• Anonym

    De RIKTIGA historierna bakom omhändertagande av barn (LVU), inte mammans version

    TrinityS skrev 2012-04-13 09:58:29 följande:
    Men det finns väldigt dåligt med bra mediciner inom psykiatrin. De använder i princip samma mediciner till allt. Och de är inte rädda att fylla folk med kemikalier för det är mycket enklare och billigare än att ha folk i tex psykoterapi, som är en skonsammare och mer långsiktig lösning. Du pratar om sånt du inte vet något om. Många av medicinerna som används är förbjudna i tex Canada för att de leder till dödsfall och kroniska neurologiska besvär. Men när de väl hänt är de ju inte längre deras problem eller hur? Ingen ställs till svart för oftast är offren de svaga i samhället.

    Man behöver inte "mörka" för att man inte delar med sig av sitt innersta till sociala myndigheterna. Jag sa att hon skulle ta det med sin psykolog. Soc måste inte veta allt om alla, då skulle vi ju leva i en totalitär kontrollstat? Du är inte tvingad att dela med dig till dem.
    Använder samma medicin mot allt, var har du fått sådan information ifrån?
    Psykoterapi är verksam för vissa saker.

    Vilken typ av medicin har förbjudits i Kanada?

    Om man har kontakt med soc. pga någon oror för barnen och det beror på psykisk ohälsa hos förälder ska man naturligtvis hålla soc. sekreteraren informerad om framsteg i behandlingen och även när man kanske får svackor och kan behöva hjälp genom avlastning eller något annat.

    Självfallet behöver man inte redovisa vad man säger till sin psykolog, men är det så att man har självmordstankar kanske man inte har förmåga att ta hand om sitt barn för tillfället?
     
  • Anonym

    En övervägande del av de som i tonåren/yngre vuxenliv hamnar i kriminalitet, droger, självskadebeteende, drabbas depressioner osv gör det pga det bagage de har med sig från barndomen.

    Det är det som är är fara för barnets hälsa och fortsatta utveckling.
     

  • Anonym
    Anonym (vann i FR) skrev 2012-04-13 13:41:15 följande:
    Ja, visst, men hur kan man vara säker på att det inte händer för att de har traumat av tvångsomhändertagande bakom sig? Även om dessa barn och ungdomar ändå skulle ha hamnat i kriminalitet, missbruk och/eller självskadebeteende om de fått stanna kvar utan hjälp i sitt hem, så visar det höga talet bland placerade ungdomar att det åtminstone inte hjälper att omhänderta dem.
    Problemet är att de som placeras ganska sent redan har skador och redan blivit traumatiserade.
    Ofta låter soc. det gå väldigt långt med en massa frivilliga insatser under väldigt många år. 

    Ett exempel är familjen uppåt landet som haft diverse frivilliga insatser periodvis i 10 år först ganska nyligen omhändertogs barnen, då levde de ändå i ren misär.

    Det behövs mer resurser för att hjälpa familjer med olika stödinsatser i hemmet redan när det finns lätt oro från förskola, BVC eller liknande. 

    Det ska vara mer självklart för föräldrar att söka hjälp utan att skämmas när de känner att de kanske inte riktigt räcker till som förälder. Föräldraskap är inte en helt lätt uppgift.
  • Anonym
    Anonym (vann i FR) skrev 2012-04-13 14:02:30 följande:
    Det finns också fall där omhändertagandet skapat fler problem för barnen än vad som var nödvändigt.

    Det jag försöker få fram är att oavsett om placeringen är nödvändig eller ej så visar statistiken att den typen av åtgärder inte hjälper. Alltså behöver systemet ses över!
    Någon form av mellanläge mellan frivilliga insatser och tvång skulle kanske fungera hos de som inte har insikt i  att de brister i sin föräldraförmåga.
    De som inte inser sina brister är inte villiga att gå med på frivilliga insatser därför blir det många gånger tvångsinsatser som de då inte förstår och kan då inte arbeta med sina brister.

    I väldigt många LVU-domar säger sig förälder vilja gå med på frivilliga insatser som samplacering, utredningshem, föräldrautbildning osv, insatser som de tidigare inte velat gå med på när det varit frivilligt.
    I många fall är det som om föräldrarna inte förrän barnen tvångsomhändertas fattar allvaret och först då är villiga att samarbeta.
  • Anonym
    astro skrev 2012-04-13 23:18:39 följande:
    Får ta mig friheten att berätta en sak som jag hörde av en (mycket trovärdig) arbetskamrat. Hennes mamma reagerade på hennes tonårstrots med att hitta på en hel radda saker om henne (mycket av det rörde droger och sex samt att hon skulle vara mytoman) och propsa på att soc skulle placera henne. Det lyckades. Hon placerades hos en fosterfamilj (en ökänd sådan, som alltid hade 3-4 fosterbarn och använde pengarna för att försörja sitt stora hundintresse medan ungarna blev ignorerade. Hemmet låg mitt ute i skogen så de kunde ju inte ta sig någonstans heller; det var nästan en timmes promenad till närmaste busshållplats och bussen gick bara ett par gånger om dagen. Egentligen idealiskt för ett fosterhem - om det hade varit välskött). Dessutom lyckades mamman få henne omyndigförklarad när hon fyllde 18 (det här var ett bra tag sedan, när det fortfarande kunde hända), huvudsakligen baserat på att dottern vanemässigt ljög - något som ansågs bevisat av att hon t ex nekade till alla de saker som mamman påstod att hon hade gjort. När jag lärde känna henne hade hon fått komma hem och kämpade för att få bli myndig. Hon lydde mammans minsta vink eftersom hon inte vågade riskera en ny vända via soc och en ny placering. Mamman hade dessutom hotat med att hitta på en ny historia så att det skulle bli psyk nästa gång. Så här kan det alltså också se ut - eller kunde åtminstone på 90-talet. Har man väl förlorat sin trovärdighet så är man försvarslös. Jag lärde känna denna kollega rätt väl, vi jobbade tillsammans något halvår. Jag kunde inte hitta något som helst fel på henne och inget som motsade hennes historia, inget som helst som tydde på att hennes mamma talat sanning. Men hur motbevisar man att man är en lögnare när ord står mot ord? Hennes mamma var "välanpassad" och ansågs trovärdig, så när mamman sa en sak och dottern en annan så blev dottern stämplad som mytoman (något som det var mycket slugt av mamman att påstå att hon var). Det här är problemet med att det krävs så få tekniska bevis när det handlar om socfall. Egentligen borde inga beslut som kan totalramponera en människas liv få baseras enbart på antaganden och utsagor som inte blivit mycket kritiskt granskade. 

    Tyvärr händer detta än idag
  • Anonym
    Anonym (vann i FR) skrev 2012-04-13 23:45:30 följande:
    Du vet, de som försrvarar systemet hävdar att man måste få göra ingripanden utan konkreta bevis. Jag kan förstå vad de menar, men det öppnar för just sådana fall som du berättar om. Jag har gått igenom många utredningar, och det är skrämmande vanligt att utredarna baserar sina åsikter enbart på sin "känsla", och allt som säger emot denna "känsla" (forskning, läkarintyg osv) antingen ignoreras av soc eller avfärdas. Det är inte rättssäkert!
    Några få promille av familjer är det som överhuvudtaget som utreds av soc.
    Några få procent av familjer träffar överhuvudtaget på socialen.

    Om man människor förstod hur väldigt få det är skulle de inte vara rädd för socialen och söka hjälp när de har behov v något de kan bistå med, 

    Om det är så att ni har en massa bekanta och vänner som haft problem med soc. umgås ni i kretsar som väldigt få barnfamiljer i Sverige gör. 
    Jag vet ett enda barn som omhändertogs under alla mina barn hela förskoletid och skoltid, de föräldrarna var grava missbrukare.
  • Anonym
    Anonym (Signaturen) skrev 2012-04-14 10:26:35 följande:
    Men när man inte blivit erbjuden något frivilligt då? 
    Självfallet går det inte att erbjuda någon frivillig insats om det rör sig om omedelbart omhändertagande.
  • Anonym
    astro skrev 2012-04-14 11:31:15 följande:
    Jag har såvitt jag vet bara umgåtts med två familjer som alls haft kontakt med soc men precis som den du skrev till - Anonym (vann i FR) - så har jag kollat in utredningar när jag kommit åt och följt trådar här på FL etc. Man kan vara engagerad och insatt utan att "umgås i problemkretsar" vet du.

    Beror förresten på vad man menar med "kontakt med soc". Rent tekniskt har jag haft det själv också eftersom det satt med en dam från soc på ett möte i vår skola när vi skulle försöka reda ut en mobbingsituation där ett av mina barn var "offret".  
    Med kontakt med soc. menar jag att det gäller oro angående föräldraförmågan på olika sätt.
  • Anonym

    Verkar som att många här inne är väldigt emot socialtjänsten. Visst är det tragiskt om det blir fel, men är det inte bra att socialtjänsten finns?! till skydd för barnen....Som kan få hjälp och skyddas från föräldrar som exempelvis misshandlar eller utnyttjar dem.

    Känns som det blir en väldigt skev och polariserad bild....kanske borde nyanseras lite mer kan jag tycka. Personligen tror jag att socialtjänsten är bra, i huvudsak, även om det ibland förekommer brister, Men i de allra flesta fall är jag övertygad om att de som arbetar där gör ett bra jobb.

    Varför skulle socialsekreterare välja att studera 3,5 år och sedan ta massa skit om det inte fanns familjer som var nöjda med hjälpen?

    Bör tilläggas att socialtjänsten huvudsakliga uppgift INTE är att omplacera barn, de gör så mycket mer oxå. som kanske inte uppmärksammas.

  • Anonym
    maaammaaa skrev 2012-04-14 20:37:18 följande:
    Jaja dr Mupp. Vet du hon säger ju att hennes söner inte sett nakna tjejer och ändå bastar de tillsammans. Om du minns så skrev jag att de äldsta killarna hoppade på henne för jämnan och försökte knulla, och vi har sagt åt henne att inte klä av sig fast de slår henne.

    Nu är det så att soc.dir säger att hon inte kan bevisa att vi gett mat åt barnen om inte hemhjälpen varit hos oss så hon säger att vi inte ger mat åt barnen. jag tycker att det är lika mycket lögn som att säga att  killarna inte sett nakna tjejer. Hon säger att vi inte kan sköta barnen medan hennes egen son cyklar i T-shirt och kalsonger i minusgrader.
    Har du ändrat historien du har tidigare skrivit så här:

    " Kan tilläggas att socialdirektören och hennes bror fortfarande bor hos mamma och det tycker vissa är märkligt. Det finns ett rykte om att fadern misshandlat dem när de var barn, men det kan jag inte verifiera.
    Ingen av dem har barn och de som känner dem har inte sett någon partner till någon av dem."
  • Anonym
    maaammaaa skrev 2012-04-14 21:21:57 följande:
    Hon = fostermamman, Soc dir har inga barn.
    Missuppfattade vem du syftade på.
    Hur kan du veta så mycket om fostermamman och hennes familj när ni träffar barnen så sällan?
     
  • Anonym

    Magnifik tråd. Det var mycket länge sedan som jag kände mig så lyckad och fulländad som människa.

  • Anonym
    maaammaaa skrev 2012-04-15 08:34:50 följande:
    Barnen visade oro på dagis enligt dagispersonalen, det tyder på att barnen inte mår bra var soc.dir motivering till det brådskande omhändertagandet som sedan förvaltningsrätten enhälligt kallade omotiverat. Att majoriteten i rätten ändå trodde på soc. utan bevis finner jag skrämmande.
    FR avslog ansökan om LVU första gången.. Andra gången en månad senare (utan att barnet fått komma hem emellan) hade jag tre i FR för LVU och två mot LVU.. Några månader senare har jag ingen kontakt alls med barnet. Inte träffat på över 6 månader och ingen vårdnad kvar..
  • Anonym
    Anonym (Signaturen) skrev 2012-04-15 20:10:06 följande:
    vad räknas som omedelbart omhändertagande?

    Omedelbart omhändertagande


    6 § Socialnämnden får besluta att den som är under 20 år omedelbart skall omhändertas, om 
    1. det är sannolikt att den unge behöver beredas vård med stöd av denna lag, och
    2. rättens beslut om vård inte kan avvaktas med hänsyn till risken för den unges hälsa eller utveckling eller till att den fortsatta utredningen allvarligt kan försvåras eller vidare åtgärder hindras.

       Om socialnämndens beslut om omhändertagande inte kan avvaktas, får nämndens ordförande eller någon annan ledamot som nämnden har förordnat besluta om omhändertagande. Beslutet skall anmälas vid nämndens nästa sammanträde.
       När socialnämnden har ansökt om vård med stöd av lagen, får även rätten besluta att den unge omedelbart skall omhändertas.


    7 § Har socialnämnden beslutat om omedelbart omhändertagande, skall beslutet underställas förvaltningsrätten inom en vecka från den dag då beslutet fattades. Därvid skall beslutet jämte handlingarna i ärendet tillställas rätten.
       Förvaltningsrätten skall pröva beslutet så snart det kan ske. Om det inte finns synnerliga hinder, skall prövningen ske inom en vecka från den dag då beslutet och handlingarna kom in till rätten.
       Om beslutet inte har underställts förvaltningsrätten inom föreskriven tid, upphör omhändertagandet.


    Kan alltså ske innan en utredning är färdig.
     
  • Anonym
    Anonym (Signaturen) skrev 2012-04-15 20:21:11 följande:
    ja men jag har läst lagen, jag undrade hur du menade. Hon var SOLplacerad i nästan 3 månader innan de LVUade henne, så de kunde ju ha erbjudit något då eller?
    Vad tycker du att de skulle ha erbjudit er,hon blev väl omhändertagen för att hon hade en massa frakturer som tydligen inte kunde förklaras med någon sjukdom eller någon form av olycka?

    Nog måste väl era ombud förklarat för er varför det sattes ett LVU och varför det fortfarande kvarstår? 
  • Anonym
    Anonym (Signaturen) skrev 2012-04-15 20:36:36 följande:
    Nej, eftersom ingen förstår det. De kunde erbjudit övervakningshem eller hemmahossare, de kunde sagt åt oss att gå på kontroll varje dag o räkna med hembesök på obestämda tider flera ggr i veckan eller vad som helst eftersom ingenting förutom frakturerna (som sjlvklart har betydelse) pekar på att hon skulle vara misskött. Hennes syskon är hemma, förskola och BVC står på vår sida samt en massa folk (bortsett från släkten) som intygar att vi är helt normala människor som alltid ber om hjälp ifall det skulle behövas osv...
    Den kan inte förklaras med nånting eftersom sjukvården missade att ta prover i tid, det har inte funnits några tecken på att hon varit skadad och därav finns ingen given tidpunkt för när denna olycka skulle ha hänt.
    Och för övrigt blev hon LVUad för att vi var anhållna, att vi sedan släpptes och friades spelar tydlighen ingen rol, man blir helt enkelt automatiskt mer farlig när man varit på polisstationen! 
    Att ni blev anhållna kan inte vara det skäl som står i det senaste beslutet ni fått.
  • Anonym
    Anonym skrev 2012-04-15 11:01:02 följande:
    FR avslog ansökan om LVU första gången.. Andra gången en månad senare (utan att barnet fått komma hem emellan) hade jag tre i FR för LVU och två mot LVU.. Några månader senare har jag ingen kontakt alls med barnet. Inte träffat på över 6 månader och ingen vårdnad kvar..
    astro skrev 2012-04-15 16:40:24 följande:
    Jag bara undrar vad som kan göra det rimligt att bryta all kontakt barn/förälder?

    Till och med pappor som har dödat mamman anses ha viss rätt till fortsatt kontakt (och det anses dessutom vara bättre för barnet än en helt avbruten kontakt). 
    Jag önskar att jag förstod. Har syskon hemma som också blivit utredda men inga brister i omsorgen där, så jag vet inte vad som gör mig så farlig för det barnet.
  • Anonym
    Anonym skrev 2012-04-15 21:15:26 följande:
    Jag önskar att jag förstod. Har syskon hemma som också blivit utredda men inga brister i omsorgen där, så jag vet inte vad som gör mig så farlig för det barnet.

    Alla barn utreds var för sig det är så lagstiftarna har bestämmt. Så det finns ingen juridisk motsägelse i att ett barn blir omhändetaget men att man får behålla boendet för övriga barn.
  • Anonym
    maaammaaa skrev 2012-04-16 08:23:41 följande:
    Nån sa lite tokigt men vissa barn får ju vara hemma fast föräldrarna super och ligger asfulla om dagarna, kanske vi skulle ta en öl nån dag. Jag dricker inte alkohol så jag får titulera mig nykterist. Vi har t.om. besökkt en friförsamling ibland för soc.dir är frikyrklig. Det tyckte hon var positivt, tydligen inte tillräckligt. Jag tycker det här med religion är snävt, det finns väldigt lite utrymme för egna åsikter så det är inte riktigt min grej, nån tro på en god Gud har jag inte, fanatisk är jag inte heller, men ok om det hjälper att sitta i bänken så....
    Allt beror på om barnen påverkas tillräckligt negativt eller inte, det finns både de som är psykiskt sjuka och de som har NP-diagnoser som inte är dåliga i sitt föräldraskap.

    Många barn får bo hemma trots att situationen inte är ultimat men pga de små resurser som finns är det bara de som har det ännu sämre som får hjälp. 
Svar på tråden De RIKTIGA historierna bakom omhändertagande av barn (LVU), inte mammans version