Jag hatar HEN!!!

Helt korrekt, det existerar inte någon statsfeminism. Litet lustigt att du just tog det från ett parti som har typ sååå mycket att säga till om också.

Är det förresten något i den texten du inte håller med om, i så fall vad?  

Och det är väl inte så konstigt att feministerna vill se mer makt i kvinnornas händer! Om du tillhörde en grupp som bestod av hälften av befolkningen, men er grupp bara hade en bråkdel av inflytandet, och en stark grupp som medvetet eller omedvetet motarbetade en förändring, hade inte du också jobbat för att förändra läget? Det är ingen ondskefull komplott, det är ett försök att få till balans och jämställdhet.    

Det här hittar jag också vilket inte heller är samma som att jag säger att det är sanning. Detta kan naturligtvis innebära att någon skrivit om eller bara hittat på. Jag har varken tid eller lust att rota i regeringsdokument. Men det kanske är det vi borde göra?

Regeringens skrivelse 2002/03:140
Jämt och ständigt – Regeringens jämställdhetspolitik med handlingsplan för mandatperioden

"Trots en lång historia av aktivt jämställdhetsarbete präglas vårt samhälle fortfarande av en könsmaktsordning. Arbetet måste fortsättningsvis ges en mer feministisk inriktning. Det innebär att vi måste vara medvetna om att det råder en könsmaktsordning, att kvinnor är underordnade och män är överordnade, och vilja förändra den."

Nu tror jag att jag äntligen förstår vad du menar med helig svensk statsfeminism.

Det handlar inte om Vänsterpartiets syn på jämställdhet, ett parti som aldrig varit statsbärande, utan om att det finns en samstämmighet de flesta politiska partier emellan om att kvinnor fortfarande diskrimineras i vissa avseenden och att de förhållanden som råder i Sverige just nu inte enbart är betingade av biologiska skillnader könen emellan, lika lite som de enbart var biologiskt betingade för hundra år sedan eller på någon annan plats här på jorden, t ex i Afghanistan.

Visst finns det en sådan samstämmighet, men den skulle jag snarare vilja karakterisera som sunt förnuft.

För övrigt har regeringen precis tillsatt en utredning som ska studera jämställdhet ur ett manligt perspektiv, t ex utreda vad som skulle hända om föräldraförsäkringen individualiserades. Efter vad jag har förstått kräver många antifeminister att domstolarna ska kvotera män vid vårdnadstvister. Men om vi någon gång istället uppnår en situation där män och kvinnor tar lika stort ansvar för barnen skulle man inte behöva en sådan kvotering, då skulle domstolarna inte slentrianmässigt kunna utgå från att det är kvinnan som är den mest erfarna och kompetenta föräldern.

Jo jag skrev också slentrianmässigt i mitt förra inlägg.

Formellt existerar det inte någon diskriminering av män i den lagtext som styr domstolarnas bedömning vid vårdnadstvister, liksom det formellt inte existerar någon diskriminering av kvinnor.

Är det kanske rentav två sidor av samma mynt präglat av informella strukturer som avgör att män diskrimineras vid vårdnadstvister och  kvinnor t ex vid tillsättande av styrelseladamöter i företagen.

Enligt artikelförfattarna var den främsta anledningen inte att kvinnor tar ut större delen av föräldraledigheten. Det som nämndes var att "Ett jämnare uttag av föräldraledigheten är därför en viktig del i arbetet mot en mer jämställd arbetsmarknad".

Den främsta anledningen till att kvinnor tjänar mindre än män formulerades så här: "Orsaken är en strukturell lönediskriminering; yrken som i huvudsak innehas av kvinnor värderas systematiskt lägre än likvärdiga yrken där män dominerar."

Då tror vi olika. Jag tror många kvinnor är bekväma och inte vill yrkesarbeta på heltid. Man behöver inte vara hemma deltid för att man har hem och barn, däremot är det enkelt.

Så kan man tolka det om man vill. Man kan också inse att kvinnor inte gärna släpper ifrån sig barnen till papporna och inte heller är beredda att anstränga sig för att dra in en inkomst utan i högre grad lägger det på männen. Det hänger på hur man vill tolka det som sagt. Lustigt nog klarar många ensamstående både barn, hem och heltidsarbete medan kvinnor i relationer inte gör det. Intressant att tänka på.

Om kvinnor vägrade ta ut männens del av föräldraledigheten och började arbeta efter sin ledighet istället så skulle det se annorlunda ut. Och varför planerar man, och skaffar, barn med en pappa som inte vill vara med sina barn? För jag vet att argumentet att han inte kan/vill kommer snart...

Många män verkar tolka det som att många kvinnor inte verkar vilja vara jämställda. Jag har själv aldrig råkat ut för någon kvinna som vill bli inkvoterad eller få en lön hon inte förtjänar eller något annat trams som anifeminister brukar anklaga oss för när vi påpekar att vi inte har lust att bli förtryckta. Men jag förstår att det känns surt för vissa, att behöva maka på sig och dela med sig av de fördelar som det historiskt sett har inneburit att vara man.

Frågor om föräldraledighet struntar jag fullständigt i, det får ni som är intresserade av barn sköta.

Varför tror du att kvinnor gör de val de gör? Är det för att de får ett sånt himla trevligt bemötande på mansdominerade arbetsplatser att de känner att de inte klarar av att jobba där? "Neeej, nu har jag föööör trevligt på jobbet! Bäst jag skaffar mig en deltidsanställning på dagis istället!" Eller vad?

Jag har väl inte skrivit att jag anser att någon/något tvingar kvinnor att jobba inom sjukvård och så vidare? Eller att kvinnor överlag skulle vara dummare än någon annan grupp människor?