molly50 skrev 2013-01-04 14:03:27 följande:
Jag tror ändå att det är bra om du försöker att prata om det. Det gör ont,men tro mig,det kommer att kännas bättre i slutänden. Att du startade den här tråden visar på att du behöver prata om det här. Kanske känns det lättare för dig att skriva av dig? I så fall,fortsätt att skriva av dig här. Vi finns här och lyssnar och stöttar så gott vi kan. Vi vet vad du går igenom. Kom ihåg det!
Din sambo kanske inte förstår hur du känner. Han kanske har sett din vän mer som ett hot än som din bästa vän. Och då känns det kanske lite jpobbigt för honom när han inte riktigt vet hur han ska hantera det här.
Men han måste hur som helst försöka finnas där för dig nu och vara ett stöd. Det behöver du nu. Det sista du behöver är hans ilska och frustration över det här.
Prata också med psykologen om det här så kanske du och sambon kan få annat att tänka på.
Styrkekramar till dig!
Jo antagligen så har du rätt. Men det är så svårt när man inte är typen som har lätt att öppna sig, alltid när jag behövde prata om något så var det ju min vän jag vände mig till...
Jag försöker ju att se det ur min sambos vinkel också och precis som du säger, han såg ju honom mer som ett hot emot oss. Dock kan jag inte låta bli att känna mig sviken över att han inte finns där nu när jag verkligen behöver honom. Han vet ju också att jag inte har många, eller ingen direkt och så vänder han bara ryggen åt mig och det känns förjävligt. Hade önskat att han i vart fall kunde försöka finnas där.
Ja nu har det ju varit uppehåll hos psykologen men sätter igång snart, kanske måste försöka ta upp detta mer, även fast det känns förjävligt.
