Hur kan ni påstå att det inte finns fattiga människor i Sverige?

Du Donum: Vi är nog alla som inte tycker det är lönt att besvara dina k....e inlägg.

Kan du inte, för ditt eget bästa, förstå att att vara fattig i Sverige innebär för både den som är fattig i Sverige, för socialförsäkringen, för CSN, för hyresvärdar, för ICA, för all handel, för kreditgivare och alla som har med människor att göra att en person som är just fattig enligt svensk mall, inte har tillräckligt med pengar att betala hyra, handla mat, köpa kläder efter väder, åka buss istället för att gå, att vara utan telefon i stället för att bli beviljad ett billigt abonnemang, att gå i läckande skor, mm, osv.

Det innebär att inte behöva överväga självmord eller prostitution som enda möjliga utvägen.

Fattigdom i Afrika är en helt annan kategori. Den talar vi inte om i den här tråden.
Vi talar om svensk fattigdom. Den finns -hur svårt det än kan vara att tvingas inse det. Den är vanlig, mycket vanligare än du vill erkänna.

Och hur är det med alla de med psykisk ohälsa som lever mycket gott på försörjningsstöd, men kanske just för att de tvingats in i bidragsberoende mår sämre än de annars skulle ha gjort?

Dina fördomar är inte verklighetsförankrade.
Du går omkring med någon sorts föreställning om att folk som mår dåligt får skylla sig själva för att de hamnat i ekonomisk utsatthet.
SÅ framstår du med dina resonemang här i tråden.

Jag har räknat åt dig på en dålig månad med hög elräkning 400 kr, låg inkomst 8000 kr och då hamnar du enligt dina egna givna siffror på -716 kr.
En bra månad med 300 kr i elräkning och 8800 kr i inkomst hamnar du på +184 kr .

I försörjningsstödet ska du även lägga till utgifter för medicin, läkarbesök och särskilda utgifter för de behov antingen läkare, psykolog eller annan expert rekommenderat och ordinerat.

Du har glömt att lägga på vad det kostar för dig att åka kommunalt. Den summan är här i Stockholm med stor omnejd 790 kr som billigast. Vad den är hos dig vet jag inte men den ska vara det belopp som det kostar dig per månad om du väljer det billigaste sättet att ta dig tur och retur hela månaden. Det finns säkert exempel på folk som inte har tillgång till buss, tåg, tunnelbana eller spårväg, men som får bil- eller taxiresor beviljade.

I den Provberäkning som du och jag lagt in dina siffror i, finns inte medtaget att du ska kunna spara. Däremot finns det medräknat mat, kläder, skor, hygien, fritid, lek, nöjen och utgifter för TV, telefon, dagstidning, bredband och förbrukningsartiklar så som skrivarpapper, pennor, pappersvaror, myrmedel och liknande. Alla har ju olika behov och olika mycket krävs för att bo och leva drägligt.

För att du ska få en bättre uppfattning om ungefärliga utgiftsposters storlek som betraktas som skälig inom ramen för personliga kostnade i högra spalten på Provberäkningen, se här: www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/18219/2010-12-28.pdf
Där är posterna preciserade, vilket de inte är i 2012 års Riksnorm. För ändå bättre koll, se "Koll på pengarna" www.ungkonsument.se/Global/Ung%20Konsument/Dina%20pengar/Dokument/10924285-f15651-KPP_2012_low.pdf. Här är summorna mycket tydliga för olika poster, med förklaringar och tips. De är däremot högre än i riksnormen, men de utgör ändå ett slags rättesnöre för hur man kan lägga sin budget.

Jag tycker du ska göra en uträkning och om du kan, printa ut den. Spara den annars som pdf eller kopiera och klistra in i word eller gör en printscreen. Ta med dig alla dina månatliga räkningar sedan tre månader tillbaks, dina läkarordinationer preciserade och nedskrivna på papper av dina läkare och gå med detta till försörjningsstöd efter att ha ringt och beställt tid.
Jag misstänker att du har en hel del att hämta där.  Inte minst kan det var så att du får beviljat ersättning för massage - för det var väl du som blivit ordinerad massage av din läkare? - och att du även får ersättning för andra för dig behovsprövade utgifter.

Du har låga kostnader för TV, bredband, telefon och dagstidning. De är låga men kanske ändå kan sänkas. Nu råder priskrig mellan Tele 2 och 3. För 345 respektive 349 kr i månaden får man tala och SMS:a hur mycket man vill över hela månaden. Inga begränsningar. För denna summa får man även en ny smartphone eller annan modell gratis. Och med 3 surfar man fritt med upp till 32 Mbit hastighet, 10 GB data ingår, och överskrider man det sänks hastigheten.  Telefonen kostar alltså inget. Och de har lovat att inte höja efter bindningstiden som är 2 år. Utan att först förvarna. Men då kan man ju säga upp abonnemanget om det blir för dyrt.
Det går dessutom att dela 3:s abonnemang till sin dator utan kostnad. Detta ringde jag dem om idag.

Tele 2 har liknande drive, men deras datanät är inte lika kraftfullt och mobiluppkopplingen inte lika snabb och inte heller med lika stor dataöverföring / månad.
Det kanske inte är ett alternativ för dig, men för mig med över 2000 kr minus i Provberäkningen per månad, är det ett alternativ som reducerar behovet av hemtelefon till noll. Dessutom kostar det bara 18 öre / minut, med ett tillval på 29 kr / månad, att ringa USA där jag har en syster som jag pratar med 1-3 timmar i månaden.

Det där med matkostnader måste du också tänka på. är det så att du har anpassad eller specialkost, måste det tas upp som extra utgift om det blir en merkostnad.
Är det inte så kan man genom att leka detektiv spara massor i matbudgeten.
Kläder och skor behöver man som normalslitare inte köpa varje månad eller ens mer än ett par gånger om året. Det finns då superreor med halva priset på reapriset.

Nöjen och fritid är det ju som det är med. Jag har köpt många dvd-filmer med två för 99 kr och då har det ofta funnits paket med två filmer i varje film. Ibland till och med tre eftersom den ena varit en dubbelfilm.

Godsaker som lövbiff, rökt lax och annan lyx blir överkomligt när de säljer ut kort datum. Särskilt om det har varit extrapris veckan innan.
Sedan är det så att försörjningsstödet ska tillgodose dina särskilda behov. Är det så att din läkare anser att du behöver en rekreationsresa en gång om året, är det så att man måste bedöma det om du äskar ersättning.

Och som Annette skrev: A-kassan är ett måste, men facket är väl knappast aktuellt för dig att hänga kvar vid. Jag betalar bara 99 kr / månad till Unionens a-kassa - som heltidsarbetslös.

Det där med elen:
Har du koll på din förbrukbning i Kwh? Ring till ditt elbolag och hör om det en rimlig förbrukning du har. Är den orimlig är de skyldiga att kolla upp det hela.
Har du koll på ditt avtal; rörligt bundet eller tillsvidare? Tillsvidare är det dyraste du kan ha.

Kolla upp med www.ei.se/elpriskollen/ och www.elskling.se/, www.elpriser.se/ och www.elprisguiden.se/  om något annat än det du har skulle passa dig bättre.

Det var mycket på en gång och säkert har du redan ansträngt dig att ta ned dina kostnader.
Men det där med elräkningarna måste var något lurt med. Kräv av din elleverantör att de kollar upp din elförbrukning. Och om det är så enkelt att du har tillsvidareavtal, så ta rörligt eller bind det.

Tack ska du ha, jag hoppas att det var en seriöst snäll inställning och inte ironi. Fast det tror jag ju inte.

Jag är lite äldre och har gått igenom många svårigheter. Det är nog orsaken till varför jag är som jag är.

När jag hade det som värst var jag tvungen att ensam pulsa genom snön, med en fullpackad skev och knagglig dramaten, en kasse ytterligare ovanpå, ganska tung handväska med allt nödvändigt, och minst två kassar till. Varje eller varannan vecka på tåg, upp och nerför trappor till och från station, halt och osandat, blåsigt och stressigt. Urusel kollektivtrafik. Jag har slitit ut tre dramaten på 3 1/2 år.
Jag avsatte alltid en halv dag för att handla mat. 3-4 timmar. Sedan skulle allt upp när man kom hem också. Puh!
Vet inte hur många gånger jag ringde till SL och klagade på de livsfarligt hala trapporna ner till perrongen.
Jag hade alltid muskelvärk i flera dagar efter varje inköpsrunda. Jag svor och grät när jag stretade och drog. Och då har jag redan från början en förstörd hållning och dålig rygg.

Tack och lov har jag löst mina problem med att inte kunna ta mig dit jag måste, vid de tider jag måste. Det var till exempel alltid ett stort pussel för att få en lämplig läkartid som passade med tågets tidtabell.
Tack och lov har vi två butiker ICA och COOP nära varandra där man kan plocka godbitarna från varje butik, där kort datum gör att man kan göra riktiga fynd och är man medlem finns det alltid extra bra priser.
Att vara ensam är betydligt dyrare än att vara fler som äter i familjen. Per person blir matkostnaden mycket högre för ett ensamhushåll.
Jag bor på landet och min närmaste ort där jg handlar är inte stor. Men det finns Sveriges största utbud av ekologisk och kravmärkt mat. Det är dyrt även här fast det produceras bara några kilometer bort, och värre lär det vara ändå längre bort. Det enda jag alltid köper kravmärkt är mjölk och a-fil. Och om det är riktigt billigt även olivolja och andra kravmärkta varor. Det händer ju att ICA har veckans ekologiska. Och att det är kort datum på kravmärkt.
Jämför man Coops chokladpulver med Oboy så vinner ju Coops. Och jämför man snabbkaffe så vinner ICA Basic över alla andra som finns på ICA, men på COOP finns motsvarande prisklass.

Vet inte hur många miljoner jag har sparat på att jämföra priser och handla klokt, men det är åtminstone en.
Alldeles säkert blir det ganska mycket mer om man räknar in ALLT jag handlat till mig och min familj.

I varje kommun, tror jag, finns en tillgång som kallas Personligt ombud att anlita och söka hjälp av när det gäller att få rätsida på just sådana här saker som kontakten med olika myndigheter. De har till uppgift att hjälpa den som pga tex psykisk ohälsa inte själv orkar med alla jobbiga myndighetskontakter.

Du har helt klart blivit totalt misshandlad av olika instanser.  Och de har alla kört över dig.

Jag förstår mer än väl att du inte någonsin vill sätta din for på socialkontoret igen. Men ett personligt ombud skulle kunna hjälpa dig med det. Och med annat du behöver reda ut.
Jag har varken någon funktionsnedsättning, eller en diagnos på en, eller några andra problem än att jag blev utbränd, deprimerad och sjukskriven. Och helt slut. Så slut att jag inte orkade med alla myndighetskontakter på egen hand. Jag fick hjälp av personligt ombud, så det borde inte alls vara omöjligt för dig heller.

Det känner ju du och alla andra resurssvaga, sjuka och ekonomiskt utsatta till - inklusive jag själv: Är man redan på väg nerför eller under ytan, är det ett helvete att hitta rätt hjälp.

I min kommun hittar man Personliga ombuden på kommunens webbsida under flikarna
Omsorg & socialt stöd / Vuxenvård och behandling / Psykiatri / Personligt ombud.

Jag har arbetat som reporter, men det började redan när jag var 11-12 år. Då bestämde jag mig för att bli författare!

Sedan har jag gått skrivarkurs på ABF i 13! terminer. För samma underbara författardam. Mor till dramatikern och regissören Agneta Elers Jarleman. Jag slutade inte förrän hon pensionerade sig.
Jag saknar Britt. Hon var en underbart uppmuntrande och egen individ i sitt sätt att handskas med livet.
Nåja, författare blev jag aldrig, inte än i alla fall, men mitt skrivande har räddat mycket av mina myndighetskontakter, min ekonomi och andra situationer.
Däremot är jag inte lika uttrycksfull verbalt. Jag orkar inte tänka tillräckligt fort för att hitta rätt ord. Därför skriver jag hellre.

Nej, det är inte rimligt!
Det tyckte inte heller de som såg mig.

I ett av de första av mina inlägg skriver jag också att alla inte har samma förutsättningar att klara sig. Det kan vara dels på försörjningsstödet, dels praktiskt.

Men det är så här verkligheten ser ut för väldigt många med sjukdom, låga inkomster, inget eller svagt socialt skyddsnät, funktionshinder och gud vet allt.
Det är verkligheten och jag ville bara ge en bild av hur verkligheten kan se ut. Så att den som inte har sett den eller haft egen erfarenhet av den inser att det faktiskt kan vara så här.

Hopplöst. Hopplöst ibland. Rent för jävligt. Oöverstigligt. Lycka över helt basic fungerande saker som andra tar för givet.

Det var en bild jag ville förmedla. Inte ett fördömande eller "ta dig i kragen - kan jag så kan du". För så fungerar inte människan. Vi är alla olika och har alla olika förmågor och möjligheter att klara även de mest pressande situationer.
Sådant jag klarade av för bara några år sedan är omöjliga för mig idag. Och det är jag inte ensam om att erfara om min egen förmåga och uthållighet.

Jo, jag vet att språk är makt. Och det har jag använt mig av när jag har behövt få mina rättigheter hörda och tillgodosedda.
Det var otroligt kul! Längtade varje vecka!
Hoppas din bok blir utgiven!

Skaffa dig genast ett Personligt ombud som kan hjälpa dig nu genast!

Sedan kanske det är läge att gå ur fackföreningen för att endast stå kvar i a-kassan? Som jag skrev i tidigare inlägg; avgiften till a-kassan är bara en tredjedel eller mindre av vad det kostar att vara med i facket. Aktivitetsstödet baseras på din a-kassaersättning.

Och angående att du blivit utslängd från försäkringen och din handläggare inte har skött sina åtaganden mot dig; det går att stämma dem. Eller åtminstone att anmäla dem. Ring AF och fråga hur man gör. Eller låt ditt Personliga ombud ta hand om det åt dig.

Du verkar behöva någon som kan hjälpa dig ha koll på allt!