Hur var du som barn och hur är din sexuella läggning idag?

Jag var väldigt självständig, inte direkt en pojk-flicka men ifrågasatte allt som hade med könsnormer att göra. Jag gjorde det jag ville, lekte med det jag ville och sa det jag ville. Gick runt med strumpbyxor på huvudet och fotbollsskor till vardags. Läste mycket, var tack vare det tvåspråkig redan när jag var 6 trots att min familj är "helsvensk". Var rätt dominant, tyckte om att bestämma när jag lekte med jämnåriga. Förstod inte alls fantasilekar. Var vän med både pojkar och flickor. Har alltid varit väldigt sportig och duktig på allt fysiskt, har hållit på med balett, hockey, fotboll, friidrott, gymnastik osv. You name it!

Blev kär i min dagisfröken när jag var 4-5, dagiskompisen Maria när jag var 5 och på den vägen har det gått Har alltid vetat att jag är lesbisk, fick ett namn för det först när jag var runt 10.

Jag kan förstås se om en man är snygg och jag har inga problem med att erkänna det/berätta det för mannen i fråga, men jag är aldrig attraherad av män och jag blir inte kär i män. Skulle kunna ligga med en man om det var någon jag kände väl och tyckte om som vän, bara för att testa! Men det skulle bara vara "för skojs skull" (och det skulle förstås mannen i fråga behöva vara medveten om också).

Tänk vad fördomar kan ställa till det. Som jag skrev innan så verkar det inte gå att "se" på ett barn om han/hon är homosexuell. Ändå fortsätter vi att förutsätta att pojkar som gillar rosa och klär ut sig i klänning automatiskt ska bli gay, och samma med tjejer som är mer pojkaktiga som barn.
Fördomarna tycks finnas överallt. Min terapeut säger att jag inte kan vara homosexuell eftersom jag ser så kvinnlig ut och för att jag inte kom på det som barn. Men ändå har jag haft de tankarna sen tonåren, men jag har gjort mitt bästa för att anpassa mig i detta heteronormativa samhälle.

Jag är upp över öronen förälskad i en kvinna, gift med en man och totalförvirrad. Terapeuten säger att mina känslor för kvinnan är vänskapskänslor som jag förväxlat med en förälskelse, men frågan är om hon gjort samma analys om det varit en man som jag kärat ner mig i.
Hon som jag är kär i har fått mig att känna känslor som jag inte trodde var möjliga, hon är min första riktiga förälskelse.

Jag var en blandning av pojkflicka och prinsesstjej. Precis som jag är idag. Jag gillar både att ha klänning och figurnära kläder/klackar och sen till vardags ha jeans och sneakers. Jag klättrade i träd och lekte med killar som liten, höll även på med drag (som king) utan att jag visste vad det var. Bara älskade att leka med könsroller och klä ut mig till kille. Men jag lekte även prinsessa och hade på mig jättefina klänningar och prinsesskrona ;)
Ungefär som idag med andra ord ;)

Här är en till bisexuell (men homoemotionell) tjej som säger SLUTA GÅ TILL DEN TERAPEUTEN. En person du ska anförtro dig åt får inte komma med såna fördomar och felaktiga påståenden.

Jag var tex kär i grannkillen som barn, lekte mycket med dockor etc (men även vilda lekar) och hade en typisk rosa-kjol-prinsessor-period. Gillade dock att bestämma och har aldrig vart så bra på det "feminina" sociala spelet. Har i efterhand insett att jag hade några förälskelser i tjejer i tidiga tonåren, men insåg inte att jag kunde vara bi/lesbisk förrän jag var ca 16 och träffade en tjej. Gillar idag att klä mig på alla möjliga sätt, men passerar oftast som en ganska typisk feminin tjej, speciellt då jag har långt hår.