Anonym (Dissad)

Äldre 27 Aug 22:11

107 svar

Försöker och försöker - hon vill men sen dissar hon mig

Vill nog mest bara skriva av mig och få någon annans reflektion över situationen. Så här ligger det till. Vi är gifta sen 5år, varit tillsammans över 10år, 3 barn (2år - 8år) och hus. Vi har båda jobb som vi tycker är ok - men inte mer. Vi har som alla andra småbarnsföräldrar haft upp o ner i samlivet, med torra perioder och tvärtom. Nu har vi haft en låååång period där sex, intimitet och närhet har varit på sparlåga. Vi har haft sex 3ggr sen i våras och det beror nog mest på min del än fruns. Jag har inte haft lusten då jobb och andra måsten har kvävt mig. Frun har heller inte under perioden försökt nämnvärt att närma mig. Vi har ändå haft det bra tillsammans, skrattat, och mått bra i varandras sällskap

Sen början av augusti har frun önskat att jag håller om henne mer och närmar mig henne igen. Eftersom jag inget mer önskar så började jag verkligen att tänka så och göra så. Sakta, sakta började lusten landa hos mig igen och tillslut kunde jag andas fritt igen. Eftersom det var länge sedan vi hade sex så har jag sagt att vi kunde lägga oss tidigt en kväll, direkt efter barnen, så jag kunde ge en varm oljemassage över hela hennes kropp - detta skulle hon älska säger hon. MEN varje gång jag föreslår "att ikväll så vill jag ge dig en skön massage" så slingrar hon sig - hittar konstigare och konstigare ursäkter. Ikväll var det tänkt att jag skulle ge henne massage men hon somnade vid matbordet(!!) Jag fick bära in henne i sovrummet, lägga på henne filten och nu sover hon. Känslan att hon gör en fake är stor!! Vad beror detta på? Skall detta reta mig på något sätt? Att vilja ha henne ännu mer? Fattar noll!? Nu har det hänt så många gånger, säkert 10 gånger sen slutet av juli och början av augusti. Jag har pratat med henne om detta men hon total förnekar att det skulle vara något. Hon börjar istället trassla in sig i den aktuella orsaken till varför hon inte kunde just den kvällen osv.. Jag har sagt att "Nu ikväll vill jag att vi lägger oss och inget får hindra oss nu". Hon lovar men sen på kvällen så sten somnar hon och snarkar högt. Jag kan hålla om henne och det går bra men när jag sakta börja smeka henne över ryggen, magen, brösten så .... Zzzzz.... visst kan jag bara hålla om henne och inte göra mer - men vi närmar oss inte varandra mer intimt då.

Nu har jag tröttnat och jag kan se i stjärnorna efter att hon skulle ta ett initiativ. Jag tyckte jag hade försakat kärlekslivet och ville verkligen hitta tillbaka men hon ger mig kalla handen. Nu känner jag att hon har bränt så många broar att jag tar ett steg tillbaka - vilket kommer leda till att vi lever ännu mer var och en för sig. Hon skriver sms 2-3 ggr per dag för att säga hur mycket hon älskar mig och längtar efter mig - men gör inget för att bekräfta det mer intimt. Kramar och pussar finns men stannar där.

Är det någon därute som kan ge mig ett råd vad jag gör nu?

Anonym (Dissad) Trådstartaren

Äldre 29 Aug 14:10

#81

Finis skrev 2012-08-29 13:24:35 följande:

Hur är läget Ts? Hur gick det igår?

Det går inte alls. Vi pratades vid på telefon igår kväll när jag satt på kontoret. Hon började med att säga förlåt. Förlåt för kvällen och att det inte blev som vi hade tänkt. Hon hade sett maten jag hade köpt efter jag hade åkt och då började hon gråta - ringde mig.

Jag sa, det som jag borde ha sagt direkt, "att jag hade verkligen sett fram emot detta och att jag blev besviken när det ytterligare kom en undanflykt så fort vi skall göra något, bara du och jag" Hon var tyst länge och jag sa heller inte så mycket. Hade massor inom mig men på något sätt så kändes det meningslöst att bara häva ur sig allt. Men tillslut så frågade jag henne om det finns känslor kvar. Ställer jag en sådan fråga måste jag vara beredd på svaret. Det var jag inte.

Jag vill inte säga allt hon sa här i forumet. Det är för privat. Men hon var väldigt klumpig i sitt sätt att berätta sina känslor, trampade runt och petade sönder det sista som fanns kvar av mitt hjärta innan hon avslutade med -"...men du är absolut inte bara något tidsfördriv...." Där kände jag att jag inte orkade mer. Tårarna bara rann ner för kinderna. Jag irra runt i natten, smärta i bröstet och det kändes som jag inte fick luft. Jag pressade ner en hamburgare på McD för att få bort spänningshuvudvärken. Klockan 2 på natten kom jag hem. Gick och lade mig i pojkens rum. Han vaknade och sa -"Pappa, imorgon kan vi åka och fiska då?". Jag svarade självklart och somnade. Frun kom in flera gånger, jag hörde henne i dörröppningen men jag låtsades sova. Imorse var det kaos. Jag fokuserade bara på barnen. Bestämde snabbt med barnen om fisket sedan snabbt iväg och min fru stod helt söndergråten i dörren. Hon ville säga något - men det kom bara gråt. Jag gick och kände mig som världens sämsta. Men himlens gudar vet att jag har försökt. I natt så kände jag att hon stampade sönder något som vi hade gjort till vårt. Men någon gång skall jag vara helt tyst och lyssna på henne igen. Från början till slut. Men inte nu.

Jag sitter på kontoret nu och låtsas jobba. Massa pärmar uppslagna och med Excel med "random" sifror utspridda. Telefonen har ringt flera gånger - jag tror det är hon men jag har bara låtit det ringa ut.

Snart drar jag ut på sjön med barnen. När jag sitter på båten skall jag bestämma vad jag vill och gör. Jag tänker bäst med friska vindar runt omkring mig. Sen tar jag det från det.

Det känns bra att skriva ner tankarna men jag skriver inte mer idag.

Tack för stöd och tankar.

Hej då.

Finis

Äldre 29 Aug 14:24

#82

Åh din stackare. Skickar jättestor kram. Tveka inte att skicka pm om du vill.

Anonym (#61)

Äldre 29 Aug 14:57

#83

TS, beklagar verkligen det du går igenom. Jag tror att även om hon inte sa det du vill höra så var detta ett samtal ni behövde ha. Och du ska naturligtvis ta den tid du behöver för att fundera kring vad du vill och hur du ska agera. Vad detta utmynnar i kan bara tiden utvisa men ni hade inte kunnat fortsätta så här i all oändlighet, utan att någon av er gått under totalt. Stor kram till dig och starkt av dig att våga vara ärlig med dina känslor! Det är inte alltid lätt!

Karl71

Äldre 29 Aug 15:18

#84

Anonym (Dissad) skrev 2012-08-29 14:10:06 följande:

Det går inte alls. Vi pratades vid på telefon igår kväll när jag satt på kontoret. Hon började med att säga förlåt. Förlåt för kvällen och att det inte blev som vi hade tänkt. Hon hade sett maten jag hade köpt efter jag hade åkt och då började hon gråta - ringde mig.

Jag sa, det som jag borde ha sagt direkt, "att jag hade verkligen sett fram emot detta och att jag blev besviken när det ytterligare kom en undanflykt så fort vi skall göra något, bara du och jag" Hon var tyst länge och jag sa heller inte så mycket. Hade massor inom mig men på något sätt så kändes det meningslöst att bara häva ur sig allt. Men tillslut så frågade jag henne om det finns känslor kvar. Ställer jag en sådan fråga måste jag vara beredd på svaret. Det var jag inte.

Jag vill inte säga allt hon sa här i forumet. Det är för privat. Men hon var väldigt klumpig i sitt sätt att berätta sina känslor, trampade runt och petade sönder det sista som fanns kvar av mitt hjärta innan hon avslutade med -"...men du är absolut inte bara något tidsfördriv...." Där kände jag att jag inte orkade mer. Tårarna bara rann ner för kinderna. Jag irra runt i natten, smärta i bröstet och det kändes som jag inte fick luft. Jag pressade ner en hamburgare på McD för att få bort spänningshuvudvärken. Klockan 2 på natten kom jag hem. Gick och lade mig i pojkens rum. Han vaknade och sa -"Pappa, imorgon kan vi åka och fiska då?". Jag svarade självklart och somnade. Frun kom in flera gånger, jag hörde henne i dörröppningen men jag låtsades sova. Imorse var det kaos. Jag fokuserade bara på barnen. Bestämde snabbt med barnen om fisket sedan snabbt iväg och min fru stod helt söndergråten i dörren. Hon ville säga något - men det kom bara gråt. Jag gick och kände mig som världens sämsta. Men himlens gudar vet att jag har försökt. I natt så kände jag att hon stampade sönder något som vi hade gjort till vårt. Men någon gång skall jag vara helt tyst och lyssna på henne igen. Från början till slut. Men inte nu.

Jag sitter på kontoret nu och låtsas jobba. Massa pärmar uppslagna och med Excel med "random" sifror utspridda. Telefonen har ringt flera gånger - jag tror det är hon men jag har bara låtit det ringa ut.

Snart drar jag ut på sjön med barnen. När jag sitter på båten skall jag bestämma vad jag vill och gör. Jag tänker bäst med friska vindar runt omkring mig. Sen tar jag det från det.

Det känns bra att skriva ner tankarna men jag skriver inte mer idag.

Tack för stöd och tankar.

Hej då.

Ett gott råd eftersom A) barn är inblandade B) En och annan fru/kvinna/partner har "vaknat upp" efter en ordentlig omskakning

- Fatta inga drastiska beslut när du är som mest känslomässigt uppriven. Innan du fattar ett slutligt beslut - börja med att ta en time out på ett par veckor där ni båda får tid att reflektera. Kanske börja kommunicera utan att behöva träffas efter jobbet och därmed mer öppet.

Lycka till TS

Definitionen av galenskap är att göra samma sak om och om igen och förvänta sig ett annat resultat.

Finis

Äldre 31 Aug 15:25

#85

Hur är läget ts? Tänker på dig

Stax

Äldre 5 Sep 20:55

#86

Har läst igenom hela tråden, herregud. Hur går det? Vad har hänt? Hur mår du?

Stay strong bro!

Karl71

Äldre 18 Oct 15:32

#87

Hur går det för dig?

Definitionen av galenskap är att göra samma sak om och om igen och förvänta sig ett annat resultat.

jonte02

Äldre 19 Oct 09:06

#88

Anonym (en bit på väg) skrev 2012-08-28 23:47:06 följande:

Jag och min fru hade ungefär samma problem, men det berodde inte på barn utan på skola och arbete. Hennes sexlust försvann i takt med ökade krav från skolan. När skolan var slut så kom det aldrig tillbaka. Jag vände ut och in på mig under mer än två år för att få igång vårt samliv igen. Kände mig tämligen värdelös och otroligt ouppskattad.

Jag skötte om tvätt, städ, matlagning, osv. Mina barn bor varannan helg så de "störde" inte. Jag gav henne weekends på olika ställen för att komma bort från vardagen. Jag pratade med henne och skrev brev till henne. Ingenting... "Jag har ingen lust" var det enda hon sa.

En söndag för några månader sen gick jag som vanligt upp tidigt. Satt i köket. Min fru kom upp några timmar senare. Tittade på mig och frågade "Vad är fel?". Jag sa till henne "Jag vill verkligen inte göra detta, men det måste bli så att vi skiljer os. Vi kommer ingen vart i detta. Jag vill ha ett samliv där jag känner mig uppskattad och årdåvärd. Du känner inget av detta." och sen reste jag mig och gick ut.

Vi gick båda som i koma i tre dagar. Det var mitt livs tre värsta dagar, då jag älskade denna kvinna makalöst mycket. Sen kom hon till mig och frågade om jag var helt säker på detta, för hon ville inte skiljas. Då sa jag till henne att ta två dagar och fundera vad hon vill med sitt liv. Sen kan vi prata.

Samtalet vi hade var det bästa vi haft i hela vårt äktenskap. Jag sa att jag vill ha närhet och sex. jag sa att sex är så viktigt för mig att jag inte tänker låta någon ta det i från mig.

Detta fick henne att vakna till i livet ordentligt. Hon förstod att hon låtit fel saker ta för mycket fokus. Nu har det gått några månader. Vi är inte ända framme till att saker är perfekt, men vi är på god väg.

Men visst är det tråkigt att det måste till så drastiska saker.

...mm håller med dig...visst är det tråkigt att behöva dra det till ytterligheten, men tyvärr är det ibland det enda som hjälper och biter. Det som måste till för att man verkligen skall känna att man når fram.

En avslutande mening, från min fru, som gjorde både mig och min fru riktigt medvetna på allvaret med det hela var när hon sa "hur långt är du beredd att gå med detta?"...hon kände sig givetvis trängd och frustrerad. Hon befarade det värsta då vi älskar varandra och för övrigt har det hur bra som helst. Det var givetvis inte min mening att få henne att känna sig trängd, men detta krävdes för oss för att vi skulle nå varandra i vår kommunikation fullt ut.

Anonym

Äldre 19 Oct 09:36

#89

Själv är jag sjukt trött att höra kvinnor som pratar om att de bara vill ha närhet. Att kramas och pussas är trevligt men det kommer aldrig bli ett substitut för sex. Den närhet och själarnas samklang man får vid sex får man inte av annan närhet även om det är trevligt också. Har man inte sex då tappar jag även lusten till annan närhet. Och tvärtom.

Har själv varit med om att ha fullständig sextorka under en lång period. När väl sexlivet startade på nytt (på mitt inititativ) så fick jag en helt annan lust till annan närhet också. Spontana kyssar, ge fotmassage i tv-soffan m.m.

Men att ha närhet med någon som inte alls är intresserad av sex blir falskt iaf för mig. Fär då tänker man hela tiden "undra om hon kan få lust till sex nu" vilket märks och då fortsätter den negativa spiralen nedåt. Hon känner sig "stressad" (måste vara en oerhörd press att vilja ha sex med den man älskar ju).

Finns bara ett sätt. Det är att välja en partner som har en matchande sexlust. Gäller både om man har hög el låg sexlust.

Finis

Äldre 19 Oct 10:01

#90

Det där var ju väldigt förenklat. Man kan ju ha samma sexlust när man träffas. Sen förändras omständigheterna under åren. För båda.
Män och kvinnor ÄR olika. Du kan inte ha närhet och ömhet utan sex. Många kvinnor kan inte ha sex utan närhet och ömhet.

Försöker och försöker - hon vill men sen dissar hon mig

INNEHÅLL