Rengbågsförsök?

Avokado. Förstår verkligen, man vet ju inte riktigt vad som väntar. :) blir ju också lite stressad av begränsningen som blir av antal försök osv. Vi är inte riktigt framme än, vi ska göra samtal med kuratorn också, vilket vi OCKSÅ är nervösa för :) mycket tankar! Men om +30kg på vågen är tack vare en till i familjen så är jag lycklig! :)

Avokado, vi har tid drygt en månad. Har läst att folk inte tycker att de va så illa med samtalen och att de ibland även va trevligt, :) men det går ju inte att inte va nervös när de gäller så mycket.. Va de några frågor som va jobbiga som ni fick? Va ni först på egna samtal för att sen ha ett tillsammans?

Jag vet inte riktigt om man får försöka med egen finansiering, men eftersom man får göra syskonförsök (med egen finansiering och om de finns resurser från sjukhuset så att det räcker) så tycker jag att de känns som man får försöka :)

Vi upplevde samma - kuratorn utbrast förvånat till mig "Men bryr du dig inte någonting alls om donatorn!?" efter att ha försökt fiskat efter biologisk problematik osv.

"Nej" liksom, jag bryr mig om att han är frisk och har donerat av vettiga skäl - i övrigt spelar det ingen som helst roll för mig vem det är eller hur han ser ut eller vad han jobbar med. Detta verkade förvåna på Sahlgrenska. Vissa har säkert många tankar men det borde ju rimligen vara okej att inte heller vara så brydd om genetiken, man kan ju faktiskt ha ett förhållningssätt som säger att arv är en sak men miljö är nästan allt som spelar roll egentligen. Och när man ändå inte kan påverka vem donatorn är, varför grubbla? :) 

Vi hade en jättebra upplevelse av kuratorsamtalet på Akademiska i Uppsala. Kuratorn var hur trevlig som helst och vi kände oss inte ett dugg ifrågasatta. Hon mer bad oss att fritt berätta hur vi tänkte och kände gällande vissa frågor, bl.a. om donatorn. Hon förklarade också att hon träffar donatorerna och gör en psykosocial bedömning även av dem. Hon berättade om några av de frågor hon diskuterar med potentiella donatorer, och de är också ganska privata. Vi tycker det känns tryggt. På Ackis får de tag på de flesta donatorer vis blodcentralen och många ser tydligen det hela lite på samma sätt som att donera blod till någon. Jag tycker det är jättebra att vi som får barn via donation i Sverige får genomgå detta - det stimulerar ju även tankar kring vissa saker som kan vara bra att reda ut innan barnet kommer osv. Jag ser det mer så än som ett test. Det jag däremot har större problem med är att sitta på familjerätten och svara på frågor om jag haft samlag med en man vid tiden för befruktningen, trots att vi kommer vara gifta när barnet föds och trots att min fru skrivit på medgivande med diverse lagparagrafer som relaterar till föräldraansvar osv. Detta papper skickas ju tydligen inte till hemkommunen utan verkar hamna i en pärm på sjukhuset...

Tack Avokado, Repan och Lyckan 382 för ni dela med er.

Vi kommer att ha varsitt eget samtal och sen ett gemensamt, hoppas verkligen man blir godkänd. :S bara en månad kvar nu tills det är dags.

Sen en sak jag tänkte på är att när vi va där sist och tog en del prover och sånt så sa läkaren till oss att om vi blir godkända hos kuratorn så är de bara sätta igång med insemination på nästa ÄL, enligt våra beräkningar så kommer den ca 9-10 dagar efter samtalen. Tror ni dom hinner matcha donator osv på den tiden? Hoppas ju verkligen men inser att de kanske är lite väl optimistiskt...

Första barnet? hur gamla är ni?