Hej!
Intressant tråd till att börja med. Och vill även säga att jag tycker soc ändå gör ett bra jobb, visst kan dom göra fel men i överlag gör dom ett bra jobb.
Jag har själv varit barnet i röran.. Min mamma och pappa separerade när jag var liten. Dom kom själv överrens om att ha delad vårdnad, det gick bra ett tag. Sedan började min pappa bli mindre och mindre intresserad av mig, han kom inte och hämtade mig osv. Mamma stred och kämpade för att han skulle ta hand om mig, vill understryka att inget våld eller liknande har funnits med i bilden, men inget hände. Han hämtade mig nån gång då och då när han hade lust. När jag avr 5 så träffade min pappa en annan kvinna som hade en son på 1 år. Varför pappa helt plötsligt blev intresserad av mig då undrar jag än idag, men hursomhelst så fick jag börja vara hos min pappa mer än tidigare, dock avskydde jag att vara i den nya kvinnans närhet. Hon gjorde allt för att få mitt liv att bli skit. Psykisk misshandel från hennes sida skulle jag vilja säga att det var. Efter något år drog dom in soc och påstod att mamma förbjöd pappa att ha mig, vilket hon aldrig gjort. Soc trodde på dom och hittade på så sjuka historier om min mamma att det var nära på att jag inte skulle få bo kvar hos min mamma och hade det blivit så, så ahde jag nog inte varit i livet idag. Jag hade nog tagit mitt liv för flera år sen isf. Och då jag mådde psykiskt dåligt under denna period, pga att dom försökte ta mig från min mamma så ville kvinnan påskina att jag mådde dåligt pga min mamma och vårat liv ihop.
Mamma jobbade som lärare åt kvinnans barn. Kvinnan och pappa fick rektorn att avsekda mamma, pga att kvinnan berättade massa sjuka historier + att hon tyckte inte det skulle vara bra för min och min styvbrors relation. Min styvbror gillade min mamma otroligt mycket, så förmodligen var den ren avundsjuka.
Sedan fick kvinnan och pappa barn. Och min bror har inte haft det lätt. Kuratorn fick iaf min styvbrors pappa att inse vad som pågick och tog därför hand om min styvbror mer, även fast han bodde hemma hos kvinnan och pappa. Kvinnan fortsätter hitta på historier och gör allt för att få uppmärksamheten, hon har försökt med mycket. Personligen är jag ganska så säker på att hon lider av münchausen by proxy. Och hon har förmodligen haft detta genom alla år.
Det har hänt så mycket, så skulle jag skriva allt så hade ni haft flera sidor att läsa. Men efter många, många möten med soc för oss alla så vet jag att dom kan göra fel, dom kan göra rätt. Jag höll på att bli flyttad från min mamma och fick själv prata med soc (dom ansåg att jag var så pass gammal att jag själv skulle kunna berätta min version och att jag inte hade blivit påverkad av vare sig mamma och hennes sambo eller pappa och kvinnan) varefter dom insåg vars problemet låg. Jag fick bo kvar hos min mamma och relationen till min pappa har aldrig varit bra, tills kvinnan och han skiljde sig 13 år senare. Nu har vi en ganska bra relation men jag känner ännu av sveket.
Så jag anser att det kan vara lätt att bli "indragen" i soc och det kan avra ett helvete att ta sig ur det. Men förmodligen måste dom ju lyssna på båda parterna vilket kan göra att det blir fel.
Jag är iaf glad att soc fanns där för oss även om det var en jobbig period. Dock var det på ren lögn som vi blev indragen i hela cirkusen.
Ursäkta om det blev lite kors och tvärs, men man vet inte vars mans ka börja eller sluta i en sån här historia.
