Insiminering på ensamstående. Vad tycker ni?

Nivån på diskussionen börjar sjunka lite. Visst kan man argumentera för att det ska tillåtas "för det finns ju redan ensamstående, eller man kan ju gå på krogen, eller åka utomlands, osv osv". Sådana argument liknar argumentationen om att sänka alkoholåldern på systemet "man kan ju ändå köpa av nån som är 20, man får ju dricka på krogen när man är 18, man kan ju åka utomlands och supa när man är 18 osv!"

MEN det handlar inte om vad man kan göra eller vad som redan görs i andra länder osv. Det handlar om att vi i Sverige har en lagstadgad rätt för barn att ha båda föräldrarna, sen om det är ett homosexuellt par eller inte så har ett barn rätt till BÅDA föräldrarna. Sen finns det olyckliga fall där barn blir berövade ena föräldern, min sambo är t.ex. sedan drygt ett år tillbaka ensam vårdnadshavare om sin dotter pga. att mamman är narkotikamissbrukare. Men för den skull så var dottern inte redan från födseln berövad rätten till en andra förälder. Vi kan titta på bilder på hennes mamma, hon kan se likheter osv. Jag tror att adoptivbarn har samma möjlighet också, dom kan titta på sina (adoptiv)föräldrar och se att dom har samma mimik, gester eller klädsmak. Kanske tycker dom om samma fotbollslag osv. Det är viktigt att ha möjlighet till anknytning och identifiering.

Sen är det sant (och det vet jag som lever så nära problemet) att det är långt ifrån alla barn som mår bra av att ha ett umgänge med båda föräldrarna. INGET barn ska t.ex. umgås med en missbrukande förälder!

Jo, det är klart. Men nu behöver inte Maggan och Berra samhällets välsignelse och skattefinansierade behandlingar ändå, så deras barn kommer att komma till dem ändå...

Angående den ensamstående kvinnan, så krävs det i så fall att hon utreds så att man vet att allt det där du räknar upp stämmer. Ensamstående kvinnor som ansöker om adoption utreds ju mycket noga - noggrannare än par när det gäller det sociala nätverket. Men kommer det att ske om insemination blir lagligt i Sverige..? Eller blir det bara som på Storkkliniken: ett förberedande samtal med en barnmorska, där kvinnan kan fabulera ihop vilka tidigare relationer som helst, en intresserad bror som inte existerar...

Någon som vet vad som sägs i de förberedande lagförslagen - ska kvinnorna utredas i förväg i så fall..?    

Låter fortfarande sorgligt... Vad kommer du att ge dina barn för syn på relationer, om du "inte tror på förhållanden"..? Det är ju just sådan här problematik man är rädd för att de inseminerande kvinnorna ska ha...

Ja, men visst förstår du skillnaden mellan att vara påläst och ha olika åsikter, och att INTE vara påläst och ha olika (ogrundade) åsikter? 

Fast DET gäller ju även barn som blivit till genom våldtäkt eller incest. Ska vi legalisera det också..? Argumentet håller inte.

Här är en studie vars resultat visar på att de intervjuade ungdomarna som var barn till en donator generellt sett mådde bra och inte led av hur de hade kommit till.

humrep.oxfordjournals.org/content/20/1/239.fu...

Japp! I svensk lag görs ingen skillnad mellan äkta och oäkta barn. Det finns dock länder där personer som är födda utanför äkenskapet inte ens kan söka vissa typer av tjänster... Sådant tycker jag också att man ska väga in innan man skaffar barn utanför äktenskapet, vare sig man gör det genom sex eller på konstgjord väg, i en alltmer internationaliserad värld.

Men snälla du. Den här utgiften FINNS ju inte (än), så det finns inga pengar att frigöra för att höja föräldraförsäkringen i stället..! Hade du otur när du tänkte nu..?

Men snälla titta på studien... den handlar inte primärt om ensamstående. Vidare handlar den uteslutande om öppen donator -  vilket iofs är relevant då det är detta förslag som ligger. 

Jag tycker att om man inte vill ange fader så väljer man bort underhållsbidraget pappan skulle betalat.

Oj då denna tråd har det skrivits i. Jag är medlem i FEMMIS dvs friviligt ensamstånde mammor med insemination/IVF. Jag anser att det är rätt att ensamstående ska insemineras  Vi betalar skatt och då ska vi få också åtnjuta den vård som par får. Oxå anser jag att man ska utredning i sin barnlöshet som ensamstående kvinna om man t ex ej lyckas i sin insemination och behöver ivf.
Vi har ju strikta regler i Sverige för donatorer av ägg och spermier och barnet kan få reda på detta vid 18 års ålder. Man kan aldrig få garantier i livet och äv om man är två så kan man skilja sig, dö, bli sjuk mm. Att vilja få barn är är ju en egoistisk längtan det vet alla om. Adoption för ensamstående är faktisk en lång och krånglig process och barnen har i många fall handikapp och då kan man behöva vara två vuxna. Ofta får ensamstående kvinnor adoptera äldre barn el med speciella behov.
Är det inte bättre att ett barn är planerat och älskat av  en person och kommer till på ett bra sätt? Visst kan man gå ut och ragga men säg den man som tackar dig som one night stand som du medvetet lurar? Knappast att du som kvinna säger när du ska ha sex med en främling "jag vill ha ett barn spruta i mig"? Först han kan ha en massa könsjukdomar och äv annan ohälsa, både ärftligt men äv psykiskt och fysiskt? Vill du medvetet att barnet ska ärva det eller? Jo men serru visst kan du träffa en snubbe som har  sjukdomar och du väljer ha en relation och att ni sedan planerar för barn men då har du och han planerar och tänkt igenom det förhoppningsvis. Alla män vill inte bli pappor och jag avskyr tanken på kvinns som går ut och raggar och blir med barn ,medvetet. Det tyder på ren dumhet. Nu kommer de som säger men om man inte skyddar sig så får man stå sitt kast. Om kvinnan säger att "jag äter piller/har p-medel" och de båda vill ha sex? Kondomen kan spricka oxå....
Visst om man har en manlig kompis som vill donera sperma eller träffar donator som man vet är frisk osv och han ej blir krävd på fadeskapet och man gör upp då kan det vara ett alternativ. Fy fan vad förbannad jag skulle bli om jag var man och blev pappa mot min vilja.
Donator har valt att donera sperma så han har nog tänkt igenom att det kan tänkas barnet knackar på om antal år. Han får genomgå hälsoundersökningar och det finns en massa kriterier som ska uppfyllas.
Självklart ska man få inseminera sig som kvinna i Sverige.
Nej män kan ej få samma möjligheter för de kan ju inte bära barn så jämlikhetspratet är ju verkligen bortkastat här.
Själv har jag fel på mitt dna och har ett barn med handikapp var sjukdomar kan vara högt ärftliga så jag behöver ägg och spermiedonation och andra behandlingar som ej är tillgängliga här.  Utomlands finns det andra möjligheter. Men jag är för insemination för dem som har den chansen,...

Vilken forskning visar på att barnen mår sämre vid anonym donator? Jag har sett en del vittnesberättelser och studier från USA som kan tyda på det och jag kan *tro* att det är så, men problemet har varit att man inte tagit hänsyn till när barnet fått veta. Att en person som av misstag får veta som vuxen eller har minnen av berättandet kan ta skada av det och känner sig sviket är kanske inte så konstigt. Faktum är att i Sverige är vi långt ifrån att alla berättar för sina barn att de kommit till med ägg- eller spermadonation. Tidigare var siffran för berättande så låg som 10% vilket ju kan få en att ifrågasätta hur värdefullt det egentligen är med id-release. Glädjande nog har det ökat och drygt hälften skulle 2007 berätta (humrep.oxfordjournals.org/content/22/6/1759.a...) och ytterligare ökning när äggmottagarna räknades med vid en ännu nyare studie (humrep.oxfordjournals.org/content/26/4/853). Hela betydelsen av id-release bygger ju på att föräldrarna berättar...

När det gäller barnets rätt till sina föräldrar är det kanske inte bara singlar det berör? För om det är rätten till genetiska föräldrar borde väl donatorbehandlingar förbjudas överlag? För inte heller i heterofamiljer ingår donatorn i familjen.

Sverige har valt att tolka 7:e artikeln i barnkonventionen som att det är de genetiska föräldrarna som avses (artikeln i övrigt handlar om rätt till medborgarskap, registrering och namn - dvs en identitetsartikel i stort). Eller rättare sagt - man gör det ibland. Sverige tillåter ju donatorbehandlingar för par, det är bara vid singelbehandlingar man pratar om rätten till genetisk förälder. Men man har valt id-release av denna anledning. Storbritannien, som också använder id-release, har klarifierat att de tolkar förälder som den/de som juridiskt är föräldrar (treaties.un.org/pages/ViewDetails.aspx?src=TR...). Man har inte gått vägen genom Barnkonventionen för att att komma till den slutsatsen.

Men det är inte så enkelt att andra länder inte har något etiskt tänk för de val de gjort. Det är lite förmätet av oss att tro att vi har monopol på sanningen. Bakom anonyma donationer finns ibland föreställningen av länder att det är bättre för barnet att få se donatorn som just en donator - att id-release öppnar för risken att det blir förvirrat. Det är sant att det blir längre köer när man använder id-release; men det har hittills inte hindrat de länder som vill byta typ. Finland bytte 2008 och har löst det genom import. Danmark hade frågan uppe för några år sedan och röstade då ned förslaget men nu är det uppe igen. Så det kan ändras snart. Det är förresten en missuppfattning att man kan välja i Danmark. Lagen säger att anonym ska användas, men barnmorskor nämns inte i lagen och därför kan de använda id-release vid insemination. Så vid insemination kan man välja, och då väljer många svenskor id-release. Men om man behöver IVF måste man ju ha en läkare och då är det anonym som är enda alternativet.

Den brittiska psykologiprofessorn Susan Golombok har undersökt barn i ensamstående familjer efter donation med flera kollegor och med många nedslag, det senaste när barnen var "unga vuxna" (humrep.oxfordjournals.org/content/25/1/150.ab...). Det är förstås vanskligt att översätta forskning från ett land till ett annat även om Storbritannien påminner om Sverige, men i men mening är det ännu mer vanskligt att ta rapporter som handlar om ensamstående efter separation (före eller efter födseln) och byta över till en annan grupp. Ännu finns absolut inga rapporter gällande barn till frivilligt ensamstående.

Ja, "moral" har ju blivit ett fult ord idag! Fast jag tror, att "moralen" har uppstått av en anledning. Nästan alla samhällen i alla tider har haft regler om att barn ska födas inom äktenskap. Och det är antagligen inte något som har uppstått av en slump på alla dessa olika ställen på samma gång. Utan en allmän mänsklig erfarenhet att det blir bäst för barnen och hela samhället om barn får växa upp med sin mamma och sin pappa och sina biologiska syskon. På det sättet är ju även försörjningen ordnad - och det är den inte om inseminationsmammorna kräver skattebetalarna på underhållsstöd!

Det är klart att det finns misslyckade kärnfamiljer också. Men DET BÄSTA är helt klart en FUNGERANDE kärnfamilj. Och det erkänner jag trots att jag själv är skild från mina barns far.

Om vi tillåter insemination, så får de barnen aldrig ens en chans till den bästa familjeformen... 

Det är inte "värderingar". Det är fakta. Livet kommer att bli svårare för de här människorna utomlands, när de får formulär i händerna där de ska fylla i faderns och moderns namn...

In 1995, nearly six of 10 children living with mothers only were near the poverty line. About 45 percent of children raised by divorced mothers and 69 percent by never-married mothers lived in or near poverty, which was $13,003 for a family of three in 1998.

Census Brief CENBR/97-1, Bureau of the Census www.census.gov, September 1997.

75% of children/adolescents in chemical dependency hospitals are from single-parent families.

(Center for Disease Control, Atlanta, GA)

More than one half of all youths incarcerated for criminal acts lived in one-parent families when they were children.

(Children's Defense Fund)

63% of suicides are individuals from single parent families

(FBI Law Enforcement Bulletin - Investigative Aid)

75% of teenage pregnancies are adolescents from single parent homes Med andra ord: Barn till ensamstående är ofta fattiga, hög risk för att hamna i fängelse, och högre risk att begå självmord. 
Källa:  www.singleparentsuccess.org/stats.html

Kvinnan som skapade FEMMIS har AS ja, men jag vet inte vart du har fått det ifrån att det rör sig om "VÄLDIGT stora svårigheter" som hon har. Hon har skrivit böcker för att sprida förståelse för diagnosen. Hon förläser och informerar för att fördomarna ska minska. Varken du eller jag vet hur hennes diagnos påverkar hennes förmåga att vara en bra förälder så det känns lite lågt att dra in henne som representant för de du anser vara olämpliga.

Det finns massor av studier som visar, dels att barn till ensamstående mår sämre än barn som växer upp i kärnfamiljer, och dels att barn som inte känner sitt ursprung mår sämre än de som gör det.