Hur står man ut med all väntan?

Åh, vi har precis samma sits här! Också oförklarligt barnlösa som nu väntar på ivf. Än vet vi inte hur lång väntetiden är eftersom vår remiss just skickats. Jag jobbar som förskollärare och blir så klart även på jobbet påmind om vår barnlöshet.

Blir väntan på våra landstingsförsök allt för lång har vi nu bestämt att det är värt att betala för privat, hellre än att bara vänta och må dåligt. Dessutom har jag via jobbet fått ordnat att gå i samtal för att förhoppningsvis kunna orka må okej lite till. Det här med total depp vid varje mens håller inte liksom i längden. Som tur är har jag en lugn och förstående sambo. Men man är inte alltid så roligt sällskap inte...

Sen eftersom jag verkar ha regelbunden äl varje månad så fortsätter vi så klart att försöka på egen hand. Fast med väldigt låga förhoppningar.

Inte så mycket till tips, men du är i alla fall inte ensam om att känna så här!

Vi bor i Västra Götaland och får göra ivf på Sahlgrenska i Göteborg. Än vet jag inte om kön är så lång. På den gynmottagningen där vi utreddes (i en annan stad) talades det om fyra månaders väntetid för första besöket och sedan ytterligare någon månad för behandlingsstart. När jag tänker på att det alltså kan dröja upp till sex månader innan vi får sätta igång kan jag känna mig alldeles matt! Men när vi fått bekräftelse på att vår remiss är inskickad ska vi definitivt ringa och åberopa vårdgarantin, om det nu hjälper. Tur att familjeliv finns. Ingen annan har tipsat oss om att man måste ligga i själv för att kunna utnyttja garantin.

Det vore skönt att kunna spara pengarna tills det är dags att skaffa syskon. Dessutom planerar vi att gifta oss om ett år, och sånt kostar ju i regel pengar. Men är det pengar som behövs för att bli gravid gifter jag mig gladeligen i en säck!

Förresten kom jag på mitt bästa tips för när det känns så där tungt och jobbigt: gå ut och gå och gå och gå! Idag är en lite sån dag för mig. Sambon drog ut mig i blåsten och genast känns det lite lättare att andas. Han råkar även vara Sveriges tramsigaste man som är proffs på att få mig att skratta!

Hoppas ni har en fin söndag! Sköt om er!

Tack för tipsen! Idag ska sambon ta tag i det hela och ringa runt och vara lite besvärlig

Gårdagen slutade lite jobbigt. En av våra absolut sista vänner som inte har barn, kom igår hem till oss och berättade överlycklig att han ska bli pappa! Trodde på allvar att jag skulle svimma där och då. Vad har jag blivit för en människa som inte kan glädjas alls längre åt goda vänner som ska ha barn? Gick och la mig i sängen, fick ett totalbryt (inte inför vännen) och ville helst bara byta liv. Det var inte så här det skulle bli! Ännu en bekant som kommer kännas så svår att träffa, åtminstone under själva graviditeten. Tycker att när bebisarna väl är ute känns det lite lättare igen. Kanske för att min primära målbild är en graviditet. Att bli mamma känns så avlägset att jag knappt kan föreställa mig det.

Hursom! Det positiva är väl att efter en gråtfest utan dess like får man ny energi att lägga upp strategier för att förhoppningsvis ta sig ur det här barnlösa eländet. Nu jäklar ska det bli vår tur! Och er tur också!

Tänk om man vetat för ett år sen att det skulle bli så här! Då vet jag inte vad jag gjort. Verkar gå segt med utredningar, prover och remisser för de flesta. Ändå tycker jag vårt sjukhus var snabba med själva utredningen, därför blir man ju så fruktansvärt otålig när allt bromsar upp och inget händer.

Idag har både jag och sambon ringt runt för att få lite ordning. Vår remiss verkar vara ivägskickad och registrerad på Sahlgrenska, vilket är toppen. Däremot var kön till första mötet lång. Precis tre månader trodde hon på kö-kansliet. Sen får man vänta cirka två till tre månader innan behandlingen kan inledas. Då är vi inne i mars-april! Och eftersom det är inom garantitiden kan vi inte nyttja den. Suck! Egentligen är det kanske inte så farligt lång tid, men det känns som att det bara läggs mer och mer väntat på oss. Först vänta ett år och söka hjälp, sen vänta på utredning, sen vänta på pergotime-behandlingar, sen vänta på bla, bla, bla. Så vi bestämde oss och ringde till fertilitetscentrum. En privatklinik som visst hade ett samarbete med en läkare i vår stad. Vilket gör att vi slipper göra så många resor, plus att han är billigare totalt. Och vips ska vi på första mötet om två veckor. Hoppsan!

Har vi lite tur kanske vi alla får börja våra behandlingar ungefär samtidigt! Hoppas oktober rusar på ovanligt fort i år

Behöver ni åka ända till Falun för varje besök eller kommer ni få göra tex vul där ni bor? Låter väldans långt att åka, fast jag hade nog gjort detsamma för att slippa vänta. Har ni förresten fått besked om ni får börja behandling innan jul isadora och strumpan? Jag blev helt plötsligt galet otålig! Hoppas hoppas vi får sätta igång så fort som möjligt så vi hinner med en insättning innan julhelgerna.

Delvis gör vi det strumpan! Liksom ni gör vi det mesta hos en läkare där vi bor, men äggplock och insättning blir i Göteborg på fertilitetscentrum. Har hört mycket positivt om de i Falun så det låter ju lovande för oss allihop. Kliniken hör till ett privatsjukhus i Göteborg som har vård inom många områden. Så trots att de är något dyrare än konkurrenten kändes det rätt att välja dem.

Så bra att ni även få resorna betalda. För vår del känns det enormt skönt att slippa åka till Göteborg fram och tillbaka. Då behöver man ju förhoppningsvis inte slösa en massa semesterdagar heller.

Idag var jag på samtal hos en terapeut som jag fått lov att gå hos via jobbet. Kändes väldigt skönt faktiskt, fastän jag var helt slut efteråt. Jag kan verkligen rekommendera er andra att kolla upp möjligheten att gå hos någon och prata av sig. Hon ställde frågor som fick mig att tänka efter, och gav mig lov att känna mig ledsen och besviken.

Låt den här månaden gå fort nu så vi snart kommer igång!

Åh, suck! Så det var inte bara vårt sjukhus som var supersega med remisserna. Vi ringde och ringde i veckor och fick höra att den var på g, vad nu det egentligen betydde. Till slut fick sambon ringa istället. Jag skämdes för att jag ringde så ofta! Vi tänkte att detta kanske bara är en försmak på hur segt allt är i landstinget. Hoppas det ordnar sig fort. Ring och var jobbig!

Hej stegen! Jag är också alltid superpunktlig med mensen. Ibland hade man velat få hoppas lite, men icke! Fick också mensen igår, en dag för tidigt. Suck!

Igår hade vi nya bekymmer, nu är det min arbetsgivare som krånglar och vill inte ge oss bruttolöneavdrag. Vi kommer göra behandlingen ändå, men att vår löneansvarige var både otrevlig, okunnig och ignorant har jag svårt att ta nu för tiden. Nytt bryt och sen telefontid med min syster som jobbar på revisionsbyrå. Nu har jag lite bättre argument och ska göra ett försök till och prata med en högre chef innan vi ger upp. Men varför måste allt vara en sån kamp? Orken är ju liksom redan slut.

Men hurra! Är remissen på väg till Falun nu då? Då kan du få en tid när som helst eller? Hoppas din också är väg väg Isadora!