Hur kan ni påstå att det inte finns fattiga människor i Sverige?

Vilka skvallerblaskor du läser är inte intressant. En tidning gör allt för att få sälja. Har själv jobbat som reporter, så jag vet.
Att du däremot suger åt dig det du läser utan att kritiskt fråga dig vad problemet egentligen är, är skrämmande. Och tyvärr alldeles för vanligt. Det där med hiphop-jeansen är för mig en ickefråga. Utanför frågan om vad som finns kvar när allt det nödvändiga betalats.
Det finns många som genom ekonomiskt sinnelag, prismedvetenhet och planering kan fixa att spara ihop till en utlandssemester - fast de lever på eller under Riksnormen.
Ju fler man är i familjen -desto lättare är det.
Barn kan ärva varandra i fråga om kläder, leksaker och fritidsprylar. Att spara pengar genom hushållsplanering är i praktiken mycket lättare när man är många som äter än om man är ensam.
Det finns helt enkelt mycket större möjligheter att nalla kostnaderna i kanten effektivt när det finns många att nalla av.
Där jag bor är prisläget bland de lägsta i landet, på grund av konkurrensen bland annat. Gäller nog inte bara matbutikerna utan alla andra varor också.

Begriper du inte hur diskriminerande dina namnval är? Du förutsätter med dem och din beskrivning att olika kulturer är funtade på olika sätt.
Mina exempel - som var exempel på ett par av miljoner tänkbara bakomliggande orsaker till de olika individernas fattigdom - var just bara tänkbara orsaker. Och de valde jag utifrån dina diskriminerande namnval med dina vidföljande förutfattade antaganden om hur de olika individerna lever. På grund av sina kulturer och sitt ursprung.
Så trångsynt får man inte vara när man diskuterar fattigdom. Eller något annat heller för den delen.
Om nu Gustavs mamma inte satsade på ekologiskt och närproducerat var det något annat som gjorde familjeekonomin ansträngd. Föräldrarna  kanske rökte? Snusade? Gick på systemet? Åt ute jämt och ständigt? Tog taxi då och då? Köpte fikabröd och godis varje dag?
Listan kan göras hur lång som helst på vad som kostar mycket i ett kortare eller längre perspektiv och som inte ingår i Riksnormen.

Har du någon som helst egen erfarenhet av att för en eller ett par socialtjänstemän redovisa alla  inkomster, utgifter och livsföring tre månader bakåt för att du inte fått ihop ekonomin?
Har du aldrig rannsakat dig själv och din livsföring, kommer du att tvingas göra det vid ett sådant tillfälle.

Nu var det i och för sig inte dig jag riktade mitt inlägg mot.

Jag tycker det verkar som om du skulle vilja byta ut ordet fattig mot tex "en som måste överväga vartenda inköp och varenda utgift".

Att man i media och inom myndigheter och organisationer använder ordet fattig, är ju för att vi saknar ett enda bra ord som ersätter ordet fattig. Jag brukar använda ekonomiskt utsatt, eftersom det är just vad det handlar om. Men nu har den allmänna debatten, media, och regering bestämt sig för fattig som ett adekvat uttryck för att beskriva en som lever under eller precis på Riksnormen. Personligen tycker jag inte det är något att tjafsa om.

Sedan kan du ju inte komma och påstå att en barnfamilj per automatik har råd med en semesterresa eller andra nöjen för att de precis klarar gränsen för fattigdom enligt socialstyrelsens verktyg och uträkningar. Det finns familjer som aldrig har råd att åka någonstans - och det finns de som snålar med allt annat så att de lyckas lägga undan till en resa.
Människor har helt enkelt olika förmåga och kunskap om hur de ska bära sig åt för att sänka sina kostnader och snåla på sådant som går att snåla på. Mycket av yttre omständigheter påverkar hur man lyckas. Omständigheter som du själv inte råder det minsta över. Tur brukar det kallas ibland. Snälla och omtänksamma vänner och släktingar är också en tillgång. Och byteshandel.
Makthavare och socialstyrelsen har kommit överens om hur beräkningsgrunderna ska se ut och hur höga olika poster kan tillåtas vara. Folk har olika personliga behov, fast de flesta klarar sig med fastställda ekonomiska normer. Vill du ändra på hur det ser ut föreslår jag att du skriver motioner och börjar påverka våra politiker.

Folk vill inte veta av att de kallas fattiga av någon annan än möjligtvis sig själva. Det är en skam för de flesta och en ännu större skam att be soc om pengar.
Jag har aldrig någonsin sett mig som något annat än fattig, även om jag inte har använt just det uttrycket för att beskriva min ekonomisk situation. Jämför jag mig med nästan vem som helst som har tre-fyra tusen kvar att leva på enligt Provberäkningen, så ser jag mig som fattig. De är däremot rika i jämförelse med mig och alla medsystrar.
I samhället ses de dock inte som rika - snarare som låginkomsttagare; det är ju jag som är fattig!Jag har försökt köpa nya glasögon på avbetalning. Men eftersom jag inte har en fast anställning och knappa inkomster beviljas jag inte någon som helst kredit. Vilket innebär att jag har gått med dålig glasögon i runt fyra år. Om polisen fick reda på hur dåligt jag ser skulle de dra in mitt körkort!
Jag tog ett lån, privat, för att kunna åka på billig höstlovssemester med mina barn. Under resan var jag tvungen att ifrågasätta varenda utgift och dessutom blev jag tvungen att låna mer för att mina barn skulle kunna äta och följa med på utflykterna. Det var en rundresa med utflykter, så att avstå från allt var inte praktiskt möjligt.
Denna resa var den första resa utomlands som vi någonsin gjort mina barn och jag. De är mitt i tonåren.
Jag räknar inte med att någonsin kunna betala tillbaks mitt privatlån; hoppas det blir ett förskott på kommande arv.

Gustav var en stor sak för dig och en del andra, eftersom ni lydigt nappade på medias rubriker i syfte att sälja sina tidningar!

Att barn till utrikes födda, en eller båda föräldrarna, lever å existensminimum eller under den nivån, beror på att nysvenskar inte släpps in på arbetsmarknaden på samma sätt som "gamla svenskar".
Det borde du veta. De blir därför överrepresenterade i statistiken. Ensamstående mammor med barn är också överrepresenterade enligt samma statistik.

Att bygga på och befästa snedvridningen av inkomstfördelningen är inte till gagn för någon. Att konstatera att folk är fattiga av olika orsaker ger en mycket bättre bild av verkligheten och vad som kan göras för att stävja problemen.

Tänk på hur du uttrycker dig när det gäller folks etnicitet, tro och annan social och  kulturell tillhörighet!

Ungefär samma sak gäller mig i fråga om att sänka sina boendekostnader. Nu har jag tex bara kallvatten. På det sparar jag både en himla massa elkostnad och en väldig mängd vatten. Hur stor skillnad det blir ska bli spännande att se framöver!

Att tro att alla kan eller vill leva med en standard hemmahörande i torpar- och fattighusen, är inget som man kan ägna sig åt. Det är just därför vi har verktyg och siffror att använda för att räkna ut skälig levnadsstandard. En nivå som samhället har satt för att säkerställa att folk har tak över huvudet och slipper svälta.

Just! Alldeles riktigt!

Men det är många som inte får in det i sin skalle! Trots upprepade förklaringar av vad som gäller och länkar till både Riksnormen och Provberäkning.

Du kan inte använda dig själv som måttstock för ett helt samhälle!
Inse att alla människor inte har samma behov, inte samma kunskap om och möjlighet att hålla nere kostnader så att de enligt din definition "inte kan åka på dyra utlandssemestrar trots att de lever under eller på Riksnormen".

Du har tur. Du har fördelar. Du väljer bort sådant som är viktigt för de flesta andra. Du handlar allt till nedsatt pris. Du jagar och fiskar. Du plockar bär och svamp. Du syltar och saftar. Du får presenter som du verkligen har behov av. Dina barn kan ärva varandra. Eller andra saker som många människor aldrig ser skymten av eller har den minsta lilla chans att komma i åtnjutande av.

Eller så är det så att du går med trasiga och lappade kläder, äter ensidigt, dåligt eller för lite, kan gå dit du ska, inte har hemförsäkring och inte är med i a-kassan, inte har dagstidning, TV eller telefon, har en stor familj (det är betydligt lättare att klara sig på försörjningsstöd om man är många), har extrainkomster som inte redovisas och/eller inte skattas för,  värmer ditt boende med gratis ved från skogen, värmer vatten på vedspisen, lyser upp med fotogenlampor och stearinljus osv, osv.

Det finns alltid orsaker till att vissa  lyckas hålla en högre levnadsstandard än den drägliga trots att man är ekonomiskt utsatt=fattig.
Inse att du har tur och inte är representativ för hela gruppen fattiga. Du är ett undantag. Var ödmjuk mot dina fattigfränder och bekräfta deras utsatthet istället för att framhålla att du minsann inte är fattig och klarar dig så bra. Du är ett undantag och kan inte diktera villkoren. Alla har inte de förutsättningar och möjligheter som du tycks ha.

Att du inte ser dig själv som fattig är din sak. Du är fattig enligt definitionen och samhällets konstruktion.

AHA . . .!

Är det där skon klämmer!
Du känner dig utpekad som ekonomiskt obegåvad, utan förmåga att planera din ekonomi.
Tänk vad konstigt att inte jag och en massa andra fattiga alls känner så!
Vet inte var du har fått det där ifrån, men det finns ingen som slår mig i konsten att leva snålt och eftertänksamt. Jag är likväl fattig. På grund av att mina inkomster inte täcker alla de utgiftsposter som ett drägligt leverne enligt socialstyrelsen innebär.
Och jag har inga skulder, förutom låga bostadslån som gör mitt boende billigare än att bo i hyresrätt. Och privatlånet som jag hoppas omvandlas till ett förskott på arvet. Men det är inte ens med i någon utgiftsberäkning.
Man måste inte röka, supa, droga, ha skulder och fogden efter sig för att vara fattig. Det räcker så gott med en minimal inkomst.

Jag har vattenkokare, kastruller och en spis med ett par fungerande plattor.

Varmvattenberedaren pajade.

Det går utmärkt att skopa sig som man gjorde på landet när jag var barn. För en dusch med hårtvätt tre gånger går endast 15 liter tempererat vatten. Jag har långt hår. En "vanlig" dusch drar många gånger fler liter vatten.
Jag har inga småbarn som tur är. Då skulle det vara lite mer omständligt.

Hör nu här: Det är inte jag som definierar fattig enligt Riksnormen.
Det är socialstyrelsen och samhället i stort.
Det är vår lagstiftning, eller om du hellre vill höra det kallas sociallagstiftningen med socialtjänstlagen, som ska tillämpas för utbetalning av försörjningsstöd till den som inte annars når skälig levnadsstandard.

Att använda dina uttryck och namnval är det som är diskriminerande.
Tror inte att du vill bli kallad "svennejävel" och utpekad Johan när du befinner dig som boende i Irak.

Nysvensk, av utländsk härkomst, eller något annat inte så nedsolkat och laddat uttryck passar bättre i en städad konversation. Pojken från Irak är också bättre än det namn du använt.

Så du ser inte orsak och verkan när det gäller att vissa utestängs från möjligheten till egen försörjning?

Faktum är att den som inte får ett jobb på grund av etnisk, social, kulturell, sexuell eller religiös tillhörighet, kön, hudfärg, språk, ålder, namn eller tro inte har en chans att försörja sig. De blir fattiga. De måste söka hjälp till sin försörjning från samhället.
Kvinnor - i synnerhet över 40, ungdomar, araber, muslimer, nysvenskar, finländare, (homosexuella) har betydligt svårare att få en anställning än en vit medelålders eller yngre man med svenskt ursprung och svenskt namn.
Att det förhåller sig så visar statistiken över fattiga / SCB:s statistik och Rädda Barnens rapport med all tydlighet.