I mitt fall hade jag inte mycket till val. Jag var för gammal för adoption, ville inte ha fler missfall, AMH-värde på 0,11. Hade jag varit yngre hade jag nog gjort några försök till, men jag och min läkare beslutade att det var bättre att spara pengarna och göra ÄD istället. För som han sa det skulle ju ändå bli mitt biologiska barn eftersom det är jag som bär det. När jag efter 4 missfall gjorde en utredning var mitt AMH-värde 0,22 och min läkare sa att har man ett AMH-värde under 0,5 då är det bättre att göra inseminationer istället för IVF, (mycket billigare än IVF dessutom 11000:- 2010) eftersom det inte blir så många ägg då. Gjorde 6 inseminationer samt 2 IVF,då det blev 4-6 ägg de gångerna fick de omvandla inseminationerna till IVF. I Sverige får det inte vara mer än 2 ägg vid insemination för då måste de avbryta behandlingen eller omvandla den till IVF. De vill inte riskera trillingar eller fyrlingar. Blev trots det låga AMH-värdet gravid 5 gånger till varav 2 gånger spontant under loppet av 2 1/2 år. Tyvärr slutade det i missfall alla gångerna, men det har ju inte med AMH-värdet att göra. Valde ÄD också p.g.a att missfallsrisken inte är större än donatorns ålder vilket även gäller Downs syndrom och jag kände att jag inte kunde slösa bort ännu fler år på missfall och riskera att inte få barn alls. För mig var nog det den största skräcken att aldrig få bli mamma överhuvudtaget. Sambon har redan barn, så för honom var det ju inte samma sak.
Lyckades 10-e gången gillt vid 1-a ÄD och har idag en helt underbar dotter och lever i ett konstant lyckorus! Lycka till och jag är övertygad att du kommer att älska ditt barn över allt annat vare sig det är IVF, ÄD eller adoption.