De RIKTIGA historierna bakom omhändertagande av barn (LVU), inte mammans version

De tog också våra barn, det var ca en timme innan mötet. Vi blev informerade om det också. Anklagelser som brister i samspelet, dålig ögonkontakt, min man hade monoton röst och var inte tillräckligt lekfull, retarderad utveckling (dottern gick på alla fyra och sa jag är en bebis vid ett tillfälle när soc var på besök) ovilja att samarbeta, dottern hade en gång en fläck på skjortan i dagis, jag blev klassad psykisk sjuk, svartsjuk, maken tyckte de att de inte hade någon diagnos på, de sa han var under tofflan, inte tog ansvar, barnen var övergivna pga att jag lekte med dem när maken satt på vinden och studerade, han hade nämt om händelsen och socialdirektören sa att han hade övergivit barnen och att jag inte är tillräcknelig som förälder. Åt oss hade hon sagt att jag fick leka med barnen men inte sköta dem, mata, byta blöja, klä på, bada.

Det här är soc. bedömning INTE läkares bedömning.

Jag var hem med alla barnen i början, senare var dottern på halvtid i dagis. Sömnproblem gjorde att jag försökte få hemhjälp. Soc bestämde att sonen då 1 år skulle gå i dagis. Då väntade jag yngsta dottern. Min man jobbade, företaget lades ner. Han började studera ekonomi. Yngsta dottern föddes. Jag var hemma med henne tills soc. tog alla barnen. Nu har min man börjat jobba på 80% och slutat studera. Jag blev deprimerad när soc. tog barnen och sjukskrevs för depression, fick lindrig medicinering. Nu bedöms det av specialpsykiatriker att jag uppvisar inga tecken på depression. Jag har minskat på medicinen. Jag vill inte bara gå hemma om dagarna så jag tränar och söker jobb. Jag har varit öppen med att barnen blivit omhändertagna och klart blir arbetsgivare lite misstänksam kan jag gott tro men deras uppträdande har varit gott. Jag kanske börjar studera något istället om jag inte lyckas få jobb till vettig lön. Jag har inte fått reda på om det blir ny rättegång eller inte, när målet ska behandlas i hd. Det kan ta år.

Socialen har inte valt vår advokat, det har jag inte påstått.

Ja, de sa att jag var psykiskt sjuk och dålig för barnen. Läkare, vår egen psykolog, ALLA psykiatriker, m.m sa att jag kunde ta hand om barnen. De sa också att jag inte var psykiskt sjuk. Om man inte är av samma åsikt som soc. så är man automatiskt psykiskt sjuk i deras ögon oavsett vad andra säger.

Min underbara man skötte barnen medans jag satt i fåtöljen i vardagsrummet och stickade, eller lekte med dem alternativt fick jag sitta och måla i ett rum på vinden. Jag var STRÄNGELIGEN tillsagd av soc.arbetare och soc.dir att inte sköta hushållet min man lagade mat och skötte om barnen, när jag lekte med dem studerade han.
Vi har som jag påpekat säkert fem gånger överklagat och det tar tid för ett beslut, vi kan inte göra annat än att vänta. Soc har misskött sig ordentligt ännu en gång. Jag tror det är omöjligt att bedöma personer utan att ha träffat dem så ni som försöker med det har en svår uppgift. Jag tycker vi som blivit felbehandlade har rätt att lufta våra problem tillsammans utan att bli misstänkliggjorda av insatt och någon Anonym. Vår advokat har gjort ett bra arbete och hälsovården men tyvärr var det samma grej med domstolen som för andra, de tog meningar ur soc. anklagelsepapper och rättspsykiatern vars huvud sjönk djupare och djupare under rättegången ( satt och halvsov)  bedömde att jag hade en paranoid personlighetsstörning. ( Vi har haft vargar ända på gården så jag ville inte ha barnen att sova utomhus under de månaderna. En domare som kallar sig kristen på nätet litade till soc.dir som också kallar sig kristen, den andra domaren avslog soc ansökan om omhändertagande. Det brådskande omhändertagandet ansågs enhälligt omotiverat av domstolen. Vi har inte fått någon ursäkt från soc. och förväntar oss inte det heller.

Du är klok du hårda nypor, varför inte skriva en artikel i dagstidningen om dina utmärkta åsikter.

Det är just det där jag inte förstår, barn som borde omhändertagas blir inte omhändertagna och föräldrarna försvaras in i det längsta och folk som sköter sig och sina barn bra ska det sökas fel hos. Sen ignoreras allas åsikter (även läkares) som inte styrker socialens. Något är ologiskt här.

Mamma hade födelsedag, våra barn fick inte fira henne tyvärr, men vi var dit min man och jag. Min syster skrev ett brev till högsta domstolen om hur hon uppfattat det hela och att hon står till förfogande som stödperson. Hon mindes en incident som hände 25 Dec 2011, när vi fick träffa barnen. Vi satt framför det dukade julbordet som dignade av delikatesser och traditionella julrätter. Min syster sa åt vår äldsta dotter. Har du fått sån här god mat på julen.
Nej, vi åt bara knackkorv sa hon. Vi fick inte fira jul 24 Dec. för socialen tyckte det var en så viktig högtid att de måste vara hos fosterfamiljen då.

Insatt, jobbar du som socialarbetare och är rädd att förlora ditt jobb?