MartingaleFootprints skrev 2016-09-17 22:10:36 följande:
Jag har nyligen plussat (är i v 5) och väger 88 kg och är 168 cm lång. Bmi alltså typ 30. Är mest rädd för att gå upp mycket under graviditeten. Min mamma gick upp 30 kg, och för mig har det startat rätt dåligt då jag måste äta jätteofta för att inte må fruktansvärt illa.
Funderar lite över hur BM kommer att hantera detta... kanske är bäst att jag själv tar upp det så jag visar att jag är medveten om det och orolig för det?
Välkommen! Och grattis
Ta upp det direkt. Jag fick jättebra tips och pepp här, om du väljer visa endast på mig så har jag citerat det inlägget.
.
Gråsten skrev 2016-09-19 10:39:22 följande:
Jag är också gärna med här :)
Är 170 lång och väger i skrivande stund 114,5 kg, är i vecka 10 men går in i vecka 11 i morgon. Har gått upp 20 kg de senaste två åren, varav de sista fem-tio nu när jag blev preggo och slutade snusa... Viktuppgången har stannat av nu iaf, var mest de första tre veckorna, nu hoppas jag på att stå still så länge som möjligt. Får problem med vristerna om jag går upp mer.
Jag är singel och är gravid mha privat donator, 36 år men blir 37 i år så jag vågade inte vänta på "den stora kärleken" nå längre. Har träffat många män, men ingen där det blivit helt rätt. Tyvärr, det är en sorg för mig då jag såklart helst av allt vill ha en närvarande far till mitt barn och någon att dela den här upplevelsen med.
Just nu är jag så sjukt nervig, är livrädd för MA ! Tycker symptomen har minskat och känner mig inte alls gravid öht. Har Ul den 29:e men tycker tiden dit är lååång. Hur fasen gör man för att inte gå och tro att fostret ligger dött?? Är riktigt påfrestande och jag känner mig rätt deppig faktiskt.
Välkommen och grattis
Ofta minskar symptomen efter några veckor, tror de kallades "spökveckorna" för 7 år sedan när jag väntade sonen, veckorna mellan symptom och bebisrörelser. Har du stor oro så prata med mvc om att få göra ett vaginalt ultraljud. Om du ska göra KUB så är det ju inte länge kvar.
Just oron är något man måste lära sig att hantera, och våga be om hjälp med om det blir övermäktigt. Min bästis har mycket oro, och det är ju hon själv som lider mest av det, men hon har fått riktigt bra hjälp av Aurora BM under sina graviditeter, fast hennes oro inte har varit förlossningsrelaterad.