Hur var du som barn och hur är din sexuella läggning idag?

Jag var väldigt självständig, inte direkt en pojk-flicka men ifrågasatte allt som hade med könsnormer att göra. Jag gjorde det jag ville, lekte med det jag ville och sa det jag ville. Gick runt med strumpbyxor på huvudet och fotbollsskor till vardags. Läste mycket, var tack vare det tvåspråkig redan när jag var 6 trots att min familj är "helsvensk". Var rätt dominant, tyckte om att bestämma när jag lekte med jämnåriga. Förstod inte alls fantasilekar. Var vän med både pojkar och flickor. Har alltid varit väldigt sportig och duktig på allt fysiskt, har hållit på med balett, hockey, fotboll, friidrott, gymnastik osv. You name it!

Blev kär i min dagisfröken när jag var 4-5, dagiskompisen Maria när jag var 5 och på den vägen har det gått

Har alltid vetat att jag är lesbisk, fick ett namn för det först när jag var runt 10.

Jag kan förstås se om en man är snygg och jag har inga problem med att erkänna det/berätta det för mannen i fråga, men jag är aldrig attraherad av män och jag blir inte kär i män. Skulle kunna ligga med en man om det var någon jag kände väl och tyckte om som vän, bara för att testa! Men det skulle bara vara "för skojs skull" (och det skulle förstås mannen i fråga behöva vara medveten om också).

Anonym (Osäker) skrev 2012-06-01 10:05:48 följande:

Tänk vad fördomar kan ställa till det. Som jag skrev innan så verkar det inte gå att "se" på ett barn om han/hon är homosexuell. Ändå fortsätter vi att förutsätta att pojkar som gillar rosa och klär ut sig i klänning automatiskt ska bli gay, och samma med tjejer som är mer pojkaktiga som barn.
Fördomarna tycks finnas överallt. Min terapeut säger att jag inte kan vara homosexuell eftersom jag ser så kvinnlig ut och för att jag inte kom på det som barn. Men ändå har jag haft de tankarna sen tonåren, men jag har gjort mitt bästa för att anpassa mig i detta heteronormativa samhälle.

Jag är upp över öronen förälskad i en kvinna, gift med en man och totalförvirrad. Terapeuten säger att mina känslor för kvinnan är vänskapskänslor som jag förväxlat med en förälskelse, men frågan är om hon gjort samma analys om det varit en man som jag kärat ner mig i.
Hon som jag är kär i har fått mig att känna känslor som jag inte trodde var möjliga, hon är min första riktiga förälskelse.

Din terapeut är ett jävla pucko.

1. Man kan se ut precis hur som helst. Det är det som är det fina, man ser (oftast) inte om en person är straight eller gay. Jag har långt hår, använder smink, klär mig kvinnligt, har fått höra att jag "ser straight ut" (Eeeh, jaha?!).

2. Finns både kvinnor och män som levt i ett heteroförhållande i 20+ år som plötsligt blir förälskade i en av samma kön och helt byter liv.

3. Om man verkligen tänker efter så är det ganska enkelt att skilja på vänskaps- och kärlekskänslor. Man brukar ju inte vilja ha sex med sin vän bara så där, till exempel.

Hur var du som barn och hur är din sexuella läggning idag?

INNEHÅLL