• Strumpan81

    Hur står man ut med all väntan?

    Hej!

    Jag och min sambo har försök få barn under 1,5 års tid utan några som helst resultat. Vi har genomgått fertilitetsutredning utan att några fel eller hinner kunnat påvisar. Vi är så kallat oförklarligt infetila. Nu står vi i landstingskö och ska få starta behandling om 1-3 månader. Jag vet att det är banalt och ett lyxproblem, men för mig känns en månads tid jättelänge och nästan obeskrivligt långt borta. Jag vill ju börja NU. Jag förstår såklart naiviteten i detta, men det är likaväl så jag känner. Jag har tappat lusten för alla vardagliga sysslor och träning som jag utövar varje dag (löpning+gym-simning) känns inte heller kul.
    HUR GÖR NI DÄR UTE FÖR ATT ÖVERLEVA?Glad
    Hur underviker man att gå under av längtan, oro och frustration?

    Jag kanske ska nämna att jag jobbar som barnmorska på förlossning och BB och har svårt att helt styra bort tankarna från graviditeter och förlossning.

  • Svar på tråden Hur står man ut med all väntan?
  • Strumpan81
    Ramila skrev 2012-10-15 16:02:53 följande:
    Hej hej!

    Har ni plats för en till kämpare? 

    Välkommen! Vem är du? : )
  • Fiffig

    Lycka till imorgon stegen! Själv tyckte jag spolningen inte var så jobbig som jag trott innan. Jag tog vanliga värktabletter en stund innan och försökte slappna av så mycket som möjligt.

    Imorn är det dags för vårt första möte hos privatläkaren inför ivf. Känner mig spänd och lite nervös. Just nu vill jag bara komma igång! Jag tror jag har ägglossning vilken dag som helst, med ont i sidan och äl-flytning så givetvis försöker vi även på det gamla vanliga sättet Skam den som ger sig liksom... Kanske är sista chansen att lyckas på naturlig väg.

  • susannapanna

    Överleva gör man för att man måste. Men det är inte lätt på vägen. 

    Jag fick en återbesökstid hos gyn i december när jag var där i slutet på sommaren. Känns sådär kul....

     

  • Hannah8401

    Överleva ja. Har ni några speciella knep för att vara glada och se fram emot saker och ting och inte tänka på detta? Jag känner att jag bara står och ser på på livet istället för att leva det.

  • susannapanna
    Hannah8401 skrev 2012-10-15 20:17:37 följande:
    Överleva ja. Har ni några speciella knep för att vara glada och se fram emot saker och ting och inte tänka på detta? Jag känner att jag bara står och ser på på livet istället för att leva det.
    Nej. Jag tänker på det hela tiden. Eller iaf varje dag. Kan inte "slappna av", som det heter i omgivningens goda råd.
  • Hannah8401

    Nej. Fy. Det är så jobbigt ju! Man borde försöka njuta av sin man och ha det kul med sina vänner, men lusten finns liksom inte längre. Vad är det för "fel" på dig eller din man?

  • susannapanna
    Hannah8401 skrev 2012-10-15 20:25:16 följande:
    Nej. Fy. Det är så jobbigt ju! Man borde försöka njuta av sin man och ha det kul med sina vänner, men lusten finns liksom inte längre. Vad är det för "fel" på dig eller din man?
    Det är min oregelbundna menscykel. Har haft mens fyra ggr det senaste året. :-S 

    Vi har dock inte gjort ngn spermiekontroll än, så vi kan inte utgå från att det är hundraprocentig fertilitet på mannens sida....

     
  • Petto 83

    Såg att ni pratade tidigare om korta och långa behandlingar. Mitt första IVF försök var med långa, vid äggplock fick man ut 30 ägg och jag blev rätt så dålig 2 dagar senare. Överstimulerad så det stod härliga till. Fick då veta av kliniken där jag går att det är större risk för ÖS vid långa behandlingen.

    Andra IVF beh. körde vi korta, fick 20 ägg och ett var guldägget. Våran lille son på nu 10 mån. Och i morgon ska vi göra första syskonförsöket med en liten eskimå Så det är kanske olika från klinik till klinik.

    Vet inte om det hjälper er nått men lycka till alla kämpare. Det är en tung process vi går igenom men försök hitta energi och ljusglimtar i vardagen för det är sååå lätt att fastna i negativa banor. Själv har jag börjat sticka tjocksockar haha

  • stegen

    Känner molande värk idag så troligtvis ÄL Har tagit antibiotika idag, och fått diklofenak stolpiller till imorgon 1 timme innan, och nu börjar jag bli riktigt nervös, men det ska nog gå bra! Tack för all pepp!! Får bita igen och vänta på mens och se om jag får börja med pergotime och insemination i november! Beroende på vilken dag mensen kommer så det finns tid till UL och insemination (antar att det är nackdelen med statligt och inte privat) I december är det 3 år sedan vi började aktivt vänta på plusset, nu måste det vara våran tur!!!

Svar på tråden Hur står man ut med all väntan?