Han avbryter mig hela tiden!

När folk avbryter mig så brukar jag tystna, titta på dem och när de är klara, säga "jag fortsätter där du avbröt mig" och så fortsätter jag där jag blev avbruten.  Jag kommenterar inte på något sätt det de säger och jag avbryter dem inte. 

Jag hade nog blivit galen. Har en syster som är likadan, men eftersom jag slipper bo med henne så blir det ju inte lika jobbigt som om det hade varit min sambo.

Men jag hade iaf börjat vara helt tyst mot han eftersom han inte verkar förstå att du tar illa upp av att han avbryter dig hela tiden. Han lär ju märka tids nog att du är tyst och frågar han varför kan du ju svara nåt i stil med "känns tråkigt att prata med dig när du inte verkar intresserad av det jag säger ändå eftersom du avbryter mig hela tiden".

Barnsligt sätt? Ja. Men jag hade nog gjort så iaf om det hade varit så att det inte hjälpte att prata med honom. Kanske fattar han bättre då? 

Jag tror du missförstod mig lite eftersom jag inte kunde komma på något bra exempel.
Jag kan tex berätta om något på jobbet, eller om hur jag känner, alltså något han inte kan rätta mig i. Men han kan ändå avbryta.

Tex: "Jag vill helst åka utomlands innan jag blir gravid för jag vet inte hur jag mår under graviditeten och en resa kan göra att väntan kan gå fortare med däremot så.....

"Du kan ju inte ta för givet att du mår dåligt  och det blir svårt att hinna med en resa innan du blir gravid"

Jag hade egentligen tänkt fortsätta meningen med "däremot är det många som åker utomlands när de är gravida och det kanske blir mysigt att komma bort lite när man är gravid, sålänge jag inte mår dåligt men det vet vi ju inte." 

Det va ett exempel när vi menar samma sak egentligen men jag blir frustrerad för jag aldrig får prata färdigt. 

Eller så säger han något helt tvärtemot vad jag egentligen menar, eftersom han missförstår eftersom jag inte får prata färdigt.  

         

Ja precis! Jag vet inte, blir så frustrerad och det känns som att jag har provat allt, sista utvägen att skriva här typ. Trodde jag skulle bli nedskjuten som en idiot som överreagerar, känns mycket bättre nu när jag inser att det faktiskt ÄR han som beter sig illa. Kommer inte stå ut med det i längden, men känns som en fjantig sak att göra slut över?Haha penna och papper, det ska jag tipsa honom om nästa gång diskussionen uppkommer! ;) Vilket bör bli ikväll, han har varit på "en roll" denna vecka... >_<Har provat nåt liknande, men då blir han bara lycklig över att han inte alls gör fel eftersom jag "gör samma sak själv så då kan jag inte yttra mig".... Det ska jag prova nästa gång! Det må ju irritera honom en del så det kanske kan gå in i hans huvud för då gör jag ju inte samma sak som han...Jo han förstår det, jag har sagt det flera gånger och han säger bara att jag får sluta ta illa upp, sluta känna mig värdelös, sluta känna mig tråkig och allt vad det nu är. Ingen tanke på att kanske själv hjälpa till så jag slipper må dåligt, nono.  Aha, då fattar jag. Han gör liknande mot mig faktiskt känner ígen det där, men kan inte komma på nåt bra exempel... Sjukt irriterande!






 

Flera bra tips har jag fått, tack så mycket! Här är min plan:

Nästa gång han avbryter mig så ska jag bli helt tyst och titta på honom tills han pratat klart, sen säga "Jag fortsätter där du avbröt mig" och så fortsätta prata. När jag är klar ska jag sakligt säga att "Du kanske ska se till att ha papper och penna i närheten så att du kan skriva ner stödord för vad du vill säga så att du slipper avbryta mig i framtiden."

Nästa gång gör jag likadant, och även gången efter det. Har det inte hänt något då så fjärde gången kommer jag bli tyst och börja hålla på med mitt eget (datorn tex) och när han undrar om jag lyssnar på honom så säger jag "nej, det känns tråkigt att prata med dig när du ändå inte är intresserad av vad jag har att säga eftersom du avbryter mig hela tiden."

Och sen upprepas detta i en loop tills han inser hur ohyfsad han är. Låter det bra? :D Funkar inte detta heller så vettefan vad jag gör. Tack för era tips iallafall! Känner mig mycket mindre irriterad nu :) 

Enda kruxet är förstås att när han avbryter mig så glömmer jag bort vad jag skulle säga, så när jag skällt lite på honom för att han avbröt mig så säger han "ja men jag trodde du var klar" och jag säger "jag var INTE klar mitt i en mening, brukar du avsluta mitt i en mening eller?" "Nej, men jag trodde den var på väg att ta slut" säger han. "Vad var du skulle säga då?" Och då har jag glömt vad resten var, och då säger han "Nej se där, du hade ju inget mer att säga ändå." Och jag säger "jo men jag glömde bort vad det var eftersom du avbröt mig!" Han säger "nej, du hade säkert inget mer att säga." Irriterande! Ska bli intressant att se om planen kommer fungera dock...

Jag är endabarn och en avbrytare, för min mammas sambo snackade oavbrutet hela tiden så min enda chans att få säga nåt nånsin vid matbordet var att avbryta.

Min man tappar å andra sidan ofta tråden, han kommer av sig mitt i en mening och antingen pausar i typ en minut eller bara lämnar den så och driver in i sin egna tanke. Så när han klagar på att få tala till punkt så säger jag "jamen, du kommer ju inte till punkt alltid ens, i så fall skulle jag få tiga en timme ibland?"

Hur som helst, han får gärna markera att han vill tala till punkt, jag försöker bättra mig, men han får också inse att om han tappar orden och kommer av sig mitt i och då ofta är tacksam för att jag påminner eller fyller i, så behöver han inte skälla hejdlöst på mig när han tycker att jag "avbryter" heller.

För det mesta kan vi nästan fylla i varandras meningar, så det är väl därför vi inte slåss oftare.

Ett bra tips för vem som helst som vill få ordet är att utbrista "Tala inte när jag avbryter!!" för då blir det tilt i skallen på de flesta av motsägelsen, många skrattar och man får lite utrymme att säga det man vill.

Det är inte säkert att din man är ett elakt svin. Han skulle kunna ha nån form av neuropsykiatrisk funktionsnedsättning, som gör att han har svårt att kväva impulsen att tala rakt ut. Det är relativt vanligt att personer på ADHD beter sig på sättet du beskriver. Prova att ge honom ett block och en penna. När han har nåt han vill säga, gör han en liten minnesamteckning i blocket. På så vis riskerar han inte att han har glömt bort vad han ska säga när det väl blir hans tur att tala.
Du kan också fundera lite på om det är nåt i ditt sätt att tala, som kan trigga avbrytandet. En del människor tenderar att ha lååånga monologliknande utläggningar, och det kan vara störande då det naturliga turtagandet sätts ur spel.

Och jag tror tyvärr inte att det kommer att funka, för jag har försökt bättra mig men det är jättesvårt, eftersom jag hela tiden har 2-3 olika dialoger igång inne i mitt huvud samtidigt som jag talar med andra. Ibland bubblar den inre tanken bara ut, för att jag inte ska glömma bort den. För om jag inte får säga det direkt så kommer jag att glömma bort det.

Jag gör likadant men jag VET det och jobbar med det... Kommer från en släkt förser funkar så att avbryter man inte så får man inte prata... Sånt sitter djupt rotat.. Prata mycket om det