Det är ok att mitt barn svär!

Nej, det är inte alls det jag säger vilket jag förklarat flera gånger. Jag har hela tiden sagt att svordomar är en del av vårt språk och används de på ett adekvat sätt så berikar de språket, men att svära mycket, slentrianmässigt och oreflekterat - i vardagsspråk eller annat sammanhang - handlar inte om språklig rikedom, tvärtom.

Och ja, jag tycker att det är en väldig skillnad om exempelvis en av mina elever talar om för mig att han eller hon tycker att jag är dum eller om han/hon kallar mig för jävla dumhuvud, eller jävla fitta för den delen. Horunge, bögjävel, jävla idiot etc etc. det kommer från ungdomar som i sitt vardagsspråk svär mycket om allt. Det brukar däremot inte komma från dem som någon enstaka gång utbrister "Fan!" när de klämmer sig i dörren men för övrigt inte svär i någon större utsträckning. Konstigt, eller hur!? 

Jag har inga problem med att mina barn eller min sambo (eller någon annan för den delen) tycker att jag är dum och agerar dumt ibland, men jag accepterar inte att bli svuren åt och det hoppas jag ingen annan heller gör om jag ska vara ärlig. Menar du på fullaste allvar att du inte tycker att det finns en gradskillnad i att tala om för någon att han/hon haft en tråkig föreläsning eller gjort ett mindre bra arbete kring något eller att tala om för honom/henne att han/hon håller så djävligt tråkiga föreläsningar eller "Fan vad du gör ett dåligt jobb!"? Du tycker inte att det är någon skillnad på att tala om för någon att hans/hennes beteende är störande eller att säga att han/hon är en störig fan? Du tycker inte att det är någon skillnad på att tala om för någon att han/hon har svårt att förstå det han/hon läser och att säga att han/hon har så djävla svårt att förstå vad han/hon läser? Eftersom en svordom är ett värdeladdat kraftuttryck vars syfte är att förstärka, så är det ju liksom underförstått att personen inte bara är dum, utan mycket mer än så, oavsett om man tycker svordomar som sådana är fula eller inte.

Nej, jag tycker nog inte att själva svordomen i sig är det avgörande, utan vad det är man uttrycker. Jag tycker inte det är ok att säga åt någon att "du är dum" eller "du är så jävla dum" Syftet i det handlar enligt mig bara om att skada, vare sig man använder svordomar eller ej. Att man är missnöjd eller arg på något/nån har man både rätt att tycka och uttrycka, men då säger man det på ett annat sätt och utgår ifrån sina egna känslor. Exempelvis, jag tyckte inte föreläsningen var bra, eller jag tycker inte det du gjorde var bra, jag blir ledsen av det. Eller för all del, jag blir jävligt ledsen av det. Då svär du inte åt nån annan, inte heller belägger du någon med att "vara dum" vilket är ett karaktärsmord som inte är ok.

Och du menar att ett litet barn, som fortfarande i hög utsträckning är impulsdriven och inte har den vuxnes språkliga medvetenhet, kan göra och framför allt agera utifrån den distinktionen? Verkligheten av att arbeta med barn, ändå upp i ganska hög ålder, säger mig något helt annat.

Att svära som en borstbindare och använda det slentrianmässigt och oreflekterat i vardagsspråket är för mig fullkomligt obegripligt, framför allt runt barn. 

Nej jag förväntar mig inte det lika lite som jag förväntar mig att han alla gånger som 4 åring ska klara av att motstå impulsen att knuffa en kompis när han blir arg. Allt detta är övningssaker som succesivt kommer att gå bättre och bättre. Poängen är fortfarande att jag inte tycker det är värre att säga; du är så jävla ful än att " bara" säga du är ful! Det är inte svordomen i detta. Problemet är elakheten. Ett barn som svär blir inte ned automatk elakare än andra barn.

Fortfarande hävdar jag att det faktum att du anser att "slentriansvärande" är illa på ett annat sätt än " slentriananvändande" av andra ord ( hoppsan, jesus, herregud) eller vad det nu kan vara, ju måste bottna i att du anser att en svordom av typen " fan" på nåt vis är mycket märkvärdigare på nåt vis än ovan nämnda exempel. Den åsikten delar ju som sagt inte jag.

Nej jag förväntar mig inte det lika lite som jag förväntar mig att han alla gånger som 4 åring ska klara av att motstå impulsen att knuffa en kompis när han blir arg. Allt detta är övningssaker som succesivt kommer att gå bättre och bättre. Poängen är fortfarande att jag inte tycker det är värre att säga; du är så jävla ful än att " bara" säga du är ful! Det är inte svordomen i detta. Problemet är elakheten. Ett barn som svär blir inte ned automatk elakare än andra barn.

Fortfarande hävdar jag att det faktum att du anser att "slentriansvärande" är illa på ett annat sätt än " slentriananvändande" av andra ord ( hoppsan, jesus, herregud) eller vad det nu kan vara, ju måste bottna i att du anser att en svordom av typen " fan" på nåt vis är mycket märkvärdigare på nåt vis än ovan nämnda exempel. Den åsikten delar ju som sagt inte jag.

För mig har förstärkningsord ett innehåll och är inte bara pynt. Så ja, jag tycker utan tvekan att det är värre att säga att någon är jävligt dum än enbart dum, på samma sätt som det gäller andra förstärkningsord som inte är svordomar.

Sedan kan jag nog tycka att det finns tillfällen då det faktiskt kan vara helt adekvat att uttrycka sig på det viset. Jag tycker, till skillnad från dig, inte att det är tabu att säga att någon är jävligt dum - det finns situationer då det faktiskt kan vara berättigat......anser jag.

Men det är ju fortfarande inte det diskussionen handlar om. Den handlar inte om huruvida svordomar är rätt eller fel, utan vilken inställning man har till ett överdrivet bruk av svordomar, inte minst om det huvudsakligen handlar om att de används slentrianmässigt och kring allt och inget och framför allt kring barn. Slentrianmässigt, överdrivet och underligt bruk av ord utan att de har någon egentlig funktion, jag jämförde inte för intet tidigare med "typ" och "liksom", berikar knappast språket, eller tycker du det? De flesta upplever den typen av språk som just lite torftigt skulle jag säga. Sedan har fortfarande svordomar av typen "fan", "helvete" och "jävlar" en starkt negativ värdeladdning för många vilket inte är helt irrelevant när man lever i ett socialt sammanhang. Om jag inte missminns mig så var inte heller du lika bekväm med könsord....eller har du samma uppfattning om könsord?

Jag har aldrig påstått att ett barn blir elakare för att han/hon svär. Däremot har svordomar en stark värdeladdning vilket innebär att andra som man har runt omkring sig kommer att reagera på bruket, på samma sätt som de kommer att reagera på andra starkt värdeladdade ord man använder. Att tro något annat är ju rätt naivt. Jag får personligen negativa associationer när vuxen eller barn använder ord som fitta och kuk frekvent. Ja, det handlar givetvis om mina subjektiva värderingar, men självklart är språket fyllt av värderingar precis som våra handlingar är.

Jag gillar inte svordomar.
Jag svär så gott som aldrig och min dotter vet att jag inte tycker om när hon svär.
Hon är 10 och svär enbart om hon är arg, jag gillar det inte då heller.

Jag relaterar av någon anledning till alla diskussioner om ordet "neger" på FL.
Folk som minsann menar att det är ett positivt ord som berikar och beskriver.
Som med många andra ord (bland annat svordomar) är det ett ord som för de flesta är ett negativt ord.

Språket utvecklas hela tiden och det är fascinerande att se hur ord kan uppfattas olika, men rent generellt så tycker jag personligen att man ska undvika ord som hos de flesta låter illa.
Man behöver liksom inte svära. Jag svär om jag slår i lilltån någonstans typ, det är allt.
Att slänga med svordomar i vardagligt tal är något som får mig att reagera. 

TS gör såklart som hon vill... 

Vad är överdrivet bruk då? Fan kan du inte hämta tidningsjävelen som

Ligger på soffhelvetet! Tja , det låter ju som en märklig och inte minst jobbig

Mening att häva ur sig, men särskilt torftig kan jag inte få den till. Men att säga ajfan om du nu slår i tån 10 gånger på en dag är i såna fall helt adekvat, att du anser att det är så oerhört värdeladdade uttrycken är fortfarande din personliga åsikt som du har rätt att ha. Men jag och

Många andra känner inte som dig. Jag förstår vad du säger och hur du tänker, men håller helt enkelt

Inte med. "fan" är inte mer laddat för

Mig än Gud. Helvete är inget ord jag behöver "Spara" på i rädsla för att annars " urholka" det, utan kan användas utan en särskild stund av inre reflektion på samma sätt som

Ordet " himmel"

Givetvis gör jag det.

Nice girl wrong place

Tummen upp!