Anonym (Arg!)

Äldre 11 Aug 12:48

69 svar

Han avbryter mig hela tiden!

Jag blir så irriterad, hur ska jag få honom att sluta?! Jag kan vara mitt uppe i att berätta nånting, och mitt i meningen så avbryter han och berättar något totalt irrelevant! Jag blir sårad och arg varenda gång (har blivit varje gång detta hänt vilket är ca 10ggr i veckan i 5 år) och förklarar att jag känner mig väldigt ointressant när han avbryter mig för att prata om nåt helt annat, och han kontrar då med att han måste berätta det han har att säga på en gång för annars glömmer han bort det!

Imorse var det samma skit igen, jag satt och berättade om något vid frukostbordet och han avbröt mig för att pladdra om sitt. Jag blev arg igen och förklarade IGEN hur värdelös jag känner mig och han får mig att känna mig som världens tråkigaste människa som inte har nånting intressant att säga. Och mitt i medan jag förklarade detta så avbröt han IGEN! Och sa att "Du får väl sluta känna dig värdelös då." Jag blir så frustrerad! Jag bad honom att åtminstone visa mig den respekten att låta mig prata klart innan han börjar pladdra om sitt, då sa han att "han trodde att jag var färdig." Hur kan han få för sig att jag pratat klart mitt i en mening?
Då menar han att han trodde att jag var färdig efter meningen så han kunde "tjuvstarta"! Man kan väl inte räkna med att det är färdigt på det viset, vänta till meningen är avslutad och kolla om det kommer mer innan man beter sig så ohyfsat! Och när jag förklarade DET så avbröt han en tredje gång och sa "Det kommer per automatik. Som nu tex." Dvs han avbröt med vilje.

Tänker jag fel eller är det normalt beteende ute i landet att man avbryter varandra för att det man har att säga inte ska glömmas bort? Ska man skita i att den som berättar något kanske glömmer bort poängen eller ska man inte bry sig om ifall ens partner känner sig ointressant och tråkig?

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-08-11 22:58
Flera bra tips har jag fått, tack så mycket! Här är min plan:

Nästa gång han avbryter mig så ska jag bli helt tyst och titta på honom tills han pratat klart, sen säga "Jag fortsätter där du avbröt mig" och så fortsätta prata. När jag är klar ska jag sakligt säga att "Du kanske ska se till att ha papper och penna i närheten så att du kan skriva ner stödord för vad du vill säga så att du slipper avbryta mig i framtiden."

Nästa gång gör jag likadant, och även gången efter det. Har det inte hänt något då så fjärde gången kommer jag bli tyst och börja hålla på med mitt eget (datorn tex) och när han undrar om jag lyssnar på honom så säger jag "nej, det känns tråkigt att prata med dig när du ändå inte är intresserad av vad jag har att säga eftersom du avbryter mig hela tiden."

Och sen upprepas detta i en loop tills han inser hur ohyfsad han är. Låter det bra? :D Funkar inte detta heller så vettefan vad jag gör. Tack för era tips iallafall! Känner mig mycket mindre irriterad nu :)

Anonym (Arg!) Trådstartaren

Äldre 11 Aug 13:22

#6

Lufsan skrev 2012-08-11 12:50:48 följande:

Vilken otrevlig karl. Och synd att han inte förstår. Jag hade blivit galen och antagligen lämnat honom.

Ja det börjar fan luta åt det, blir så jädra less!

Anonym (Morr) skrev 2012-08-11 12:54:29 följande:

Men fyfan. Blir arg bara jag läser detta. Sluta prata med han ett tag? Säg att han lyssnar ändå inte på det du säger. Funkar i mitt förhållande

Bra tips, det ska jag prova!

Anonym skrev 2012-08-11 12:55:32 följande:

Min man gör så flera gånger i veckan i 6 års tid. Han har blivit bättre. Men det är sjukt irriterande och man blir ledsen. När jag träffade hans familj så förstod man vart han hade fått det ifrån för dom är lika varandra hela bunten. Han har 2 syskon och alla avbryter varandra hela tiden. Men min man jan även avbryta för att berätta något och det är jobbigt då känner man sig ointressant. Vas kan man göra, ja tjata antar jag.

Ja hans familj är likadan, han är dock enda barnet men hans mammas mun går oavbrutet så för att kunna prata med henne så måste man avbryta henne. Och eftersom jag har en uppfostran så brukar mina helger hos henne se ut som så att jag inte säger ett ord på hela helgen, förutom när hon sover... Jag tjatar och tjatar men inget hjälper, jag försöker ju förklara att jag känner mig ointressant och tråkig och han tycker bara att jag ska sluta känna så... :(

Anonym (me to) skrev 2012-08-11 12:55:50 följande:

Min pojkvän avbryter mig också.
Han pratar inte om irrelevanta saker när han avbryter, men han kan avbryta mig och säga emot något som han tror att jag ska säga, något som han tror att jag menar.
När jag i själva verket menade något helt annat, vilket han hade vetat om jag pratat färdigt.

Jag blir också irriterad när han gör så och det känns som jag är den mest ointressanta människan i världen.
Jag brukar säga till honom och höja rösten när han gör så. Vi har varit tillsammans i 3 år och han har fortfarande inte slutat avbryta mig.

När vi är ute och går så går han nästan alltid lite framför mig. Om vi går med hunden och hon stannar och kissar så stannar inte han där jag stannar utan en liten bit längre fram.
Om jag väntar på att det ska bli grönt ljus kan han fortsätta gå (om det inte kommer bilar alltså)
Och detta gör han oavsett om vi är mitt uppe i en diskussion eller inte.
Det gör mig också irriterad...

Där får jag tänka till lite, jag gör nog något liknande. Men det är om vi är uppe i en diskussion om något och jag hör direkt att han har missförstått något jag sagt och då kan jag avbryta för att klargöra vad jag menade innan han fortsätter..

Sunshine808 skrev 2012-08-11 13:04:50 följande:

Det är mycket otrevligt beteende. Även om det är lågt hade jag gjort likadant tillbaka och sen absolut inte lyssnat på han. Han kanske skulle förstå hur otrevligt det är då

Jag har provat att göra likadant, och då ropar han triumferande "AHA! Du klagar på att jag avbryter men så gör du samma sak själv!" Och då säger jag "Ja, jag gör det med flit för att du ska fatta hur det känns." Då säger han "Du ska inte klaga på mig mer när du gör samma sak själv!" Och sen går han lycklig därifrån över att han "har rätt"....

Anonym (Arg!) Trådstartaren

Äldre 11 Aug 13:24

#7

Det jobbiga är ju just att jag ALLTID lyssnar på det han har att säga, även om jag faktiskt finner en del av det tråkigt (jobbsnack osv), ger respons på det han säger, kommenterar osv. De få gånger han INTE avbryter mig, så får jag ingen respons alls på vad jag sagt, utan han väntar tills jag är klar och sen börjar han pladdra om sitt, något helt annat, som är viktigt. Då känns det bara som att han suttit och inte alls lyssnat på mig utan bara suttit och tänkt på vad han ska säga när jag pratat klart, för att inte glömma bort det. Skitirriterande det med :(

Anonym (Arg!) Trådstartaren

Äldre 11 Aug 13:47

#14

Sunshine808 skrev 2012-08-11 13:29:25 följande:

Wow, han är ego mycket ego. Det måste kännas jättetråkigt och som han verkligen inte bryr sig. Han verkar inte heller förstå ditt tydliga sätt mot han, hur vill du lösa det? Kommer du stå ut med det här?

Ja precis! Jag vet inte, blir så frustrerad och det känns som att jag har provat allt, sista utvägen att skriva här typ. Trodde jag skulle bli nedskjuten som en idiot som överreagerar, känns mycket bättre nu när jag inser att det faktiskt ÄR han som beter sig illa. Kommer inte stå ut med det i längden, men känns som en fjantig sak att göra slut över?

Anonym (Ma) skrev 2012-08-11 13:29:44 följande:

Riktigt oförskämt av honom. Testa att bli helt tyst nästa gång, kommentera inte det han säger eller säg något mer av det du pratade om. Var bara tyst och titta på honom. Förhoppningsvis reagerar han någon gång.

Annars får han väl se till att ha papper och penna i närheten, så att han kan skriva upp det han vill säga istället för att avbryta dig...

Haha penna och papper, det ska jag tipsa honom om nästa gång diskussionen uppkommer! ;) Vilket bör bli ikväll, han har varit på "en roll" denna vecka... >_<

Anonym skrev 2012-08-11 13:32:07 följande:

Mitt ex gjorde likadant! Jag började avbryta honom i varje mening och gjorde det under ett par veckor. Han blev jätteirriterad och jag förklarade att så känner jag alltid. Det fungerade faktiskt ett tag.

Har provat nåt liknande, men då blir han bara lycklig över att han inte alls gör fel eftersom jag "gör samma sak själv så då kan jag inte yttra mig"....

Glass skrev 2012-08-11 13:33:15 följande:

När folk avbryter mig så brukar jag tystna, titta på dem och när de är klara, säga "jag fortsätter där du avbröt mig" och så fortsätter jag där jag blev avbruten. Jag kommenterar inte på något sätt det de säger och jag avbryter dem inte.

Det ska jag prova nästa gång! Det må ju irritera honom en del så det kanske kan gå in i hans huvud för då gör jag ju inte samma sak som han...

Anonym (tystnad) skrev 2012-08-11 13:34:29 följande:

Jag hade nog blivit galen. Har en syster som är likadan, men eftersom jag slipper bo med henne så blir det ju inte lika jobbigt som om det hade varit min sambo.

Men jag hade iaf börjat vara helt tyst mot han eftersom han inte verkar förstå att du tar illa upp av att han avbryter dig hela tiden. Han lär ju märka tids nog att du är tyst och frågar han varför kan du ju svara nåt i stil med "känns tråkigt att prata med dig när du inte verkar intresserad av det jag säger ändå eftersom du avbryter mig hela tiden".

Barnsligt sätt? Ja. Men jag hade nog gjort så iaf om det hade varit så att det inte hjälpte att prata med honom. Kanske fattar han bättre då?

Jo han förstår det, jag har sagt det flera gånger och han säger bara att jag får sluta ta illa upp, sluta känna mig värdelös, sluta känna mig tråkig och allt vad det nu är. Ingen tanke på att kanske själv hjälpa till så jag slipper må dåligt, nono.

Anonym (me to) skrev 2012-08-11 13:35:09 följande:

Jag tror du missförstod mig lite eftersom jag inte kunde komma på något bra exempel.
Jag kan tex berätta om något på jobbet, eller om hur jag känner, alltså något han inte kan rätta mig i. Men han kan ändå avbryta.

Tex: "Jag vill helst åka utomlands innan jag blir gravid för jag vet inte hur jag mår under graviditeten och en resa kan göra att väntan kan gå fortare med däremot så.....

"Du kan ju inte ta för givet att du mår dåligt och det blir svårt att hinna med en resa innan du blir gravid"

Jag hade egentligen tänkt fortsätta meningen med "däremot är det många som åker utomlands när de är gravida och det kanske blir mysigt att komma bort lite när man är gravid, sålänge jag inte mår dåligt men det vet vi ju inte."

Det va ett exempel när vi menar samma sak egentligen men jag blir frustrerad för jag aldrig får prata färdigt.

Eller så säger han något helt tvärtemot vad jag egentligen menar, eftersom han missförstår eftersom jag inte får prata färdigt.

Aha, då fattar jag. Han gör liknande mot mig faktiskt känner ígen det där, men kan inte komma på nåt bra exempel... Sjukt irriterande!

Anonym (Arg!) Trådstartaren

Äldre 11 Aug 13:53

#15

Flera bra tips har jag fått, tack så mycket! Här är min plan:

Nästa gång han avbryter mig så ska jag bli helt tyst och titta på honom tills han pratat klart, sen säga "Jag fortsätter där du avbröt mig" och så fortsätta prata. När jag är klar ska jag sakligt säga att "Du kanske ska se till att ha papper och penna i närheten så att du kan skriva ner stödord för vad du vill säga så att du slipper avbryta mig i framtiden."

Nästa gång gör jag likadant, och även gången efter det. Har det inte hänt något då så fjärde gången kommer jag bli tyst och börja hålla på med mitt eget (datorn tex) och när han undrar om jag lyssnar på honom så säger jag "nej, det känns tråkigt att prata med dig när du ändå inte är intresserad av vad jag har att säga eftersom du avbryter mig hela tiden."

Och sen upprepas detta i en loop tills han inser hur ohyfsad han är. Låter det bra? :D Funkar inte detta heller så vettefan vad jag gör. Tack för era tips iallafall! Känner mig mycket mindre irriterad nu :)

Anonym (Arg!) Trådstartaren

Äldre 11 Aug 13:55

#16

Enda kruxet är förstås att när han avbryter mig så glömmer jag bort vad jag skulle säga, så när jag skällt lite på honom för att han avbröt mig så säger han "ja men jag trodde du var klar" och jag säger "jag var INTE klar mitt i en mening, brukar du avsluta mitt i en mening eller?" "Nej, men jag trodde den var på väg att ta slut" säger han. "Vad var du skulle säga då?" Och då har jag glömt vad resten var, och då säger han "Nej se där, du hade ju inget mer att säga ändå." Och jag säger "jo men jag glömde bort vad det var eftersom du avbröt mig!" Han säger "nej, du hade säkert inget mer att säga." Irriterande! Ska bli intressant att se om planen kommer fungera dock...

Anonym (Arg!) Trådstartaren

Äldre 11 Aug 23:04

#37

Betty Ballbreaker skrev 2012-08-11 14:05:03 följande:

Det är inte säkert att din man är ett elakt svin. Han skulle kunna ha nån form av neuropsykiatrisk funktionsnedsättning, som gör att han har svårt att kväva impulsen att tala rakt ut. Det är relativt vanligt att personer på ADHD beter sig på sättet du beskriver. Prova att ge honom ett block och en penna. När han har nåt han vill säga, gör han en liten minnesamteckning i blocket. På så vis riskerar han inte att han har glömt bort vad han ska säga när det väl blir hans tur att tala.
Du kan också fundera lite på om det är nåt i ditt sätt att tala, som kan trigga avbrytandet. En del människor tenderar att ha lååånga monologliknande utläggningar, och det kan vara störande då det naturliga turtagandet sätts ur spel.

Jo penna och papper har jag tänkt att föreslå :) Tror inte att han har adhd faktiskt, ska nog inte nämna det då han inte tror på diagnoser...
I min familj är vi 9 barn, så det är svårt att få något sagt, så det är snarare tvärtom för mig; dvs inte något långsamt som aldrig kommer till punkt, jag pratar inte länge och jag pratar snabbt just för att inte bli avbruten. I min familj handlar det inte om att avbryta, utan om att komma med ett inlägg i en paus, det är så vi pratar. Men här är det bara jag och min sambo och jag tycker inte att vi borde behöva avbryta varandra, jag lyssnar på det han har att säga och kommenterar, han avbryter mig när jag pratar och om han nån gång INTE avbryter, så kommenterar han inte alls något om det jag sagt så det känns som att han inte lyssnar ändå.

Anonym (aviva) skrev 2012-08-11 14:07:59 följande:

Och jag tror tyvärr inte att det kommer att funka, för jag har försökt bättra mig men det är jättesvårt, eftersom jag hela tiden har 2-3 olika dialoger igång inne i mitt huvud samtidigt som jag talar med andra. Ibland bubblar den inre tanken bara ut, för att jag inte ska glömma bort den. För om jag inte får säga det direkt så kommer jag att glömma bort det.

Det låter ju jobbigt, då är risken stor att mottagaren inte lägger på minnet vad du sa iallafall eftersom irritationen som uppkommer då man blir avbruten helt raderar det du sa eftersom det känns som att det inte var viktigt nog för att behöva avbryta mig.

Jag känner också att jag vill avbryta ibland för att inte glömma det jag vill säga, men så tänker jag "är det verkligen SÅ viktigt att det blir katastrof om jag inte får säga detta?" oftast är svaret nej, och då avbryter jag inte. Glömmer jag sedan bort det så vet jag iaf att det var inte såå himla viktigt. Om svaret däremot är ja, så frågar jag "kan jag få avbryta lite så att jag inte glömmer bort vad jag tänker på?" och då är det ok. Det är det burdusa avbrytandet som jag ogillar, det som sänder meddelandet att "det du säger är ointressant och det jag har att säga är mycket viktigare". Förstår du hur jag menar?

Anonym (Arg!) Trådstartaren

Äldre 11 Aug 23:13

#38

studentbruttan29 skrev 2012-08-11 14:23:35 följande:

Fy fan vilken snubbe...jag skulle ta fram min telefon och börja ringa/smsa/spela wordfued när han börjar prata och samtidigt lyfta ett finger i luften som att visa på "vänta lite, jag ska bara....".

Skulle komma på massa hämndplaner, jag skulle ställa mig upp och sjunga nationalsången mitt i hans mening, ställa mig och diska, göra kaffe, sätta på mig skorna för att gå ut med soporna för att förklara att "gör jag inte det nu så glömmer jag det"..och minst tusen andra saker.

Haha, nationalsången ska jag kanske testa! Det skulle iallafall göra honom paff :p

Wittra skrev 2012-08-11 15:16:55 följande:

Men be honom hålla käft tillslut! Flåt utfallet men gud så tröttsamt med folk beter sig så, upprepade gånger också FASTÄN du bett honom lägga av.

Tro mig, det har jag gjort! En gång blev jag så arg på att han vägrade fatta så jag vrålade "håll käften, jag pratar fortfarande!" och då blev han putt och frågade varför jag skriker, om jag är en idiot, vad mitt problem är osv. Inte värt det, kommer helt ifrån spåret...

Mio skrev 2012-08-11 16:26:48 följande:

Min pojkvän höll också på så i början av vårt förhållande. Tydligen avbryter de varandra i hans familj, något som anses vara helt förbjudet i min. Kunde sitta och vara mitt uppe i en historia när han avbröt med "mm, men vet du vad jag såg idag?" Till slut blev jag arg och höjde rösten över honom varje gång han avbröt. Sa typ "men LÄGG AV, jag pratar här va!" eller så gick jag där ifrån utan att säga något och när han frågade varför jag gick så sa jag "jaha, antog bara att det var okej för mig att gå mitt i dina historier eftersom det tydligen är okej för dig att börja prata mitt i mina.." När han märkte att jag inte tänkte lyssna om han avbröt mig så vande han sig av med det! Lite barnsligt kanske men det funkade! ;)

Har provat att gå därifrån, då sitter han och väntar på att jag ska komma tillbaka, och när jag gör det så säger han "jo jag sa" och så fortsätter han...

Anonym skrev 2012-08-11 16:44:34 följande:

lol hitills är det bara en person här som fattat vad det egentligen handlar om. Kan ni gissa vem? Resten är bara fördömmande cyniska ignoranta människor. Äsch bättre att ta den enkla utvägen och hämnas. Ett öga för ett öga har ju visat sig så välfungerande förr..

Vad menar du?

Barbamamah skrev 2012-08-11 18:07:42 följande:

Ett tips som parterapeuter ger är att ni övar typ varje kväll på att turas om att prata, säg 10 minuter var. Under den tiden får talaren prata om precis vad som helst och lyssnaren ska bara lyssna. Lyssnaren får absolut aldrig avbryta oavsett vad som än händer. Lyssnaren ska också försöka bortse från sina egna tankar och endast fokusera på talaren och vad denna säger. När talaren är klar (eller varannan minut typ) ska lyssnaren repetera tillbaka till talaren det som talaren sagt. Inga egna kommentarer utan bara en redogörelse över det som sagts. Då får talaren en chans att rätta det som lyssnaren inte förstått korrekt. Det är en övning i att lyssna aktivt på andra och öva upp sin empatiska förmåga. Det är också en övning i kommunikation, att kunna berätta förståeligt och att verkligen höra vad den andra vill säga.

Det skulle sluta i katastrof och irritation, han är omöjlig på att komma ihåg och repetera :p Men ska föreslå det om inget annat funkar dock :)

Takex skrev 2012-08-11 18:40:35 följande:

Har han dålig impulskontroll över huvud taget? En vuxen människa ska inte ha ett barns iver i att berätta något, så att han är rädd att glömma bort det. Det är ju rent bokstavsdiagnos beteende.

Oh ja... Om det räknas tex som när man är mitt i en diskussion, bli så förbannad över att man inte kan argumentera så man tar sitt tangentbord och drämmer i bordet så att tangenterna flyger?

Anonym skrev 2012-08-11 22:45:04 följande:

med tanke på hu du skriver att han reagerar på att du gör likadant mot honom för att demonstrera måste jag nog tyvärr meddela dig att mannen antingen är fem år gammal, eller innehar den mentala åldern av fem år. Det kan inte vara attraktivt...

Min man gör likadant ibland. Men varje gång svarar jag med att tvärt inte lyssna på ett smack av vad han säger när han avbryter. Jag går därifrån, tar upp mobilen och ringer någon för att kallprata lite, börjar gulla med katterna onödigt intensivt och högljudt osv. Och han fattar faktiskt. Nu märker inte riktigt min man när han gör så men det är lika irriterande ändå och inget jag tänker tåla. Avbryter han mig mitt i så får han be väggarna om uppmärksamhet för han har redan tryckt på off-knappen till mina öron.

Jag har faktiskt frågat honom flera gånger om han är fem år, så jag är inne på samma spår ;)
Skulle jag göra så så skulle han bara vänta tills jag är klar och sedan fortsätta där han var utan att fatta att det var med vilje....

Anonym (Arg!) Trådstartaren

Äldre 11 Aug 23:13

#39

Barbamamah skrev 2012-08-11 18:00:21 följande:

Men varför är dina tankar viktigare än den andras som du pratar med? Om du glömmer bort din tanke av att inte verbalisera den på en gång på bekostnad av någon annan så var den tanken kanske inte så viktig ändå och inte hela världen om den faller i glömska.

Anonym (Arg!) Trådstartaren

Äldre 12 Aug 04:41

#50

Felizia skrev 2012-08-11 23:21:19 följande:

Äh, be honom hålla käften helt enkelt! Sådant ointresse för ens respektive hade jag aldrig accepterat, diagnoser är bara bullshit. Nonchalant o trist är vad han är! Sorry, ts...

Han knäpper igen som en mussla om jag säger åt honom att hålla käften, och agerar sårad och börjar därför kalla mig idiot och div andra saker..

Barbamamah skrev 2012-08-11 23:27:20 följande:

Övningen för att förbättra kommunikationen är just en övning. Det är inte meningen att man ska vara proffs på det på en gång utan tanken är att man ska öva upp sin förmåga att både tala och lyssna. Om din man inte skulle vara intresserad av att öva på att förbättra er kommunikation trots att du är missnöjd med den skulle jag tolka som att han är egoist och inte bryr sig om dina känslor. Han kan ju inte på allvar tro att en monolog från hans sida är någon form av kommunikation som får en relation att frodas och blomstra.

Ja jag ska föreslå detta om "planen" visar sig inte fungera.
Egoist tror jag nog att han är, tyvärr.

Barbamamah skrev 2012-08-11 23:28:00 följande:

Vad får du ut av er relation förresten?

Jadu... har själv börjat ställa mig den frågan faktiskt. Hoppas på att han ska lära sig, fatta och ändra sig kanske. Jag vet att man inte ska ändra på någon, jag hoppas kanske på att han ska vilja ändra sig själv för att han älskar mig.

Anonym (pratkvarn?) skrev 2012-08-12 00:31:09 följande:

Varför bara skylla på honom?

DU kanske är en riktig pladdermaja, TS?

Det är faktiskt jättejobbigt att lyssna på folk som pratar alldeles för mycket och för snabbt.

Fundera på om du berättar saker som är intressanta för honom att lyssna på, och hur snabbt du kommer till poängen med det du ska säga.

Han kanske känner att du "föreläser" för honom om du pladdrar på långrandigt och aldrig kommer till saken, och det tar faktiskt mycket energi att lyssna på sådana personer....

Man får avbryta ibland för att det ska bli en dialog och inte en monolog.

Jag pratar inte särskilt länge och har oftast bara något kort att berätta, det kan vara något roligt som hände på jobbet eller vadsomhelst. Och nej, det är inte alltid sånt som är intressant för honom, men han pratar väldigt mycket om sånt som är ointressant för mig också men jag lyssnar ändå tålmodigt (för han däremot pratar i evigheter och tar lååång tid på sig för att komma till sin poäng), kommenterar sedan och frågar om det han pratat om (för att visa intresse) osv, och tycker inte det är mycket begärt att få samma sak tillbaka.

Insatt skrev 2012-08-12 01:12:59 följande:

Jag brukar fortsätta prata om det jag pratade om men med väldigt hög röst så jag överröstar honom. Idag gjorde han samma mot sin mamma och då sa hon åt honom att "Ja men nu pratade jag så då får du lyssna på mig" och det funkade. Ska kanske testa det jag med. I vårt fall är vi definitivt lika snacksaliga båda två.

Det gör jag ibland för att jag inte orkar diskutera hans avbrytande, då fortsätter han bara prata som om jag inte höjt rösten (rejält) och så pladdrar vi båda i munnen på varandra. Och när båda är tysta så säger jag "Typ så tycker jag om den saken." och då kan han säga "Vad tycker du? Jag hörde inte riktigt." Och jag säger "Nej du kanske inte ska börja prata mitt i min mening så hör du bättre." Och han säger "Jag var bara tvungen att komma med det inlägget för annars hade jag glömt bort det sen." Och jag säger "Men nu hörde jag ju inte inlägget ändå eftersom jag pratade?" Och så är diskussionen igång och han anser sig inte ha fel.

v i r r a skrev 2012-08-12 01:47:00 följande:

En liten reflektion... Jag tycker nog hela hans beteende kring det du har att säga verkar... skitjobbigt och osympatiskt! Alltså, inte bara det att han avbryter utan också det att han inte heller lyssnar och försöker förstå när du säger ifrån. Tar han dig på allvar någonsin liksom? Jag hade blivit MINST lika irriterad/sårad över att bli bemött med triumf över att du tappade tråden och verkar gilla att "vinna" mer än att lösa problemet. Kan han alls hantera konflikter någorlunda moget? Huvva säger jag bara!

Ja det är skitjobbigt! Jag tänker ibland på andra killar jag har varit tillsammans med, dem har fått mig att känna mig som jordens medelpunkt när jag pratar, som om jag är den mest intressanta människan i världen typ. Med denna karl känner jag precis tvärtom, jag är världens tråkigaste som inte har nånting intressant alls att säga. Jag har faktiskt slutat berätta vissa saker för det känns så meningslöst, han lyssnar ju inte ändå.
Pratar med mina killkompisar tex (varav en är kär i mig) och då känner jag mig jätteintressant, de lyssnar på vad jag säger och kommenterar osv.

Tar mig på allvar.. tja. Kom och tänka på häromdagen när jag var ledsen över att min syster aldrig har tid med mig längre, och han drog ett dåligt skämt om nånting som jag irriterade mig på. Jag sa "Men lägg av, jag är inte på humör." Han sa "Men det var ju ett skämt!" Och jag sa "Och jag tyckte inte det var roligt." och då blev han skitsur och sa "Nähä? Är dina skämt roliga jämt tror du?" Jag sa "nej det vet jag att de inte är, men jag säger ju att jag inte är på humör så kan du låta mig vara just nu tack."
Han: "När du drar ett av dina sk. skämt och jag säger att det inte var roligt så säger du bara att du tycker det var roligt!
Jag: "Ja du får gärna säga att du tycker det var roligt även om inte jag tycker det, låt mig bara vara just nu, jag är inte på humör sa jag!"
Han: Du är tråkig! Dina skämt är jättetråkiga!
Jag: ( Höjer rösten ) Men lägg av sa jag, vill du bråka eller vad sysslar du med? Kan du låta mig vara??
Han: Vad skriker du för?! Är du helt jävla dum i huvudet eller?!
Jag: Var TYST bara! Jag orkar inte bråka! Var TYST!
Han: Ja det kan jag vara!
Jag: Ja men var det då!
Han: Ja.
Jag: Sluta svara då?!
Han: Ja.
Jag: Bra!
Han: Ja.
Och sen gick jag därifrån. Fattar inte varför han ska vinna jämt, SKA ha sista ordet! Respektlöst! Usch vad less jag blir känner jag....

Anonym (Arg!) Trådstartaren

Äldre 12 Aug 15:45

#57

Börjat fundera lite... En del tar upp aspergers, visst finns det nåt där som har med extrema intressen att göra?
Han har blivit helt insnöad på aliens den senaste tiden, så fort han får tillfälle så sitter han och letar ufon på himlen, tittar på dokumentärer om aliens, läser nyheter om skumma stjärnfall och ska se alien serier och filmer hela tiden. Är det en varningsklocka tro? :s

v i r r a skrev 2012-08-12 13:48:15 följande:

Sextiotalist: Den här killen verkar ha fler/andra problem än att "bara råka bubbla över". Den här killen verkar ha rätt obehagliga kommunikationsproblem och ett ännu otrevligare ego! Se bara hur han hanterade att TS var ledsen! Han vrängde situationen till att handla om hans skämt för att sen se till att vinna "konflikten"!

TS! Jag tror ni måste jobba på kommunikationen. På ditt exempel ovan så ser det ut som att han lyckades få dig att prata och tjafsa om något annat än problemet! Du behövde stöd! Inte tjafs som han kunde vinna.

Jag vet, men han verkar omöjligt kunna se det på det sättet. Han hade druckit öl visserligen, han brukar kunna bli elak när han dricker öl... Men det här att han ska vinna jämt är så dumt, normalt brukar man kunna komma fram till en lösning även genom tjafs och bråk, men när det hela blir till att nån ska vinna så uppkommer ju ingen lösning och bråket kommer komma tillbaka :s

Anonym (Arg!) Trådstartaren

Äldre 12 Aug 18:33

#60

Regnig måndag skrev 2012-08-12 16:12:51 följande:

Glöm diagnoser, det är bara något man vräker u sig utan eftertanke på FL.
Rent krasst vad ska du göra, skicka iväg karl på diagnostisering bara för att en del påstår det på FL? Och efter det då, vad har du tänkt med "diagnosen" på papper, att allt löser sig?

Som du läst i tråden finns det de som avbryter utan att ha diagnos utan av ovana. Oavsett är karln ohyfsat och han behöver medvetandegöras om detta och göra något åt det.

Nej jag kan inte skicka iväg honom på nånting, han tror inte på diagnoser. Har dock haft de tankarna själv, men det spelar ju ingen roll. Ja väldigt ohyfsad, och jag försöker få honom att fatta det men han tycker att jag är överkänslig och att jag ska lära mig att inte ta så illa upp av att han avbryter, för där han är uppväxt så är det minsann så att man måste avbryta för att få säga nåt alls typ.

Anonym (Arg!) Trådstartaren

Äldre 12 Aug 20:05

#62

Nu har vi diskuterat lite, och han säger att han fattar men ja.. vi får väl se. Problemet är ju att han avbryter mig och det gör mig ledsen, för honom är problemet att jag blir ledsen, inte att han avbryter mig. Han säger att han är uppvuxen med att avbryta för annars får man ingenting sagt, men det borde inte spela nån roll när vi bara är två stycken som pratar anser jag.

Sen är det ju det här med att ha rätt... Han kan avbryta mig, och jag säger då "du avbröt mig" eller "jag var inte färdig", och istället för att då säga "ok ursäkta, fortsätt", så säger han "men jag trodde du var klar" och så uppstår en diskussion om huruvida jag var klar eller inte och så blir det tjafs. Han ska tänka på det i framtiden säger han, att låta mig fortsätta direkt istället för att göra en diskussion om det. Vi får väl se, det funkar säkert ett tag och sen glider han tillbaka i gamla vanor...

Anonym (Arg!) Trådstartaren

Äldre 12 Aug 20:38

#67

Regnig måndag skrev 2012-08-12 20:08:38 följande:

Men om man är uppvuxen så så spelar det en jäkla roll!
Det går inte att förändra sig över en natt.

Jag tycker ni ska sätta er ner och diskutera samtalsregler så att ni tillsammans kommer överens vad som gäller och vad som gäller när det inte fungerar som ni bägge måste respektera.

Nej men det är inte över en natt heller, det är 5 år sen jag tog upp problemet och han lovade att försöka bättra sig.
Ja det vi har kommit överens om nu är att han inte ska tjafsa när jag talar om att han faktiskt avbröt mig, utan låta mig prata klart istället. Så får vi se om det funkar. För ibland tror han ju faktiskt att jag är klar om jag tar en andningspaus eller så, då menar han ju inte att avbryta.

Men hur vi ska lösa att han avbryter mitt i ett ord vet jag inte, jag får väl hoppas att han tänker till framöver efter vår diskussion, vi får se :)

Han avbryter mig hela tiden!

INNEHÅLL