Vi som är överviktiga & gravida.
V.15, 121kg och 167 cm lång, BMI över 40. Gått upp 3 kg hittills
Inlägg från: stor grön drake
|
-
-
Förra gången gick jag upp 25 kilo, och den här gången väger jag lika mycket nu i v.15 som när min son föddes. Jag hoppas verkligen att jag slipper gå upp smycket denna gångsultanen skrev 2016-08-27 10:20:25 följande:
Tack för svar!
Min förra graviditet vägde jag in på 85 kg och gick upp ca 15. Nu väger jag alltså mer än när jag födde barn... Målet är att inte gå upp lika mycket den här gången, helst inte alls.
-
Det undrar jag med!sultanen skrev 2016-08-28 15:55:45 följande:
Var köper ni snygga (gravid)kläder?
Jag struntar faktiskt i om de är snygga just nu. Jag behöver jeans på jobbet, riktiga jeans och inte mjukare material som ser så ut. Var till HM igår och såg 8 (!) Olika versioner av byxor, capribyxor och shorts av modellen "super skinny". Det var enda modellen som fanns. Förutom ett par kostymbyxor, även de med smala ben, och ett par fladderbyxor av tunt chiffonliknande material.
Det kändes lite som ett hån faktiskt.
Tröjorna var det lite bättre variation på, men XL är största storlek. De funkar ännu och jag hoppas ju inte gå upp för mycket så kanske klarar mig, men det är endå trist.
Jag funderar på att köpa en heavid/bärjacka från bonprix.se är det någon som har erfarenhet av den sidan? -
Förra gången hade jag en riktig ragata. Jag blev beordrad att promenera 1 timme om dagen (pga vikten) trots att jag redan tränade 6 gånger i veckan och jobbade heltid. Hon fick mig att må så dåligt att jag bytte bort henne så fort jag fick chansen.Fidelisen skrev 2016-08-28 14:52:26 följande:
Ä det ingen annan här som har haft en bm som dels krävde att ni skulle stå helt still i vikt och sedan gnällde över vikten vid varje besök trots att du stod still?
Eller har jag vara haft otur?
Jag hade en plan om att vägra prata vikt öht om min BM denna gång visade liknande tendenser, men än så länge har det gått bra. -
Här är gränserna 5,2 - 9,9 - 8 men jag vet inte vad som händer om man går över det inte hänt mig.
-
Olyckor kan hända de bästa, det finns tyvärr inga garantierTess1990 skrev 2016-09-01 19:56:08 följande:
Oki tack!
Ne är jäkla läkaren som gör mig helt nojjig, känns som att hon bara väntar på en ursäkt att säga att allt är min övervikts fel och att jag är dum i huvudet som ens blev gravid och allt kommer gå åt helvetet (hon säger inget rakt ut men blickarna, suckarna och frågorna säger en hel del!)
Och en grej som hände i maj gör mig bara ännu mer orolig, en barndomsvän förlorade sin son plötsligt i 8e månaden :(
Hon var liksom "friskheten" själv och sån jäkla underbar person.. om de kan hända henne så kan de ju verkligen hända mig som har både de ena och de andra..
Antar att de är hormonerna också för har blivit väääldigt blödig på sista tiden, och orolig
Har du möjlighet att byta läkare? Det där ska du inte behöva stå ut med! Övervikt är inte samma sak som ohälsosam, skrämmande ofta glömmer vården det.
Med sonen möttes jag med skepsis och de trodde att jag ljög om att jag tränade 6gånger/vecka. För då hade jag inte varit tjock... jag har även strålande provsvar, alltid. Ev HB som dippar ibland, och blodsocker som är i lägsta laget. Inga av de "fetmatelaterade" fel som de förväntar sig att hitta. Så jag har lite trygghet i det.
Däremot oroar jag mig lite över förlossningen ifall jag går upp mycket i vikt denna gång med. För jag riskerar att måsta resa iväg 6-7 timmar hemifrån med båt (till närmsta större stad) 3 veckor innan bf om jag bedöms som för stor risk att söva vid ett ev urakut snitt. Och det har jag verkligen ingen lust med. -
Vad härligttuuli skrev 2016-09-05 22:16:04 följande:
Jag var på första rutinbesöket idag hos barnmorskan, vecka 21+1. Var nervös trots att det gått bra på ultraljudet, för jag känner inga rörelser än, och så var jag också nervös för att jag skulle ha fått högre blodtryck över sommaren. Blodtrycket hade jag sänkt från 131/95 till 125/80 sedan sista juni - morskan var så glad att hon nästan klappade i händerna, och jag med. Nu är mitt blodtryck normalt! Jag är så himla glad för att jag fått ner blodtrycket själv. Fick lyssna på barnets hjärta som slog stadigt, han sparkade också men det känner jag tyvärr inte än. OCH jag fick en komplimang för mina magmuskler när hon kollade SF-mått! Blev så paff så jag höll på att trilla av britsen.
Vi var jätteglada när vi gick därifrån. :)
Hur har du gjort för att få ner blodtrycket?
Jag har varit av med mina magmuskler i över en månad jag "tappade" dem tidigt med sonen också, från en dag till nästa. Inget att göra åt.
-
Jag förstår, mitt MVC har också bara en läkare (och han blir 80 nästa år...) så då är det ju att gilla läget tyvärrTess1990 skrev 2016-09-07 03:59:49 följande:
Tyvärr har dom den läkaren på den mvc som jag går till, dom har ibland en annan om hon är sjuk eller ledig men de är inte ofta, älskar min bm så vill inte byta mvc
Men jag söker jobb just nu (trots att jag omöjligt kan få nåt och skulle de hända klarar jag inte av att jobba..) så jag måste inte träffa henne var och varannan vecka för sjukskrivning iaf
Men dom har ännu inte ringt om provsvaren, vet inte om jag kanske får veta de på nästa mvc besök bara, verkar ju inte varit så oroande iaf!
Ja folk tror alltid att jag ljuger om de jag gör/kan :/
Vi hade förut hund och hon led då inte brist på motion! Och varit väldigt aktiv med sonen fram till kräkningarna och foglossningen slog till
Och mitt blod är de inget fel på (inte heller hjärta och lungor, misstänkt hjärtfel/lungpropp resulterade i massa prover som visade nada, var en muskelinflammation i rygg och bröstkorg)
Ojdå att behöva resa så långt! Förstår att du är orolig
Här ringer de bara om proverna visar något "fel", så jag skulle se det som positivt att de inte ringt
Jag ska träffa dietist nästa vecka, och det är nog ganska nervöst. Jag har hört att hon är jättebra av kompisar med barn som har ätsvårigheter, och att hon verkligen "ser" sina patienter. Så jag hoppas ju såklart på det bästa
-
Dietist om en halvtimme. Skräckblandad förväntan. Och oro. Har dessutom känningar av migrän. Hoppas det går bra.
-
Det gick faktiskt bratuuli skrev 2016-09-12 11:02:00 följande:
Hoppas jag också! Håller tummarna.
Det var inga "pekpinnar" och hon tyckte att 3.2 kg i v.16+5 var helt ok. Det pratades mycket mat (såklart) och hon hade en del bra tips om vad jag kunde testa istället för saker när det är så lite jag klarar att äta just nu. Och att jag heller skulle äta naturell yoghurt med en.klick sylt i än färdigt smaksatt yoghurt för det blir mindre socker då. Jag som trodde det var tvärt om. Hon accepterade när jag sa att jag inte klarar vissa saker och det var skönt. Tex sa jag att aspartam som sötningsmedel går inte, jag klarar det inte, och det var ok. Vi ska träffas igen om 6 veckor och se hur det har gått, vi hoppas båda att jag då kommit ur mitt "smörgåsträsk" där jag hamnat eftersom det är en sak jag oftast klarar av att äta.
Rent matmässigt var allt ok, såklart äta så mycket grönsaker som möjligt men det är ju inte problemet just nu. Och givetvis hålla mig borta från godis mm men det var ju inte direkt en nyhet