• Queenie70

    Det är ok att mitt barn svär!

    Jag svär som en borstbindare. Min 4 åring har också börjat svära ( såklart)
    Jag har inget emot svordomar. Så länge man har ett rikt språk förövrigt så anser jag att svordomar är kryddor och förstärkningsord i språket som absolut inte behöver innebära att man har ett fattigt språkbruk eller dåligt ordförråd. Jag tillåter således mitt barn att svära. Det handlar om att utbrista "va fan" om nåt inte fungerar som det ska som exempel. Jag har dock talat om för
    Mitt barn att många tycker det är fult att säga så och att han kanske inte får säga så på dagis. Däremot så har jag uttalat att det är ok hemma. Det som däremot inte är tillåtet är att svära ÅT någon eller att vara elak vare sig elakheten innehåller svordomar eller ej. Någon som har nån kommentar om mitt förhållningssätt?


  • Svar på tråden Det är ok att mitt barn svär!
  • Queenie70
    Malinka3 skrev 2012-09-18 20:28:10 följande:
    Om du jämför herregud o jävlar,helvete.  fine finns folk till de mesta



    Tycker utan tvekan att de tillhör exakt samma kategori av förstärkningsord. Men poängen i mitt inlägg handlar främst om att de finns väldigt många människor som anser att det är fel att änvända sådana uttryck precis på samma sätt som du tycker " fan" och "helvete" är fel uttryck. Ska jag anpassa mig efter din ordmoral och ska du på samma sätt anpassa ditt språk efter de som tycker det är hädelse att brista ut i ett "herregud" lite intressant inte sant?
  • LillGris
    Den vita staden skrev 2012-09-18 18:43:41 följande:
    Synd när föräldrar hellre föregår med dåligt än bra exempel. Gissar att det kommer startas en (gnäll)tråd när/om barnet får tillsägelser, och andra påpekar att det inte är trevligt med svärande barn .



    Men varför kan du inte ta in att jag verkligen, verkligen inte anser att en svordom då och då ÄR att föregå med dåligt exempel? Att det helt enkelt inte är en sak värd att uppröras över (som jag ser det). Du kanske anser att ett barn som kläcker ur sig en svordom då och då är dåligt uppfostrade, medan jag anser att det behövs betydligt mer än ett "jävlar" för att bedöma den saken. Att du tycker att svordomar tyder på dåligt omdöme är såklart helt ok, men det är inte en allmängiltig sanning att så är fallet utan din egen (högst subjektiva) åsikt. Själv tycker jag att man är ett dåligt föredöme om man inte lär sina barn att vara omtänksamma, empatiska människor, och det kan man faktiskt vara trots att man skriker fan när man slår i tån.
  • Malinka3
    LillGris skrev 2012-09-18 20:58:46 följande:


    Men varför kan du inte ta in att jag verkligen, verkligen inte anser att en svordom då och då ÄR att föregå med dåligt exempel? Att det helt enkelt inte är en sak värd att uppröras över (som jag ser det). Du kanske anser att ett barn som kläcker ur sig en svordom då och då är dåligt uppfostrade, medan jag anser att det behövs betydligt mer än ett "jävlar" för att bedöma den saken. Att du tycker att svordomar tyder på dåligt omdöme är såklart helt ok, men det är inte en allmängiltig sanning att så är fallet utan din egen (högst subjektiva) åsikt. Själv tycker jag att man är ett dåligt föredöme om man inte lär sina barn att vara omtänksamma, empatiska människor, och det kan man faktiskt vara trots att man skriker fan när man slår i tån.
    Kanske är lite skillnad o skrika fan om man slår i tån, än att prata vardagligt med svordommar, tex fan va de regnar.
    Handlar vell inte om att man aldrig får svära men mer att om man hör att barnen svär kanske man säger till att det är fult att svära. istället för att säga  att dom får svära hemma. ser du någon skilland?
  • cruz

    Jag svär själv ibland och jag försöker att jobba bort det. Givetvis har mina barn också lärt sig att svära. Vi har pratat om att det inte är bra att säga svärord, att det låter otrevligt och att vi ska försöka sluta svära allihopa. Men utöver det har vi inte gjort någon stor affär av det.  Det har givit resultat, barnen är betydligt duktigare på att låta bli att svära än vad jag är. Det finns dock tillfällen där vår autistiska pojke använder svordomar som en copingmekanism. Det är bra mycket bättre än det självskadebeteende som han hade tidigare så i det sammanhanget tycker jag att en svordom är toppen.

  • Flickan och kråkan
    Queenie70 skrev 2012-09-18 20:05:50 följande:



    Vet inte om jag skulle kalla det ett " aktivt val" mitt språkbruk är ju nåt som var väl etablerat hos mig , nåt jag fått med mig hemmifrån. Alla svär rätt bra i min släkt och har ett mustigt språkbruk. När språket väl är etablerat så är det väl egentligen mest att likna vid en reflex. Det sitter på nåt vis i ryggmärgen även om man givetvis också kan justera sig själv i vissa situationer. På samma sätt kommer givetvis mitt barn att influeras av miljön han växer upp i, det är ofrånkomligt. Om jag hade upplevt att mina svordomar på nåt vis hade begränsat mig eller skapat svårigheter för mig så hade jag troligtvis varit mer benägen att försöka sluta svära. Men då så inte är fallet , utan jag istället upplever att svordomar helt enkelt kryddar mitt språk samt ger mig frustrationsutlopp på ett helt ofarligt sätt så är jag jy givetvis inte särskilt benägen att " göra nåt åt" något som jag verkligen inte upplever som ett problem.
    Anledningen till att jag mest svär på jobbet är helt enkelt pga att det är det livsområde som genererar mest frustration.
    Men det du skriver här tycker jag personligen faktiskt är lite tragiskt. Du svär slentrianmässigt, enbart pga den uppväxtmiljö du befunnit dig i och verkar heller inte reflektera över det överhuvudtaget. Och dina barn är fortfarande inte du. DU kan göra ett aktivt och medvetet val kring ditt språk, inte minst i förhållande till dina barn (därmed inte sagt att du gör samma val som jag eller någon annan, men inte bara köra på slentrianmässigt). Det kan inte din 3-5-åring. 
  • Queenie70
    Flickan och kråkan skrev 2012-09-18 21:19:29 följande:
    Men det du skriver här tycker jag personligen faktiskt är lite tragiskt. Du svär slentrianmässigt, enbart pga den uppväxtmiljö du befunnit dig i och verkar heller inte reflektera över det överhuvudtaget. Och dina barn är fortfarande inte du. DU kan göra ett aktivt och medvetet val kring ditt språk, inte minst i förhållande till dina barn (därmed inte sagt att du gör samma val som jag eller någon annan, men inte bara köra på slentrianmässigt). Det kan inte din 3-5-åring. 



    Skulle du verkligen inte kategorisera denna tråd och alla dess inlägg som reflektioner? Att du tycker det är tragiskt beror ju på att du anser svordomar vara något negativt. En åsikt som jag inte delar. Jag anser att svordomar är en helt adekvat del av språket som jag inte hittar en enda vettig anledning att avstå ifrån.
  • LillGris
    Malinka3 skrev 2012-09-18 21:06:09 följande:
    Kanske är lite skillnad o skrika fan om man slår i tån, än att prata vardagligt med svordommar, tex fan va de regnar.

    Handlar vell inte om att man aldrig får svära men mer att om man hör att barnen svär kanske man säger till att det är fult att svära. istället för att säga  att dom får svära hemma. ser du någon skilland?



    Mjo men jag tycker ju inte att det är fult att svära, jag kan mycket väl kläcka ur mig att "det var då själva faaan vad det ska regna hela tiden", och ser liksom liksom inte varför Carl ska få bassning för att han använder ord som jag använder. Därför kommer jag inte säga till honom att det är fult att svära. Däremot kommer jag förklara att vissa människor anser det fult, och på dagis/i skolan/hemma hos någon som så önskar svär man inte. Hemma däremot är det ok.
  • Queenie70

    Hittills i tråden kan jag konstatera att " ickesvärare" verkar vara betydligt

    Mer benägna att göra generaliseringar och att belägga andra med negativa epitet så som " dålig förälder" " wt" " lågutbildade" och andra otrevligheter. Till och med fotbeklädnader och bostadsformer har kommit på tal på ett hånfullt sätt. Det är onekligen lite intressant, kanske visar det att just svordomar är tämligen irrelevant när det gäller till vilken slags vuxenkaraktär man utvecklas till.

  • Flickan och kråkan
    Queenie70 skrev 2012-09-18 21:36:37 följande:


    Skulle du verkligen inte kategorisera denna tråd och alla dess inlägg som reflektioner? Att du tycker det är tragiskt beror ju på att du anser svordomar vara något negativt. En åsikt som jag inte delar. Jag anser att svordomar är en helt adekvat del av språket som jag inte hittar en enda vettig anledning att avstå ifrån.
    Nej, det är inte det jag tycker är tragiskt. Jag har inte tyckt att något du skrivit tidigare i tråden har varit tragiskt på något vis, men ditt inlägg #168 tyckte jag var det. Och fortfarande anser jag inte att man ska avstå från svordomar. 
  • Queenie70
    Flickan och kråkan skrev 2012-09-18 21:47:35 följande:
    Nej, det är inte det jag tycker är tragiskt. Jag har inte tyckt att något du skrivit tidigare i tråden har varit tragiskt på något vis, men ditt inlägg #168 tyckte jag var det. Och fortfarande anser jag inte att man ska avstå från svordomar. 



    Jag tolkade ditt inlägg som att det faktum att jag fått med mig en " kultur" av svärande hemifrån och att jag

    Nu för vidare denna till mitt barn var nåt som var dåligt, eller missförstod jag dig?
Svar på tråden Det är ok att mitt barn svär!