Anonym (ekonomisk) skrev 2012-03-19 09:04:13 följande:
Jo vi skulle klara oss i två år ungefär om vi skulle bli arbetslösa båda två. Så visst finns det dem som sparar för ifall att något händer i framtiden. Sen skulle vi ju då dessutom kunna sälja lägenheten och flytta till en hyresrätt. Kanske inte i det område vi vill bo i men måste man så måste man göra det man kan. Dessutom betalar jag extra för lönegaranti första månaderna jag blir arbetslös om jag blir det.
Väldigt många räknar med att man staten ska komma och rädda en om något går snett. Det är dags att ta ansvar själv och inte leva upp de pengar man får när man jobbar och räkna på att man iaf ska klara sig ett tag ifall att någon händer.
Har alltid levt snålt i mitt liv. Aldrig haft föräldrar eller så att låna från eller något extra sparande från jag var liten att hämta från etcetera. Jag har jobbat extra och snålat hela mitt liv. Nu tjänar jag lite bättre men ser då till att spara varje månad istället för att köpa upp allt. Men lever bättre än jag gjort tidigare delen av mitt liv då mat bestod av det billigaste som fanns och så lite extra aktiviteter som möjligt då jag hade ungefär 1000 kr att leva på. Då hade jag inte några barn men inte kostar de så mycket tycker jag. Vi betalar blöjor för ca 140 kr i månaden (oftast 90 kr för vi har rabbatkuponger), mat äter hon vår och det i små mängder så någon ökning på matkontot har jag inte sett än, kläder köper jag en del för jag tycker det är kul men i snitt blir det kanske 200 kr i månaden. Så det barnbidrag vi får vårt barn räcker bra till allt som behövs.
Sen kan det ju tilläggas att en stor del av de som går på bidrag idag och räknas som fattiga är invandrare som av helt andra orsaker än svenskarna sitter i den sitsen. Det tar 7-10 år för dem att komma in på arbetsmarknaden för de är lågutbildade och lär sig inte språket, och sen har vi dessutom inte nog med sådana låkvalificerade jobb i sverige för alla som behöver dem. Har källa på det men orkar inte leta reda på det nu.
Om du har så mycket insikt i hur det är att vara fattig är det nu dags att odla den empatiska förmågan och inse att alla inte har dina förutsättningar eller förmågor.
Nationaliteten har verkligen inte med den här diskussionen att göra. Vill du ha gehör för smygrasistiska åsikter finns det otaliga trådar att ventilera det i.
Faktum kvarstår att om alla skulle planera och agera för att klara sig två år utan inkomst skulle Sveriges ekonomi kollapsa. Visst är det vackert att skandera att det är dags att alla ska ta sitt ansvar!
Har man dock lite lite tankeförmåga inser man att det finns en hel del att ta hänsyn till, att det inte räcker med den PK-parollen.
* Alla har inte förutsättningar att lägga undan så mycket pengar och än färre kommer det att bli med det senaste förslaget om lönedumpning och ungdomslöner på 13000 för personer under 25 (hur många har inte familj i den åldern?)
* Alla har inte jobb och ska inte ha. Vi behöver arbetslöshet för att Sveriges ekonomi inte ska kollapsa. Den dagen alla har jobb kommer bla inflationen att galoppera.
* I ett civiliserat samhälle tar man hand om sina medborgare, man skriker inte SKYLL DIG SJÄLV till dem som inte lyckats i utbildningens och jobbens lotteri. Alla kan inte och ska inte kunna lyckas, vi behöver lågavlönade av samma orsaker som ovan.
* Det skamligaste i det här "alla ska ta ansvar" är att den bygger på skuld - och skambeläggning. Det här är det största sveket av dem alla. Att vi gnuggar in i fattigas medvetande att de är deras eget fel därför att de inte tagit ANSVAR! Att fattigdomen har många orsaker folk inte rår för struntar vi fullkomligt i. Alla fattar ju att man blir fattig om man köper gucciväskor fastän man inte har råd! För det är det som präglar diskussionen, en påhittad lyxkonsumtion så att vi slipper ta ställning till de verkliga problemen. Att det mesta beror på att folk är så snåla att de gråter när de skiter och till varje pris vill ha några kronor mer i plånboken.
Det ylas i högans sky hur många skattekronor som går till socialbidrag men man glömmer medvetet alla skattekronor man själv konsumerar. Tex att man inte betalar dagis efter vad det kostar (hundratusentals kronor). Man är lika mycket parasit som man beskyller andra för bara det att man blundar för sina egen parasitering och ger sig på de som är sårbarast. Varför? För att det är enkelt, för att det redan är skyldiga, för att de inte är en tillräckligt stor andel för att kunna göra sin röst hörd i politiken, för att fattigdom alltid har och alltid kommer att vara skamligt och alla vet att man har moralisk och etiskt rätt att ge sig på den förtappade.
Man har ju både en massa utemöbler och trädgårdsgrejer när man bor i villa och vinden var full med bråte (bodde så avsides så vi kunde aldrig sälja bort gamla barnsaker) 
Sedan körde vi 14 mil per sväng också tur och retur (dvs en sväng tog en kväll efter jobbet) och bensinpriset är ju inte direkt lågt, i synnerhet inte med tungt lass dessutom och bara vagnen kostade flera hundra att hyra. Det är inte direkt så att vi packade en grej per kartong, utan vi försökte verkligen att få ned kostnaden&arbetsinsatsen 