Fördomar om barnlöshet/"Sluta tänk på det så blir du gravid..."

Jag kan inte låta bli att dra parallellen kommentaren "sluta tänk på det så händer det" till en barnlös som "sluta stressa så går det över" till en person med t ex psoriasis!

Ursäkta att det är klumpig jämförelse, men det är verkligen asdumt att säga "sluta tänk..." till någon som inte blivit med barn efter ett års försök.

Näe, ni som fått höra det, våga säg att det är ignorant av dem som säger det!

Vi har försökt i 2½ år o jag tycker att nåt av det jobbigaste är "ni är ju så unga så varför ska ni stressa..."

Det är måånga som sagt till mig att jag ska sluta tänka så mycket på det o jag har själv tänkt att det nog är mycket psykiskt.. barnmorskan sa precis det till oss efter att ha försökt 1 år efter sista missfallet. Jag var så säker på att något var fel men hon sa bara att det ofta blir någon typ av psykisk spärr o att vi "inte skulle försöka på ett tag eftersom vi ändå bara skulle få barn i november eller december och det vill man ju inte.."

Någon månad senare fick jag bekräftat att jag hade endometrios.. Vill aldrig gå tillbaka till henne... hon var inte alls trevlig att ha som barnmorska.. Samma barnmorska som ansåg att det var väldigt dumt av oss att vilja ha barn när jag studerade...

Fy vad arg o less man blir på alla oförstående,k korkade människor

Jag försöker att låta det rinna av mig "som vatten på en gås" när jag får såna kommentarer.
Ibland blir jag sårad men nu har jag förlikat mig med tanken att det finns mängder av puckon som tror att de muntrar upp en med såna kommentarer....
Till o med mina jobbarkompisar som VET att jag bara har en fungerande äggledare, fel på hormonvärdena o slöa spermier, kläcker ibland ur sig att "oroa dig inte så mycket så ska du se att det fixar sig".... QUE????
De har alltså inte lyssnat öht när jag har förklarat hur det ligger till?
Eller ska jag HOPPAS igång äggledaren och SLAPPA mig till bra hormonvärden?
Och varför säger ingen till min man att han får piggare spermier om han inte oroar sig så mycket?

"Vad bra att ni har kommit fram i IVF-kön! Då kommer ni ju att bli gravida på egen hand nu."
eeeh??
"Ja ni är ju oförklarligt barnlösa så det är ju för att du spänner dig som du inte blir gravid"

Citat från en kompis i våras... suck

Var idag på föreläsning där den manlige psykologen pratade om precis detta, att många som adopterar sedan blir gravida för att stressen och den mentala spärren släpper. Han sade att mycket också berodde på "kvinnans inställning vid själva samlaget"...

Jag blev rasande, men orkade inte argumentera i en föreläsningssal full med folk. Men visst blir man upprörd om psykologer inom den svenska sjukvården har så dålig kunskap om de graviditetshinder som många faktiskt har och som inte kan tänkas bort. Inte så kul för mig att lyssna på hans teorier, jag som har försökt bli gravid i 1,5 år. Länge sedan jag var så här arg...

dison, ja den psykologen hade verkligen gått på myten... synd att han istllet inte hållt sig tll fakta, dvs att det inte är ett dugg vanligare att ofrivilligt barnlösa som adopterar blir spontangravida inom en viss tid än att de som INTE adopterar blir det-

Åh vad jag känner igen mig i det ni skriver.
Råkar ut för precis samma kommentarer hela tiden.

Nu till nyår fick jag dock höra en ny version av en höggravid vännina och hennes man som var hos oss på nyårsmiddag.
När de kliver in genom dörren utropar de båda i kör;
"Vi har kommit på en sak!"
"Ni kan väl adoptera!"
Varken jag min man eller våra övriga 10 gäster tyckte att det var skoj. Särskilt inte eftersom ingen av de andra gästerna kände till att vi försökt att få barn i 3 år.

Under desserten kom nästa dråpslag i från samma vännina. Rätt som det är utbrister hon inför alla;
"Hatar du mig för att jag är gravid?"

Lady Namárië Vad härligt formulerat! Satt faktiskt och funderade om jag skulle visa den för mina trångsynta vänninor..

cornelia2--> Tack! Varsågod och visa den för alla som inte kan knipa käft i frågan! (Fast ange gärna mig som källa!)

Winnie, jag håller varkligen med dig.

Cornelia, tuffa kommetarer från din höggravida väninna. Vi som inte får barn så lätt kan ibland verkligen behöva kämpa för att upprätthålla kontakten med goda vänner som lyckas bättre. Jag hoppas på att möta förståelse från deras sida, men det då vill det ju till att båda sidor strävar efter en ömsesidig förståelse. Inte lätt att hantera andras plumpheter...

En annan favoritkommentar av välmenande slaget är ju "skaffa hund". Inte riktigt samma sak som att få barn, enligt mig...

En väninna föreslog för mig att jag skulle göra "si och så" för att må lite bättre så skulle det gå "lättare"..

Vaddå undrade jag? (Till saken hör att jag inte mår så värst dåligt. Däremot mådde jag otroligt urdåligt när jag åt Pergotime.)

Hon ryckte på axlarna och sa att "jag tror bara det är så"..

Hon VET att jag har en av de sjukdomar som är de största orsakerna till barnlöshet hos kvinnor. Snacka om att vara IDIOT!!! Snacka om att förnedra och förringa mig och mina problem.

Jag ville skrika rätt ut.. nästa gång gör jag det.. eller... det blir ingen nästa gång för hon vet inte längre något om hur allt framskrider... Jag kommer inte att berätta något för henne framöver.