag är på för en ny tur i berg-och-dalbanan. Tyvärr verkar det bli ett ensam-åk denna månad men vi får hålla tummarna för att något drastiskt sker som gör att vi kan få chansen till ett nov/dec-barn:)