De RIKTIGA historierna bakom omhändertagande av barn (LVU), inte mammans version

Vårt helvete började med min sömnbrist. Då blev soc väldigt hotfulla och tolkade in orsaker som de senare använde för att brådskande omhänderta barnen. En läkare som skriver ut sömnmedel och en bra barnpsykiater samt advokathjälp kan ni fundera på att ta hjälp av. Blir socialen mer till stjälp än hjälp kan ni kanske flytta till en annan kommun. Allt detta och mycket mer har vi sökt hjälp av allt för att inte bli av med våra barn (utom flytt).

Läste ni det där om att soc borde ha rätt att adoptera bort barnen mot föräldrarnas vilja ifall de lyckats hålla dem hos fosterföräldrarna i tre år i tråden så kan vi göra barnskyddet bättre. Här kämpar man med intyg och motbevisning och medan anklagelser haglar över en och barnen bönar och ber att de ska få komma hem för gott.

Jag har igen fått rådet att flytta, hade jag valt själv hade vi  flyttat när psykiatern sa att den där soc. dir är inte riktigt klok och att vi borde byta kommun. De hade inte tagit barnen då ännu.

Det som är allra värst är att de  ofta anser att andra yrkesgruppers (2 överläkares, BVC, 3 psykiatriker, speciallärare, familjeterapeut, psykiatrisköterska, neurolog specialist på barn, dagis och experter inom stöd för psykiskt störda barn och föräldrar )utlåtande och bedömningar är fel ifall de själva är av annan åsikt. Påståenden i rätten som att barnen inte får mat, är övergivna, smutsiga och har dålig hygien borde inte få godtas som sanning när alla intyg pekar på det motsatta. Soc ska inte ha rätt att bedömma det de inte har kunskap i. Nu har soc.diskuterat med en expertgrupp som vi inte fick träffa, dessa har hon berättat rövarhistorier åt och de har gett råd därefter. Detta anser hon vara sanning. Bara de som är anställda av soc.dir och arbetar nära henne stöder hennes åsikt. Andra soc.arbetare och handläggare anser att vi är utsatta för grov trakassering. Trots att vi antagligen får barnen tillbaka om några år pga överklagande så är ändå soc skyldiga att låta barnen komma hem igen när det inte finns orsak att ha barnen hos fosterföräldrar eller barnhem. Det gör de inte. De kan inte erkänna att de gjort felaktiga bedömningar, inte ens fast rätten ansett att brådskande omhändertagande var omotiverat, i efterskott mer än ett halvår senare blev det rättegång. Med andra ord. Soc sätter  sig över alla andra som är av annan åsikt än dem, ljuger i rätten utan att straffas. Miljontals kronor slösas bort medan soc sitter med en nöjd snusförnuftig min och prisar  sin egenrättfärdighet. De får inte sparken nähä inte som andra som missköter sitt jobb.

Sen drar de sig ju inte för att ljuga heller, och blir betrodda av allmänheten. Mycket fördomar finns om Socialen som att alla på soc. är snälla och omhändertagande och vill ditt bästa och att alla klienter är typ ovårdade ansvarslösa skitstövlar.

Se här bara, en välstädad far skulle intyga att han var far till barnet, och det här är bara småpotatis. Såhär upplever han socialbesöket. Lite ot men...
Kort klipp.

Såhär är det vissa antar att det går till hos socialen....ok humor, men något åt det hållet.

Man får inga vettiga svar ur den där socialen. Hemhjälpen har vi inte heller behövt, men blev påtvingade för att de ansåg att vi behövde det. De ville vi skulle sinnesundersökas mm. för att hitta skäl men soc här och vården är av motsatt åsikt.

Vi borde kanske också publicera endel hemmavideor på Youtube. Jag känner så med mamman här i filmen och tårarna rinner. Det är ett trauma att slitas sönder som familj.