Jag är BARNMORSKA på förlossningen och BB. Fråga mig vad ni vill!!!

Jag läste tidigare i tråden att det finns ett utarbetat program för bm och läkare för hur man suturerar bristningar vid förlossning. Vad är det för program för hur man ska sy du menar? Vad innebär det? Det som hände mig var att jag fick (enligt journalen) grad 2-bristningar och syddes i 70 minuter med enbart bedövningsspray som smärtlindring (sprayen är för övrigt helt vidrig att få öst över öppna sår...). Det var den förlösande bm som sydde och när jag kom på efterkontrollen så studsade kontrollerande bm till och undrade: "VEM är det som sytt dig, hon måste ha varit ny!" Och jo - mycket riktigt, vid lite efterforskningar så visade det sig att jag måste ha varit förlösande bm's om inte första patient så åtminstone inte långt därifrån. Vid utdrivningsskedet var hon ensam bm, undersköterskan frågade om hon inte skulle gå och hämta någon mer, men bm snäste "Nä, det behövs inte!". Hon tvingade mig att använda gyn-ställning (som jag bad att få slippa) och agerade som värsta hejarklacksledaren, jag skulle bara trycka på, trycka på, trycka på... Så alltså - min värsta skräck (som jag skrivit om i förlossningsbrevet) besannades med bristningar kors och tvärs, inre och yttre blygdläppar, klitoris, mellangård, slida... och sedan nål och tråd i över en timme. På BB hade jag ett hb på 84, men i min journal står det att jag förlorade 250 ml blod - det kan väl bara inte stämma?! Sedan dess har jag genomgått en operation för att försöka rätta till att jag blev ihopsydd alldeles för tight och dessutom snett och vint. Resultatet blev väl sådär. Det här var min första förlossning och jag skulle gärna ha velat haft två barn.Jag kan bara inte tänka mig att gå igenom samma sak igen och är jätteledsen över det! Planerat snitt känns inte som ett alternativ för mig eftersom barnen faktiskt löper en högre risk för att utveckla vissa sjukdomar. Min fråga är alltså om det i riktlinjerna för suturering står något om vem som ska få sy sådana här skador? Det kan ju inte vara vettigt att en nyutexad, kaxig bm gör det utan att fråga om hjälp.

Eftersom du verkar ha missat min fråga igår frågar jag igen   Vill väldigt gärna ha svar! När mitt första barn föddes lossnade en del av moderkakan under förlossningen. dem upptäckte ett område på ca 5x8 cm som var koagulerat. Förlossningen var långdragen och inte helt komplikationsfri eftersom sonen förlorade en del blod pga moderkakan. Grejen är den att ingen berättade för mig vad som hänt med moderkakan.. jag fick själv läsa mig till det i förlossningsjournalen efteråt.. eller ja, det var min pappa som upptäckte det. Vad finns det för orsaker till att en moderkaka kan lossna? När min andra son föddes upptäckte dem att jag hade UVI när jag kom in och troligtvis har GBS. kan GBS vara en orsak till att moderkakan lossnar?  Hoppas du har svar på det här!  

Skulle vilja ha svar en gång för alla, även fast det känns som jag redan vet svaret. fungera verkligen någon av alla dessa "Huskurer" för att få igång en förlossning ? Jag är på Bf+1 och trött på alla såkallade råd om saker man ska göra för att få igång en förlossning, som jag tror så om nu dessa saker hade fungerat hade ju inte en människa gått över tiden ? 

När är d " bäst" att göra tuli graviditeten? Känns att ju senare i grav desto mer osäkert?!

Kom på en till fråga : brukar tredje förlossningen va mer utdragen el snabbare?!

Blir man erbjuden dusch efter förlossningen?

Måste förtydliga att du har fel när du skriver att EDA ges i ryggmärgen. Så är det inte. Ingenting ges i ryggmärgen, någonsin. Bedövningen läggs utanför ryggradskanalen (epi betyder ju ovan). Man kompletterar lokalbedövningsmedel medel med ett starkt smärtlindrande medel, en opioid. Det är opioiden som gör att det kliar. Ingen allergi - det är en känd bieffekt!

Får man föda "själv" om man vill? Dvs. kanske med en barnmorska som sitter tyst i ett hörn och bara avvaktar, medans jag tar emot barnet själv, hon behöver inte göra någonting förutom att ev. sy bristning efteråt och lyssna fosterljud ett par ggr med tratt. Är det möjligt? Vill inte ha en barnmorska som peppar och pratar, det är för mig enbart störande, eftersom jag vet hur min kropp jobbar.  Fjärde barnet, har fött snabbt och lätt tidigare och tycker det är jättekul att föda barn.  

När jag födde min tvåa åkte vi in i god tid eftersom barnvakten skulle åka en bit, hade täta sammandragningar som kändes starka men inte direkt onda. Efter någon timme i duschen var jag öppen 6 cm och hade fortfarande inte speciellt ont. BM lämnade rummet och jag fick direkt en helt vidrig värk och vrålade till sambon att ringa tillbaka henne och be om en eda. BM kände då efter igen om jag hade öppnat mig till 8 cm på en enda värk, med handen fortfarande inne fick jag en till monstervärk och öppnade mig då helt. 4 cm på bara två värkar! BM tog då hål på hinnorna och dotterns huvud flög nästan ut med vattnet. Fick sedan en värkpaus på ca 15 min, blev tillsagd att lägga mig på sidan och sen kom hon ut på första krystvärken. Så jäkla häftigt! Men jag förstår inte hur det kunde gå så fort? Är det vanligt att det blir så? Det skrämmer mig lite att det gick från "knappt ont" till "bebis ute", tänk om vi hade stannat hemma tills jag fick riktigt ont?! Låter det som ett vanligt förlossningsförlopp? BM och uskan tyckte också att det var riktigt häftigt. Rena drömmen mot min första som tog 42 timmar:)

Jo, det förstår jag ju. Jag undrade mer hur ni resonerar när någon ringer in och har haft en sådan första förlossning eftersom det annars verkar vanligt att man uppmanas stanna hemma hyfsat länge.  Självklart tar jag upp det med min mvc-BM den dagen det kommer men det är ju mer intressant hur de som arbetar på förlossningen brukar tänka och där kommer ju "min" BM inte vara. Men ja, om och när det blir aktuellt ser jag till att hon skriver tydligt i journalen att det gick fort första gången.  Tack för tråden för övrigt!