De RIKTIGA historierna bakom omhändertagande av barn (LVU), inte mammans version

Vi har haft ett underbart umgänge som vanligt, med våra barn på fredag och lördag. Treårige sonen sa empatiskt att han vill va här hemma med (mitt namn och min mans namn), Så skönt det känns, han kallar fosterföräldrarna för mamma och pappa ibland poängterar han namnet bara. Åt oss säger alla barnen mamma och pappa. Sexåriga dottern var jätteledsen och försökte övertyga oss om att hon alltid ska få vara hemma. Tvååriga dottern ville till min famn när min man tagit ut henne ur bilbarnstolen och lyfte över henne till fostermamman. Det som är på agendan är nu att soc. påstår att barnen inte får mat hos oss, vi får inte ringa dem längre och det ska också upp i rätten förutom överklagan till högsta domstolen och advokatens klagan om soc. tjänstefel. Jag kanske inte svarar på frågor så mycket men jag och min man älskar våra barn och har blivit väldigt kränkta av soc. i vår kommun. Vår familj är förstörd. Det här är värre än att gå igenom en skiljsmässa eller förlora hus och hem. Ifall ingen lagändring blir till stånd så kommer fortfarande föräldrar som sköter sig lika och om inte ibland bättre än andra föräldrar att få sina barn omhändertagna akut i slutändan efter alla lögner, snedvridningar, tolkningar, tecken, misstankar, åsikter. Plus alla 15 läkarbesök, alla terapisamtal med psykolog psykiatriker, barnpsyk, familjeterapeut osv. som man ska genomgå för att det ska hittas fel som soc kan bygga en höna av.  Är det någon som räknat ut vad allt detta kostar under tre år? Det är skattepengar.
När man ser hur soc.  bedömer att barnen har det bäst hos en far som våldtar sina barn och att barnen skickas hem till livsfarliga föräldrar eller inte blir omhändertagna eller ens skyddade från sina misshandlande föräldrar, där uppenbara skador inträffar jämt, bara det får mig att bli än mer villig att stötta de svaga, men aldrig har jag väl trott att man skulle få sådana lögner slängda i ansiktet från dem.

Tack, det gör vi, Signaturen. En kamp är det, mot soc. Vi är motståndare i rätten och numera bittra fiender. Vi har lytt deras minsta önskan och försökt samarbeta tills de tog barnen, nu lyder vi bara det vi måste. Vi har blivit uppmanade av andra myndigheter att inte skriva under papper från socialen, ex. klientplaner. Vi dokumenterar alltid umgängena, filmar fotograferar och för dagbok om vad vi  gjort vad och hur mycket samt när vi ätit, vem har varit på besök hos oss och vad de sagt vad vi gjort tillsammans. Filmat hur det ser ut i huset, vad barnen har på sig, beskrivit kvällsrutinerna och när barnen somnat på natten och vaknat på morgonen. Vi har t.o.m filmat när barnen satt på pottan nu. eftersom soc hittat på att klaga om det. Socialdirektören verkar ju paranoid. Det är lättare att minnas då vad man gjort när de mera detaljerade anklagelserna haglar. Vår äldsta berättade att vår yngsta äter gammal mat och skräp från golvet hos fosterfamiljen, själv mindes hon inte när hon badade eller duschade senast, äldsta killen vill fortfarande knulla säger hon men jag fick uppfattningen att han inte kastar sig över henne mer. Slåss gör de allihopa säger hon. Sånt tycker jag låter skrämmande,  hon ser nästan mager ut nu och hon luktade rätt illa på vissa ställen. Hon duschade, de andra badade. Blåmärket tvärs över rumpan sade hon att hon fick hos fosterfamiljen, men fostermamman och socialen säger att hon fick det hos oss.

Rätten verkade tro att Socialdirektören ljög när hon sa att barnen inte får mat, är smutsiga och är övergivna i långa perioder. Jag undrar hur hon vågade ljuga om det, men som sagt den där kvinnan kan inte ändra sig. Hon sitter på kontoret med ett plastiskt leende och trevlig röst (hörs på bandet) och förolämpar oss, och påstår saker som inte är sant och som hon omöjligen kan bevisa. Vi ska kanske söderut idag och titta på en 7  sitsig större bil

Hej signaturen, när våra barn omhändertogs sa soc. att vår dotter var aggressiv och inte utvecklades normalt psykiskt. Vi gick på möte hos psykiatriska som ville se barnen, soc vägrade, ett tag när soc skyllde på dåligt samspel trots att de inte sett oss och barnen tillsammans på över ett halvår ville de verkligen se oss och barnen tillsammans soc vägrade. Till slut ändrades tiderna när vi fick umgås med barnen så nu kommer det sk. småbarnsteamet (psykiatriska) hem till oss en fredag i månaden. Då gör vi något tillsammans med dem, sist fruktsallad och kokosbollar och sen spelade vi memory. Allt gick bra, de ska skriva ett utlåtande snart tror jag. Även det ska skickas till båda rättsinstanserna. Vi förstod att soc inte ville att psykiatriska småbarnsteamet skulle träffa oss och barnen eftersom verkligheten är något annat än vad soc säger. Det kan vara så i ert fall också. Ifall specialister bedömer att ert barns frakturer har en annan förklaring än vad soc säger så kan ni vara ett steg närmare att vinna.

Soc tycker att de är kunnigare än specialister, professorer och överläkare vad gäller bedömningar av psykiska sjukdomar, jag hade sömnbrist ett tag, inget sånt som soc påstår, men de vann i rätten också med sin diagnos om vargparanoja, sjuklig svartsjuka och paranoid personlighetsstörning. Soc har inte rätt att ställa diagnoser. Ändå höll deras åsikt mot läkarnas.

Jag svarar på frågorna i nummerordning, som du ser så numrerade jag ditt inlägg.

1. Ja det gjorde vår advokat (ombud)
2. tiden hade soc rätt i men behandling och vilka psykiska problem (eller avsaknaden av dem som i vårt fall) har de hittat på själva eller övertygat någon psykiatriker (som de vägrade låta oss träffa, hon har inte heller träffat barnen,)om att vi har dessa påstådda problem, hon har trott på dem och gjort en rekommendation om minskat umgänge. Advokaten hade skickat åt soc. dir bevismaterial på vad andra psykiatriker, överläkare, specialister skrivit och diagnostiserat men soc. dir läste upp valda delar enligt henne själv (finns bandat) Så jag misstänker att största delen av bakgrundsfakta visste hon inte om. Somm orsak till minskat umgänge använder hon att barnen har reagerat på umgänget med oro en tid efter att de kommit till fosterföräldrarna. (kan tillägga att barnläkare inom psykiatrin säger att det vore onormalt om de inte reagerat)
3. Många uppgifter är påhittade av soc. ex att vi inte ger mat åt barnen, nu senast att vi aldrig pottränat dem + vilka psykiska problem vi har.

I vårt fall har vi träffat psykiatriker och psykologer på soc begäran upprepade gånger. Det finns inget underlag som kräver  omhändertagande för soc att hämta därifrån så därför vände de sig till en barnpsykiatriker som ska bedöma något hon inte har kännedom om.

Jag har lagt upp fotografier på våra barn i köket och en mängd teckningar de ritat. Jag gör allt för att inte bli deprimerad. Det är barnens väl, (de älskar oss vi älskar dem och kan sköta dem och mer än väl trygga deras vardag och vi brister inte i omsorgen om våra barn) och rättsfrågan som driver mig. Komunfullmäktige ordförande tycker att jag borde ställa upp i kommunfullmäktigevalet och börja engagera mig politiskt, jag har haft nära kontakt med kommundirektörer och lärarkårrepresentanter i tre år på direktionsmöten för yrkesinriktade studier i olika skolor. Det här tyder på att jag inte är helt okapabel. Jag hade bra betyg i skolan kanske pol mag studier vore något. Nu är det ett nyöppnat gym som vill att jag ska sköta försäljningsbiten åt dem. Öppna universitetet vore kanske något framledes men nu är det rättstvisten som gäller.

Socialen strider mot lagen, förr eller senare förlorar de. Under tiden barnen omhändertas kostar det mycket för kommun.

Så borde det gå till, men soc har förutbestämda åsikter. Soc borde samarbeta men personal inom vårdyrket och rätten borde se till hela sammanhanget och inte blint lita på soc. Som läget är nu tolkar de på gott och ont. Det finns knappast något straff för feltolkningar, felbedömningar och felaktiga domar. En tanke bara, Hade det funnits kännbara straff, kanske de mänskliga rättigheterna hade följts bättre.

Kan inte de som gett diagnosen bedöma om barnen far  illa istället för att socialen ska göra den bedömningen då de inte har en psykiatrikers bedömning av gradens art av sjukdomen. Jag svartmålar systemet i det här fallet och inte socialen. De har inte psykiatrisk utbildning och ska således inte uttala sig om det rör sig om en lindrig variant eller en allvarlig som utsätter barnet för att skadas. Psykiska sjukdomar medför inte automatiskt att föräldraskapet brister i sådan grad att det är bättre att barnen flyttas till fosterhem där de saknar sina föräldrar och blir traumatiserade av det likväl som föräldrarna. Misshandel har också förekommit i fosterföräldrarnas hem men då kan socialen lägga skygglapparna på och släta över saken eller skylla på annat. Nu är det ju inte alltid så här. Vad anser Anonym om att mödrar få ha sina barn i fängelset upp till ett års ålder då och en förlossningsdeprimerad eller kvinna som lider av sömnbrist ska fråntas sina barn med tvång och blir sjukförklarad av soc i åratal efteråt trots att hon har friskhetsintyg i ett senare skede från rätt instans?