Inlägg från: Tess1990 |Visa alla inlägg
  • Tess1990

    Vi som är överviktiga & gravida.

    Det är betydligt mer psykiskt påfrestande att vara gravid nu för andra gången

    Visst förut hade vi hund, men det var betydligt lättare att hantera än en 2,5åring!

    Har järnbrist/riktigt dåligt blodvärde som jag tar järntabletter för, men det går segt att höja det

    Mår illa och kräks rätt ofta

    Åkt på jävligt illa foglossning nu

    I och med att jag är tjock så syns det inte att jag är gravid, bara fetare.. märker att folk kollar surt på mig och "inbillar" mig att dom tänker att jag är fet, lat och det är synd om mitt barn :(

    Flåsar ju mer än tidigare när jag går, dom fattar ju inte att de är för järnbrist/graviditeten utan tror väl bara jag är fet och äcklig.. dom fattar ju inte att jag går långsamt och tar många pauser för att jag har otroligt ont utan tror bara jag är lat och äcklig..

    Dom vet ju inte att jag har ett växande foster i mig som trycker upp och får magen att se fetare ut och att när jag säger till mitt barn att jag inte orkar så är det för att jag har ont, är yr eller mår illa..

    Skäms för att vara ute och mår skit och känner mig äcklig :( de gjorde jag inte förra gången även om de också var jobbigt då men nu är de mycket värre..

  • Tess1990
    Decibel84 skrev 2016-07-04 19:27:26 följande:

    Försöker ni alla gå ned i vikt?

     


    Under graviditet?

    Gu nej! Jag skulle helst stå still eller gå upp enbart det graviditeten väger, men precis som för alla andra gravida så går det inte alltid att styra

    Jag gick ner en del i början pga. Illamående, kräkningar och en släng av magsjukan

    Och har nu gått ner lite till pga. Illamående, kräkningar och brist på aptit/magont men tror de börjar vända lite nu vilket känns skönt för det är tärande på kroppen att inte få i sig näring samtidigt som något i en tar och kräver en del

    Innan så försökte jag inte aktivt gå ner, bara vara viktstabil men jag hade önskat att jag hade gått ner lite innan plusset men de gick på första försöket så ^^
  • Tess1990
    tuuli skrev 2016-07-02 17:44:52 följande:

    Men åh, vad synd att du tänker så om dig själv! Din graviditet är lika mycket värd som en normalviktig persons, och du är inte sämre än någon annan eller mindre värd att få stanna och andas om du är andfådd och har ont! Du är ingen dålig mamma för att du har extra vikt! Ge dig själv en chans och var lite schysst mot dig själv. Det är ju ett jättejobb att skapa en människa inuti sig, spelar ingen roll hur mycket man väger egentligen för tröttheten är densamma, men klart att det är ett slitgöra att dessutom bära på extrakilon! Se det som att du gör ett jättebra jobb som går ut och går istället, oavsett hur mycket du flåsar! Testa att cykla, det kan kännas bättre när man har foglossning än att gå, enligt min svägerska, hon tyckte att det var avlastande. Jag har inte foglossning så jag har inte testat själv. Försök att tänka lite snällare tankar, jag är övertygad om att ingen tänker något så taskigt om dig som du tänker om dig själv! De flesta reflekterar nog inte så mycket överhuvudtaget över folk de ser på gatan, jag tror att du bara inbillar dig. 

    Du vet varför du är andfådd, det är ju huvudsaken? Folk gör allt möjligt på gatan som man inte nödvändigtvis alltid fattar. Titta på mobilen eller prata med ditt barn eller nåt om det känns bättre när du måste stanna till. Jag stannar också till ibland när jag går, och jag har inte ens foglossning! Jag tänker att folk kan skita i varför jag står stilla tjugo sekunder, och det gör de förmodligen också. 


    Tack <3

    Jag är deprimerad.. vet inte vart jag ska vända mig då vi bor på ett nytt ställe långt ifrån dom gamla ställena jag haft kontakt med, över 6år sen nu också

    Våran vårdcentral är helt värdelös och jag är begränsad i vart jag kan ta mig

    Hjälper att prata med min bm men hon har semester nu i 3 veckor

    Ska träffa läkaren nästa vecka för att förlänga min sjukskrivning men hon är så kall och skyller allt på min övervikt så känns inte bra att prata med henne..

    Fått visitkort till en sjukgymnast/terapeut men hon har semester till 8e Aug

    Sämsta tänkbara tillfället att bryta ihop i semestertider

    Att jag mår dåligt att visa mig ute och vad jag tror folk tänker är egentligen bara ett symptom på mycket mer och smärtan/fysiska gör det värre

    Ska beställa ett foglossningsbälte i veckan och hoppas de avlastar och minskar smärtan
  • Tess1990
    stor grön drake skrev 2016-07-07 06:25:11 följande:

    Inskrivning igår.

    Hade en ung sommarvikarie som nog var helt trevlig. Jag hade ju bestämt att inte uppge vikten, men det fanns ett papper att fylla i som jag hade fyllt i hemma innan magkänsla sa mig att utelämna viktinfo. Men hon tog inte upp det, det var först på slutet som jag såg att hon antecknat det i sina papper att BMI var 42. Jag trodde hon tog BMI +35 på magkänsla, det syns ju faktiskt att jag är tjock liksom.

    Hon ville ge migen remiss till dietist och jag sa att det var OK iom att jag inte träffat dietist innan, däremot ville jag inte träffa dietsjuksköterskan då jag träffat henne många gånger och det ger inget. Hon säger bara att om jag äter det jag säger att jag äter, och rör mig så mycket som jag säger att jag rör mig, så skulle jag inte väga så mycket som jag väger.

    Det enda hon sa med vikten var att det skulle behöva göras en anestesibedömning av mig så att det fanns redo om det behövs göras ett akutsnitt/urakutsnitt vid förlossningen. Det var standard för alla med BMI över 35 tydligen. Missade det med sonen då BMI var 33 vid inskrivningen.

    Hon berättade också att jag inte "behövde" gå upp i vikt. Jag sa att jag väldigt lätt går upp i vikt oavsett, men att jag helst går upp så lite som möjligt.

    På det stora hela var det ok, men förutom vikten och alla papper som skulle fyllas i så pratades det nästan uteslutande om förra graviditeten, förlossningen och amningen. I efterhand så skulle jag gärna haft mindre prat om den och mer prat om pågående graviditet, men det kan ju vara att det är för att fånga upp ev trauman man har från förra gången. Jag hade en väldigt lätt (haha) graviditet och en snabb och "enkel" förlossning så inga trauman att tala om.


    Jag har bmi 42 (tror jag iaf)

    Men varken förra gången eller nu har det varit nå snack eller info om anestesibedömning?

    Hade bmi 41 förra gången och fick epidural och det var inga problem alls att sticka eller bedövas

    Hört talas om att man ska göra massa extra grejer om man har bmi över 35 men har bara blivit erbjuden glukosbelastning (vilket alla fått göra på mvc jag gått till, klarade dock inte av att göra de förra gången) och nu extra blodtryckskontroller

    Dietist frågade bm om jag ville gå till, men inte för att undvika viktuppgång utan för att kunna äta alls då jag mår illa, kräks och tappat aptiten för det mesta

    Får se om jobbiga läkaren kommer trycka på mer grejer sen

    Jag vill helst bara gå till min bm och ta blodvärde/blodsocker/blodtryck lite oftare och prata

    Min graviditet och förlossning var inte lätt så jag vill och behöver prata om det ^^ men ja klart man vill fokusera på nuet också!

    Konstigt egentligen när dom säger att man inte borde gå upp alls, det är ju faktiskt ett foster som växer och en graviditet som väger, gör man som dom "vill" så går man ju ner i vikt

    För det går ju inte att vara X vikt och graviditeten blir +6kg och våger står på +/-0, för de innebär ju att en själv går ner 6kg medans graviditeten går upp 6kg

    Fattar ju syftet men onödig stress och konstig matematik, borde ju vara fokus på att graviditeten går upp som den ska och man själv inte går upp så mycket mer än så, men liksom onödigt att få ångest för tex. vattenvikt vilket lätt kommer på slutet
  • Tess1990
    nymaam skrev 2016-07-06 10:41:28 följande:

    Jag har precis fött min dotter. 


    Grattis! :D
  • Tess1990
    Frkmaria skrev 2016-07-12 16:12:08 följande:

    Är jag löjlig som inte känner att min svärmor och mina svägerskor har något att göra runt min mage? Barnet har inte ens börjat sparka, men visst, eftersom jag är stor syns det redan (15+5) och när jag träffade svärmor häromdagen hälsade hon med att lägga en hand på magen. Jag tyckte inte alls om det. Kanske den besvärlighetskänslan lättar när det faktiskt är mer pga graviditeten jag är tjock men det är ändå min mage, inte bebisen, man känner på. Tycker nog inte det är lika jobbigt i tanken att min mamma eller mina systrar (oftast är det ju tjejer som ska fram och känna och inte killar) känner på magen när den är större men just nu behöver ingen känna tycker jag. Jag går väl inte fram och hälsar på tjocka kompisar genom att lägga en hand på magen?? Kan man säga till om hon gör det igen eller är jag löjlig? Kände att jag störde mig på en del grejer nu när vi träffade henne och jag har inte gjort det innan. Men upplevde inte att hon lyssnade på mig utan körde på. Och att hon nästan blev stött över att vi ska få kläder så det räcker från min syster eftersom hon inte får köpa kläder till barnet. Jobbigt eftersom jag har svårt med min svärfar och min man inte riktigt tar mig på allvar nu för att han istället tycker jag är känslig och löjlig. Var alltså andra grejer också som jag reagerade på när vi träffades och visst. Är väl extra känslig men vissa grejer måste man väl få säga till om?


    Du är varken känslig eller löjlig!

    Att röra någon annans kropp sådär utan att fråga och få ett okej först, är inte okej!

    Jag vet precis vad du menar och känner, när vi berättade i v.10 (dvs ingen gravidmage alls, troligen inte ens om jag hade varit normalviktig!) Så klappade sambons faster mig på magen flera gånger.. så himla obekvämt! Dessutom frågar hon mig högt inför alla (hade kalas för mig och sambon så halva släkten var där) om jag gått upp mycket i vikt pga. Graviditeten!? Jag mumlar nej jag gick upp innan.. undvek henne resten av dagen sen

    Hon brukar vara vettig och jättesnäll men där gick hon över många gränser för vad som är okej

    När jag var höggravid förra gången var det ingen som rörde magen utan att fråga, det var skönt även om jag tjatade på en syster att känna på sparkar ibland ^^
  • Tess1990

    Vi var på RUL i måndags

    Allt såg bra ut med hen och hon som kollade sa ingenting!!! Om min vikt :D

    En gång frågade hon bara om jag kunde hålla upp magen lite men annars inget alls

    Var lite svårt att se först för hen låg dubbelvikt med ansiktet mot min rygg men när hon knackat och stört hen lite så vände sig hen lite och vi kunde se alla organ

    Tog inte reda på könet, orkar inte med allt med de.

    Men sen när hon skulle kolla moderkakan sa hon att hon knappt såg den.. bokade in nytt besök i v.32 för kontroll

    Tänkte inte så mycket på det då men läste sen att hon skrivit "moderkaka ligger nära livmodermunnen i livmoderns bakvägg"

    Läste lite om de och de var inte så roligt :/ om den flyttar sig uppåt är de ingen fara men ligger den kvar eller kryper neråt så kan jag behöva snitt och det är större blödningsrisk.. har inte haft några blödningar men vid ett tillfälle har jag fått onda sammandragningar/kramp i livmodern och ibland får jag väldigt ont, som mensvärk, vet inte om de hör ihop men lite orolig är jag :/ ska kolla om jag kan få göra UL tidigare än v.32 för att kolla

    Vill verkligen undvika snitt men har jag inget val vill jag veta de så tidigt som möjligt

    Hon flyttade mig från v.19+0 till 19+2 vilket är lite skumt för eftersom min menscykel är längre än 28 dagar borde jag bli tillbakaflyttad, blev tillbakaflyttad 8 dagar förra gången

    Men ja BF är nu 2a Dec ^^ och de skulle ju vara bra, så tar sambon sina 10 dagar sen semester 3 veckor och sen föräldraledigt 2-3 veckor, så vi får lång tid tillsammans isf

  • Tess1990


    Ca. 1 månad innan förlossningen :)

    Hade gått upp ca. 6kg där och mådde lite bättre från kräkningarna och foglossningen

    Fick tecken på havandeskapsförgiftning men de gick över? Spontant under kontrollerna varannan dag, var mysigt att lyssna på bebisen under ctg iaf

    Älskade magen ^^
  • Tess1990

    Tack alla!

    Var på mvc idag och tog lite prover och pratade, sambon var med för första gången också

    Hade 120/80 i blodtryck, 120 i järnvärde och 6,7 i blodsocker, helt normalt alltså *phu* ska få remiss till glykosbelastning om en månad, hoppas de blivit svalare då

    Hen lever och hjärtat slår starkt ^^ rörde sig mycket och nästan puttade på dopplern

    Ligger -1kg från inskrivningsvikten

    Sambon märkte hur spänd jag blev innan hon berättade resultaten av blodtrycket och blodprovet och vi pratade om de på vägen hem, alltså att jag sitter på nålar och hela tiden förväntar mig dåligt och blir så lättad att de är bra, men är ju för att jag är tjock och hela tiden hör om hur farligt det är och hur sjuk jag borde vara men samtidigt så stämmer de inte, men känns hela tiden som att jag måste vara bättre och perfekt, även om jag inte kan påverka de

    Alla har ju risk, visst de är större risk om man är överviktig men inget måste, men de sitter djupt det där :/

  • Tess1990

    Börjar känna mig otursförföljd nu :/

    Först de med lågt sittande moderkaka som jag inte får veta förren i v.32 hur de utvecklas och att jag inte är immun mot röda hund

    Och nu har sonen fått "Femte sjukan" och jag tror jag blivit smittad :(

    Min mamma vet inte om jag haft de som liten men även om jag haft de så är de inte säkert att jag är immun för har ju blivit vaccinerad mot röda hund minst 2 gånger men inte blivit immun så verkar ju vara nåt med mitt immunförsvar som är tokigt..

    Ska ringa MVC imorrn och tror jag kommer få ta blodprov för att kolla, innebär risker för fostret isf, bland annat död och blodbrist.. kul!

    Ska väl vara "glad" att de iaf inte är min övervikt som kanske sabbar allting... ("livliga drömmarna" har börjat nu också.. drömde inatt att sambon var otrogen.. mår inte så psykiskt bra just nu kan jag ju säga..)

Svar på tråden Vi som är överviktiga & gravida.