Insiminering på ensamstående. Vad tycker ni?

Jag tror knappast att männen kommer bli överflödiga. De flesta kvinnor föredrar nog att skaffa barn med en partner, men alla har inte den turen att träffa den rätte. Jag har iallafall inte hört talas om någon kvinna som blivit kär och träffat mr right men valt att dumpa honom för att insemineras istället.

Dålig erfarenhet av relationer? Absolut, men jag tror ändå att de flesta kvinnor vill ha hela familjepaketet med en pappa till sitt barn. Det finns alltid undantag.

Ska en singelkvinna även få medicinsk utredning och hjälp om hon har problem med att bli gravid precis som par får?

Fast singelmän har ju inte rätt att behandlas eller utredas för infertilitet. Nu anser jag att singelkvinnor också ska få hjälp men frågan är om de kommer att få det även om det blir tillåtet med inseminering.

Det är inte så lätt att adoptera. Det tar lång tid och kostar mycket pengar vilket av förklarliga skäl är svårare att få ihop som singel. Sen diskrimineras singlar även inom adoptionsvärlden. Det är få länder som tillåter singlar att adoptera barn från deras land. Och de få länder som gör det, de låter singlar adoptera de barnen som är sjuka och handikappade. D.v.s de barnen som faktiskt behöver två föräldrar mest. 

Sen blir det väldigt dubbelt att säga att det är ok att vara ensamstående mamma om man adopterar, men inte om man föder barnet själv.

Jag håller med, jag anser som sagt att singlar ska både få utredas för det och behandlas.

Det kan jag hålla med om. Det bör inte vara tillåtet med anonyma spermiedonationer.

Just därför tycker jag att det är bättre att det blir lagligt att inseminera i Sverige. Då kanske fler gör det här istället för i Danmark och missar då möjligheten till anonym donator. I Danmark får man betala mer för en öppen donator, kanske bidrar det till att så många valt anonyma?

Jag tycker att både män och kvinnor ska kunna skaffa barn som ensamstående. Exempelvis så tycker jag att det ska vara lagligt med surrogat.

Jag hade gärna adopterat, men som sagt så är det inte så lätt som singel. Om jag hade börjat bli till åren så hade jag inte vågat ta risken att stå i adoptionskö och kanske aldrig få ett barn när jag kan säkra min framtid som förälder genom insemination. Kvinnor har en biologisk klocka att ta hänsyn till, vilket inte män har på samma sätt. Hur gärna man än vill att det ska vara jämlikt så är det lite svårt när det kommer till såna frågor. Vi är skapade som vi är. Hur orättvist det än är så kan inte män bli gravida. Och hur orättvist det än är så blir kvinnor sterila tidigare än män. Naturen är inte jämlik.

Klarar man inte av ett förhållande så klarar man inte av barn? Vad är det för trams?! Ser du ingen skillnad på att ha en relation till en vuxen partner och en relation till ett barn? Det finns exempelvis personer som är asexuella och därför får svårt att hitta en partner som är på samma nivå. På vilket sätt gör detta att personen inte kan ta hand om ett barn?

Och hur ska vi kunna veta om det funnits uppsåt eller ej?