Anonym skrev 2012-03-18 14:29:30 följande:
När barn i 8-10 års åldern säger till sina föräldrar att X är fattig, då är det illa. När man får höra som förälder att X har alltid samma kläder. X har aldrig med sig frukt, X är alltid sjuk när vi har friluftsdag, När barn pratar om andra barn hemma och säger att det barnet är fattigt.
Så ska det inte vara, barn ska inte behöva ha epitet fattig.
Mitt ena barn hade en klasskompis som hela skoltiden alltid hade enbart dyra märkeskläder, det var något som också berättades hemma.
Alla barn ska kunna känna sig likvärdiga och inte avvikande i klassrummet, den plats där de tillbringar den största delen av sin vakna barndom.
Det är fortfarande inte fråga om att barnen har fräscha begagnade kläder, utan slitna kläder som inte riktigt passar.
Och jag hävdar fortfarande att det inte handlar om fattigdom utan om bristande föräldraförmåga som inte har med kronor och ören att göra. Det finns gott om föräldrar som lever på mindre än fattigdomsgränsen anger som likväl tillgodoser sina barns behov.
Det är väl du som ger dem epitetet fattig?
Jag anser, som bekant, att det inte är fattigdom det handlar om.
"Inte avvikande i klassrummet" - hur ska du göra med alla som retas för att de har glasögon? För att de är korta? Långa? Tjocka? Smala? Stammar? Är alldeles för tidig i utvecklingen? Eller alldeles för sen?
Det handlar inte heller där om pengar.