Förlossningsrädsla
Det låter kanske dumt men väldigt mycket sitter i huvudet och oftast går det bra. Ibland blir det komplikationer men oftast, allra allra oftast, går allting bra!
Du har störst förutsättningar för att klara förlossningen helt utan komplikationer om du är avslappnad och låter kroppen jobba under förlossningen eftersom din kropp vet precis hur den ska göra. När man blir rädd så spänner man sig vilket ökar både smärtupplevelsen och risken för att spricka. Har du läst något om dyktekniken? Det är en teknik man använder för att föda så smärtfritt som möjligt som går ut på att man slappnar av under värkarna och dyker in i dom och låter förlossningen ha sitt lopp så att säga.
Om du känner att du behöver prata med någon så fråga din barnmorska om du kan få stöd i din rädsla. Finns det någon läkare eller någon du kan få prata med? Fråga!
Min förlossning gick jättebra och var väldigt lätthanterlig (smärtmässigt) fram till 7-8 cm där jag behövde mer stöd från de som följde med. Min sambo har sjukhusskräck och var nerbäddad i en säng bredvid mig och hade det jobbigare än jag själv och min syster visste inte riktigt hur hon skulle finnas där för mig så däromkring blev det jobbigt tycker jag. Det gjorde ont och barnmorskan stöttade mig inte heller. Dock tog jag mig igenom det och när krystvärkarna ÄNTLIGEN började kändes det skönt. Det gjorde inte ont att krysta utan det var mer som en kraft innifrån och det var väldigt skönt att äntligen få vara med och få krysta ut barnet. Jag var inte alls rädd för krystningsfasen och var avslappnad hela tiden. Min dotter låg felvänd och det tog över 1 timme att krysta ut henne eftersom hon inte roterade ordentligt där i början. Det pratades om sugklocka men jag krystade ut henne själv och jag fick en liten, liten bristning och fick sy 1 stygn. Jag använde lite lustgas under förlossningen och dyktekniken och det fungerade fint för mig. Dottern mådde jättebra och jag ser verkligen fram emot att få föda fler barn! Det är så jäkla häftigt! Det bästa jag gjort! :)