igår i v37+1 bestämde sig vår bebis för att det var dags att komma , vattnet gick vid lunch!! fick komma in direkt pga sätesbjudning & jag ville ha snitt ! hade inte hunnit Planera lr få planerat snitt för min nästa bm tid är imorgon ;) kl 21.44 är vår tjej född , 3125 g & 49 cm ? stark och envis , vi är så lycklig ? snittet gick som planerat och jag mår väldigt bra !
Även vid tillväxtultraljud? Jag fattar att det påverkar SF-kurvan mycket men inte att det påverkar ett ultraljud. Där mäter man ju barnets mage, lårben och skalle, hur kan det påverkas av hur mycket fostervatten det finns?
Jag gjorde iaf ett TUL häromdagen, för att läkaren oroade sig för tillväxthämning - visade sig att fostret är 16 % större än medelmedel men fortfarande inom normalkurvan (som slutar vid 21 % plus och 21 % minus). Min SF-kurva är fyra veckor högre än normalt däremot, så hade den stämt hade jag fött en mammut.
BM imorgon. V.23 (22+5 idag) och jag både oroar mig för hur mycket jag gått upp i vikt, samtidigt som jag inte bryr mig. Det är motstridigt.
Jag bryr mig inte om vikten, för jag gör så gott jag orkar med maten, och jag tycker att kläder känna lösare än vanligt, förutom över magen (jag är medveten om att det kan bero på att kläderna sitter annorlunda iom att magen blir större).
Jag oroar mig för vikten för jag vill inte få skäll av BM, eller dietisten jag ska träffa nästa vecka. Jag oroar mig för att går jag upp för mycket så får jag inte föda "hemma" (på lokalsjukhuset) utan måste bo 7 timmar bort från 3 veckor innan BF, håller jag vikten någorlunda kan jag visa på att jag vägde ungefär såhär när sonen föddes och det var inget problem.
Jag oroar mig och inte oroar mig samtidigt, och just det är i sig ett litet stressmoment. Som att två delar av mig häcklar varandra...
Det gick bra hos BM. +2 kg var tydligen ok, jag är lättad då jobbvågen visat 4 men vet från innan att de visar olika. Blodtryck var lågt och fint, tyvärr var även HB lågt så nu är det extra järn igen. Jaja.
Så skönt att allt såg bra ut. Ja, järnet är inte kul. Just nu tar jag 2 kapslar niferex om dagen, eller jag ska enligt min BM, men jag tycker om att bajsa ibland också haha, förlåt för den kommentaren, men ändå sant.
det är inte så kul när det bara rinner ur en heller...
nej det blev inte akut för värkarna kom inte igång förrän mot kvällningen, så de hela gick bra utan panik:) hennes säte var ruckbart så vet inte om de påverkar att man inte behöver lägga sig ner ! nu har vi kommit hem, dock hade hon en lättare höftrörlighet på vänster och fick en rosenskena.. vilken chock och omställning, men huvudsaken den lilla blir bra !
(passligt nog hade hon en grön overall också) hon var av den envisa sorten, så innan hon blev av med den kunde hon vända sig från mage till rygg med den på Jag gjorde glukosbelastningen idag, det har jag varit ganska nervös för sen starten. Men jag hade jättebra sockervärde två timmar efter glukoslösning, 5,3, så det behöver jag inte oroa mig för.
Har fortfarande inte gått upp i vikt alls, men mitt hb var ganska lågt så nu måste jag börja äta järntabletter. Mitt blodtryck är inte heller så himla bra, inte direkt högt än men på väg i den riktningen. Jag kan inte göra så himla mycket åt det tyvärr - träna kan jag inte pga foglossning och vilar gör jag redan. Tror dessutom att jag har en hel del "vitrocksblodtryck" - det är alltid högre på sjukhuset än på mvc, men det är också högre på mvc de dagar då det är något speciellt typ glukosbelastningen, för då sover jag ingenting på natten innan. Övertrycket kan gå upp 20 enheter bara så där när jag inte fått sova. Och alla mina tider på sjukhuset är kl 8, så då måste jag gå upp kl 6 för att hinna dit, blir stressad av att inte hinna sova ordentligt och så kan jag inte sova alls, och då blir blodtrycket högt och så bokar de en ny tid åt mig pga det. Det blir en ond cirkel. Dessutom kan jag inte jobba ordentligt efteråt för jag är för trött. Börjar lessna på spec-mödravården.
Ja, det är inget vidare. Jag börjar känna mig mer bekväm på mvc nu så där brukar det ligga på 120/80, jämfört med 140/80 på sjukhuset.. De säger att de förstår att jag har "vitrocksblodtryck" men samtidigt fortsätter de kolla och fortsätter skriva upp mig för tider kl 8 så det blir ju samma resultat om och om igen. Jag säger att jag hatar att vara där pga tidigare dåliga erfarenheter (gjorde abort där förra året pga tyst missfall vecka 17) och de bara jaja, det är sunt att vantrivas på sjukhuset, man ska ju inte vara här om man inte är sjuk! Hähä. Vilket inte hjälper. Kommer inte ens vilja föda barn på det sjukhuset.
vad trist attityd de har. Kan du be om någon annan tid eller är det så att de är bara att tacka och ta emot vad de erbjuder? Är de oroliga borde du ju kunna låna hem en mätare och på så vis får de ett kontinuerligt, ostressat blodtryck. Fast det krävs ju vilja från deras sida då förstås.
v.36 (35+2) nu
sista veckan med 1 besök på mvc, nästa vecka blir det 2 gånger i veckan, eller ja kanske 3 besök om det visar nåt fel
Det gick riktigt bra hos dietisten. Hon var riktigt nöjd med mig fast jag vägde 1,3kg mer än hos BM förra veckan. Tydligen var min vikt ökning totalt sen vårt senaste möte helt bra. så jag skulle inte behöva komma igen, om inte glukosbelastningen nästa vecka visar helt åt skogen eller vikten börjar skena iväg. Det kändes bra. Hon sa även att jag är välkommen till henne efter förlossningen om jag behöver hjälp att gå ner i vikt under amningen (med vad man får/inte får äta då)
Vill inte gnälla på specvården egentligen för det är ju bra att den finns och är gratis och allt, men ibland känns det så meningslöst att bli kallad på vissa undersökningar. Jag var "tvungen" att träffa en narkosläkare idag för att se om man kommer att kunna sätta epidural på mig samt om svalget är stort nog för narkos, baserat på BMI då. Det tog en timme att åka dit och tillbaka och själva mötet tog nog 1 minut. Det var nästan så att han bara gav mig en blick med kläderna på.
Förslagsvis så borde ju ens barnmorska kunna lämna remiss till att prova ut narkos inte utifrån ens BMI utan utifrån hur ryggen ser ut! Hon klämmer ju ändå på magen, då kan hon väl känna lite på ryggraden/kolla halsen? Och om det är ett gränsfall i så fall skicka vidare till narkosläkare så att hen får avgöra själv. Jag fattar att det är viktigt hur ryggraden känns för att kunna sätta narkos, det är bara det meningslösa i att narkosläkaren själv måste avgöra - enbart utifrån BMI - som stör mig. Det kan väl en barnmorska känna precis lika bra, och så frigör man en läkartid (och en timme av mitt liv).
Den här månaden har jag fem möten med vården, och då har jag varit tvungen att ställa in ett redan! Tre av de mötena känns rimliga (mvc), två helt onödiga (spec).