Förlossningsrädsla

Det låter kanske dumt men väldigt mycket sitter i huvudet och oftast går det bra. Ibland blir det komplikationer men oftast, allra allra oftast, går allting bra!

Du har störst förutsättningar för att klara förlossningen helt utan komplikationer om du är avslappnad och låter kroppen jobba under förlossningen eftersom din kropp vet precis hur den ska göra. När man blir rädd så spänner man sig vilket ökar både smärtupplevelsen och risken för att spricka. Har du läst något om dyktekniken? Det är en teknik man använder för att föda så smärtfritt som möjligt som går ut på att man slappnar av under värkarna och dyker in i dom och låter förlossningen ha sitt lopp så att säga.

Om du känner att du behöver prata med någon så fråga din barnmorska om du kan få stöd i din rädsla. Finns det någon läkare eller någon du kan få prata med? Fråga!

Min förlossning gick jättebra och var väldigt lätthanterlig (smärtmässigt) fram till 7-8 cm där jag behövde mer stöd från de som följde med. Min sambo har sjukhusskräck och var nerbäddad i en säng bredvid mig och hade det jobbigare än jag själv och min syster visste inte riktigt hur hon skulle finnas där för mig så däromkring blev det jobbigt tycker jag. Det gjorde ont och barnmorskan stöttade mig inte heller. Dock tog jag mig igenom det och när krystvärkarna ÄNTLIGEN började kändes det skönt. Det gjorde inte ont att krysta utan det var mer som en kraft innifrån och det var väldigt skönt att äntligen få vara med och få krysta ut barnet. Jag var inte alls rädd för krystningsfasen och var avslappnad hela tiden. Min dotter låg felvänd och det tog över 1 timme att krysta ut henne eftersom hon inte roterade ordentligt där i början. Det pratades om sugklocka men jag krystade ut henne själv och jag fick en liten, liten bristning och fick sy 1 stygn. Jag använde lite lustgas under förlossningen och dyktekniken och det fungerade fint för mig. Dottern mådde jättebra och jag ser verkligen fram emot att få föda fler barn! Det är så jäkla häftigt! Det bästa jag gjort! :)     

Jag skulle nog föreslå en doula då eftersom förlissningsrädslan inte vetkar ha lett till aurora samtal Jag födde mitt första barn med en och ska göra samma med nästa nu i oktober. Jag hade en bra förlossning när jag väl kom dit men tyckte inte att förlossningen tog mig på allvar när jag ringde flera ggr efter flera dagar med värkar och de bara tjatade om att ring igen när det är 3 min mellan värkarna ( vilket jag aldrig fick). Så då hade jag en back up och hade henne jag kunde prata med och hon hjälpte och förklarade och var ett stort stöd på sjukhuset eftersom hon aldrig lämnade min sida.

Det är bra om du är påläst lite också så du vet de olika skedena av en förlossning. Lättare om man förstår än bara har ont och inte vet riktigt vad som händer. Vart ska du föda?

Mitt enda tips är att du ska ta det som det kommer, då går allt så mycket lättare men träna gärna på andningen, det hade inte jag gjort så jag fick hjälp från början och när jag väl kom in i det så gjorde det inte lika ont. 
Och du behöver inte bestämma nu vilka smärtlindringar och sånt du vill ha för det märker du när du är där.
Jag sa ett starkt nej till t.ex EDAn innan förlossningen men när jag väl var där så tackade jag och tog emot.

Man vet aldrig hur en förlossning blir, jag tänkte från början att jag verkligen inte ville föda för jag var rädd för smärtan och allt därtill. Och visst gjorde det ont, det kan jag inte neka men när du får den lill* på bröstet så kommer du glömma bort hur det kändes för all kärlek du känner gör att smärtan försvinner.

Jag hade en lång förlossning där min dotter fastnade bakom nån kant och hade krystvärkar väldigt många timmar men jag hade så bra barnmorskor som verkligen peppade mig och fanns där hela tiden så i slutändan så fick jag sy 2 stygn.
Och du vet väl att du får byta barnmorska där om du inte känner dig säker.

Lycka till, det kommer gå bra :) 

Jag hade en jättelätt och snabb förlossning men sprack hela vägen. (lite för snabb och stor bebis är förklaringen.)

Visst besvärligt efteråt men inget jag märkte under förlossningen. Då var jag jättenöjd att det gick så bra.
Ska föda vaginalt igen senast fredag. Har gjort hinnsvepning igår och ska sättas igång om den inte tar.
Blir sur om jag spricker igen men är inte rädd för förlossningssmärtan.

Jag vill tipsa dig att INTE läsa så mycket här inne på FL. Här pratas det oftast om det som gått snett snarare än det som gått bra.
Låna en bok på biblioteket istället om att föda barn.
Prata med din bm igen. Och säg att du är väldigt rädd och gärna vill prata mer om förlossningen.

Kram och lycka till!

Precis läs inte alltför mycket här på fl eller andras negativa förlossningsberättelser öht...

Mycket kan man göra själv för att det ska kännas lite bättre för en, träna avslappning, peppa sig själv med positiva tankar och meningar, smörja in underlivet med förberedande olja, du kan även massera och stretcha slidan för att förbereda för barnet, man kan dricka hallonbladste för bättre framtida värkarbete, man kan knipa flera gånger om dagen osv osv. Skriv in perinealskydd i ditt förlossningsbrev.
För mig har det också fungerat att titta på fina förlossningsvideor på youtube där jag kan peppa mig själv...

Sprack knappt någonting, men vill ändå inför andra barnet underlätta för mig själv...

Bara att man tar hand om sig själv på bästa sätt gör att det känns lite bättre... Kroppen är helt fantastisk men den behöver lite hjälp på traven så att man själv landar så mjukt som det går..

Hade själv en jättefin förlossning som jag är jättetacksam över 
Önskar dig lycka till  

Be att få ett aurorasamtal. Jag var väldigt förlossningsrädd och fick fantastisk hjälp därifrån.

Jag håller med de andra, läs inte för mycket här... fokusera på det positiva och det faktum att du snart har en liten bebis i dina armar

25 % får bestående men i underlivet efter en vaginal förlossning.