Hur väljer man mellan äggdonation, IVF och adoption?

Rent krasst så var ÄD vår enda möjlighet eftersom IVF inte fungerade och vi pga kroniska sjukdomar inte får adoptera.
Gener är inte viktiga för mig så det var inget svårt val ändå.

Vid ÄD så får barnet i vart fall den enes gener så det blir till hälften ert eget. Finns ju de som använder syskon för att få den genetiska biten den vägen. Dock ingen garanti för att det lyckas. Förstår om du vill använda dina egna ägg. Men finns det absolut inget annat alternativ hade jag satsat på ÄF. Lycka till!

Hej, vi har gjort tre Ivf försök och tyvärr gick det inte vägen för oss. Det är antagligen mina ägg som är för dåliga. Vi har nu ställt oss i adoptionskön och skall snart gå första kursen. Men vi skall också prova på äggdonation utomlands, har bara inte bestämmt var. Jag är själv adopterad så vi adopterar jätte gärna men självklart så vill jag vara gravid. Har en son från ett tidigare förhållande men min man har inga biologiska barn, även om han är som biologisk pappa till min son. Jag vill gärna uppleva en graviditet men min man och tänker som så att det är absolut värt att försöka med äggdonation. Annars går jag nog och undrar hela livet om det hade fungerat för oss. Vår ivf läkare rekommenderade äggdonation. Men går inte det heller vägen så är adoption inte på nått sätt ett "andra" val. Vi vill bara prova på allt. Det viktiga är att vi får chansen att älska ett barn till oavsett om det är ett genetisk barn eller inte.

Man har sett att ÄD oftast lyckas bättre än IVF, de donerade äggen är ju av bättre kvalitet om det är kvinnan det är "fel" på och det är viktigt för hur bra det lyckas.

Är alla dina prover normala för övrigt som T4, T3 och allt det där? I annat fall hjälper inte ÄD. Själv vill jag ha en donator som är lik mig själv, dvs. äkta blond och blåögd och de försöker alltid para ihop i den mån det går. Nu ska jag inte göra ÄD men det är något speciellt att vara gravid och vänta barn ihop. 4 - 5 ägg är inte så dåligt, finns ju de som fått färre och lyckats. Själv är jag 40 år och fick 4 ägg och lyckades på första försöket. Det är inte antalet ägg utan kvaliteten.

Om dina embryon inte vill dela på sig så är ju ivf inget vidare alternativ, oddsen lär ju iaf inte vara bra så ni får ju fundera på om det är värt att fortsätta. Adoption är säkert ett jättebra sätt att gå barn på, vi har gjort adoptionsutredningen och skulle precis skicka in papper till Taiwan när jag blev gravid med vår dotter. Nackdelen med adoption är den oerhört långa väntetiden. Vi valde därför äggdonationsförsök på Huddingeåk väntan på adoption och då vi misslyckats med ett flertal ivf:er. Det ångrar vi absolut inte nu när vi sitter här hemma med vår söta dotter, vårt allt. Kärleken till henne är så stark och självklar så kan inte ens förstå att vi någonsin haft funderingar över ÄD. Det är naturligtvis ni som måste styra ert beslut men hade jag varit ni hade jag inte gjort fler ivfer utan gått vidare med ÄD och parallellt ställt mig i kö för adoption. Lycka till! Kram

Vi var nyligen i samma sits och den är allt annat än lätt. Fick bara ut mellan 4-6 ägg ivf 1 & 2 och 2 blev befruktade båda gångerna och dom fick jag tillbaks men dom var inte så bra kvalité. Inför tredje IVF så sa läkaren att det är lika bra att ställa oss i ÄD eller adoptionskö men vi ville ändå göra ett tredje försök och det är jag glad för för det blev en liten bebis testade en annan medicin och det gav ännu färre ägg, bara 3 och jag fick tillbaks ett enda som blev befruktat men det verkar ha varit guldägget. Nu är vi glada att vi inte gav upp men vi tänkte ställa oss i adoptionskö om det inte funkat. Jag har också AMH 0,4.