Anonym (Dissad) skrev 2012-08-29 14:10:06 följande:
Det går inte alls. Vi pratades vid på telefon igår kväll när jag satt på kontoret. Hon började med att säga förlåt. Förlåt för kvällen och att det inte blev som vi hade tänkt. Hon hade sett maten jag hade köpt efter jag hade åkt och då började hon gråta - ringde mig.
Jag sa, det som jag borde ha sagt direkt, "att jag hade verkligen sett fram emot detta och att jag blev besviken när det ytterligare kom en undanflykt så fort vi skall göra något, bara du och jag" Hon var tyst länge och jag sa heller inte så mycket. Hade massor inom mig men på något sätt så kändes det meningslöst att bara häva ur sig allt. Men tillslut så frågade jag henne om det finns känslor kvar. Ställer jag en sådan fråga måste jag vara beredd på svaret. Det var jag inte.
Jag vill inte säga allt hon sa här i forumet. Det är för privat. Men hon var väldigt klumpig i sitt sätt att berätta sina känslor, trampade runt och petade sönder det sista som fanns kvar av mitt hjärta innan hon avslutade med -"...men du är absolut inte bara något tidsfördriv...." Där kände jag att jag inte orkade mer. Tårarna bara rann ner för kinderna. Jag irra runt i natten, smärta i bröstet och det kändes som jag inte fick luft. Jag pressade ner en hamburgare på McD för att få bort spänningshuvudvärken. Klockan 2 på natten kom jag hem. Gick och lade mig i pojkens rum. Han vaknade och sa -"Pappa, imorgon kan vi åka och fiska då?". Jag svarade självklart och somnade. Frun kom in flera gånger, jag hörde henne i dörröppningen men jag låtsades sova. Imorse var det kaos. Jag fokuserade bara på barnen. Bestämde snabbt med barnen om fisket sedan snabbt iväg och min fru stod helt söndergråten i dörren. Hon ville säga något - men det kom bara gråt. Jag gick och kände mig som världens sämsta. Men himlens gudar vet att jag har försökt. I natt så kände jag att hon stampade sönder något som vi hade gjort till vårt. Men någon gång skall jag vara helt tyst och lyssna på henne igen. Från början till slut. Men inte nu.
Jag sitter på kontoret nu och låtsas jobba. Massa pärmar uppslagna och med Excel med "random" sifror utspridda. Telefonen har ringt flera gånger - jag tror det är hon men jag har bara låtit det ringa ut.
Snart drar jag ut på sjön med barnen. När jag sitter på båten skall jag bestämma vad jag vill och gör. Jag tänker bäst med friska vindar runt omkring mig. Sen tar jag det från det.
Det känns bra att skriva ner tankarna men jag skriver inte mer idag.
Tack för stöd och tankar.
Hej då.
Ett gott råd eftersom A) barn är inblandade B) En och annan fru/kvinna/partner har "vaknat upp" efter en ordentlig omskakning
- Fatta inga drastiska beslut när du är som mest känslomässigt uppriven. Innan du fattar ett slutligt beslut - börja med att ta en time out på ett par veckor där ni båda får tid att reflektera. Kanske börja kommunicera utan att behöva träffas efter jobbet och därmed mer öppet.
Lycka till TS
