anemon1

Äldre 8 Jan 22:25

564 svar

Stödgrupp för partner till narcissistisk personlighetsstörning

Tekla75 skrev 2017-01-03 19:47:59 följande:

Jag tror att jag ställt frågan tidigare, men gör en ny chansning: finns det någon härinne som gått igenom en tvist med en N? Har någon haft en bra advokat som kan rekommenderas mig?

Ja, om du menar att det var advokater indragna i konflikten. Det var dock nödvändigt, dels för min chanslöshet i den stora lögnmaskin man befinner sig i tillsammans med en nacissist och hur farliga situationer det kan bli när de upplever sig kränkta "på riktigt".

En viktig insikt är att så länge man jamsa med och är på narcissismens sida, då fungerar det ganska bra, relationen, vissa planer och även vissa överenskommelser. Men börjar man vilja, tycka och tänka och ....värsta de kan tänka sig - kritisera(!), så vänder hela tåget och det går inte att stoppa det förloppet. Det är som om allt ä på väg in i ett svart hål.

Att ge sig in i en konflikt med en narcissist det är som att uppleva en helt surrealistisk resa i en störd människans värld. Där allt plötsligt bara handlar om jag jag, jag, även om någon råkar allvarligt illa ut, om någon dör eller är sjuk under förloppet. Han har att göra med en sak, ett ting, inte en levande människa md känslor, det är i a f inte av vikt. Har man otur behandlas barn i sammanhanget likadant.

Har man inte blivit chockad innan som blir man det då, när de mest sjuka visar sig så uppenbart i utpressningar och falskhet som man bara sett på typ film innan. Då det till slut inte finns bortförklaringar eller försvar som räcker för narcissismens handlingar längre, vänder tack och lov också medberoendet till narcissisten, åt rätt håll och förintas till slut i o med noll-kontakt. De är ofta inte så intresserade av rättegångar och andra sammanhang där deras lögnhärva och absurda påståenden scannas av professionella (även om de även då kör sitt ego-race), bättre med en redan hjärntvättad partner.

anemon1

Äldre 9 Jan 18:47

#429

Starkatjejen skrev 2017-01-09 15:53:36 följande:

Jag var rädd för en konflikt innan skilsmässan, men har gått igenom den och klarat mig hittills utan någon större konflikt. Vi har barn. Dra inte in advokater om du inte måste - de eskalerar konflikten. Kostar om inte annat även sjukt mycket pengar. Advokater vill bara vinna till vilket pris som helst. Själv vill jag bara komma någorlunda levande ur separationen med minsta möjliga problem.

Vi hade en gemensam jurist för själva bodelningen vilket jag var noggrann med att stämma av innan med N-mannen.

Jag håller med, min första tanke var att allt skulle gå bra och utan större konflikter, att vi skulle komma ganska hyggligt oskadda ur detta. Saken var den, att plötsligt vände det tvärt och han tog hela skilsmässan som en fruktansvärd kränkning och vägrade plötsligt allt, gjorde sig osynlig och okontaktbar läääänge (silent treatment), vilket skulle ha lett till en helt omöjlig situation för mig, inte minst ekonomiskt.

Allteftersom var han bara så synd om och den som var utsatt för mig och mina "krav". Så på den vägen var det. Han var den goda och jag den onda, när jag försökte bli fri från honom. Det kostade, men jag är så gott som fri. Ångrar absolut inget av de "hårdhandskar" jag tog till.

anemon1

Äldre 9 Jan 18:48

#430

Starkatjejen skrev 2017-01-09 15:53:36 följande:

Jag var rädd för en konflikt innan skilsmässan, men har gått igenom den och klarat mig hittills utan någon större konflikt. Vi har barn. Dra inte in advokater om du inte måste - de eskalerar konflikten. Kostar om inte annat även sjukt mycket pengar. Advokater vill bara vinna till vilket pris som helst. Själv vill jag bara komma någorlunda levande ur separationen med minsta möjliga problem.

Vi hade en gemensam jurist för själva bodelningen vilket jag var noggrann med att stämma av innan med N-mannen.

Är du fri idag?

anemon1

Äldre 11 Jan 20:51

#432

Starkatjejen skrev 2017-01-10 17:00:48 följande:

Anemone - jag är fri! Sedan mitten av november 2015 - då skilsmässan gick igenom. Yuhuuu!

Sådan stress och pers detta har varit!

Min n-man kan vara rätt så resonlig - hela processen har dock pågått i 3 år så han har haft låååååång tid på sig att acceptera. Det har underlättat. Samt att jag har fått mycket hjälp i att själv inte ställa till några problem via min psykolog. Hon har sagt till mig när jag ställer för mycket krav. Jag kan förstå att andra n-män/kvinnor inte är som mitt ex var. Men samtidigt vill jag uppmana alla att försöka gå den fredliga vägen först. Kanske går det. Sök hjälp via bra psykolog/terapeut som ni litar på i första hand och inte advokat. De kan hjälpa bättre med medling. Om det inte går får man naturligtvis ta till med tuffare tag. Dock kan jag säga att jag gick till juridisk rådgivning på egen hand för att förstå mina rättigheter så att han inte kunde lura mig på pengar. Jag kollade dessutom upp varenda krona i vår ekonomi innan så att jag hade stenkoll på ekonomin. Men han bryr sig dock inte så jättemycket om pengar utan mer om barnen, Dock gick det ju inte att lura mig efter som jag hade stenkoll.

Bra, jag försökte få koll, men hans plan vara att dölja så mycket det bara gick. Det var så mycket lögner att jag inte orkade lyssna i slutänden. Intressant att det tog så lång tid, för mig tog det 6 år och en hel del pengar. Har tagit mig tid att reflektera nu, när stridsyxan lagts ner och ångrar jag ändå inget, jag behövde tiden för att få tillbaka styrkan och sunt förnuft inom mig så att jag kan hålla noll-kontakten idag.

anemon1

Äldre 14 Jan 20:19

#435

Starkatjejen skrev 2017-01-14 03:56:30 följande:

Anemone, sex år låter som otroligt lång tid. Hur gjorde du för att orka? När jag läste mitt inlägg i efterhand tyckte jag att det eventuellt låter lite dömande mot andra. Det var inte meningen jag är bara så glad över att ha kommit fram ut ur skilsmässan och att få dela detta. Folk förstår inte hur jobbigt en relation är med n-man och inte heller hur jobbig en skilsmässa kan vara (var för mig). Skönt att få dela med någon som vet lite hur det är.

Nej, det är ingen idé att ångra, man gör ju alltid det som är möjligt att göra och situationen kräver. Det låter sunt att inte ångra, då måste du ju känna att du gjort allt du kunnat. Själv fastnar jag ibland i ältande, men det är ju som sagt inte konstruktivt på något plan. Fast jag vet ju att jag klarat själva skilsmässan relativt smärtfritt kanske ur andras synvinkel, men för mig var det oerhört tufft. Jag är sjukskriven nu pga all stress. Men som sagt finns säkert många som har ännu jobbigare än mig. Åh, man ska inte jämföra!! Men en vårdnadstvist hade verkligen sänkt mig totalt. Jag var så rädd för det - mer rädslan som var problemet än att något faktiskt hände.

Egentligen räknade jag in själva beslutet, att skiljas från honom - eftersom allt elände började på riktigt då -själva pappersförhandlingen tog lite kortare tid.

Det är verkligen ledsamt att höra att du var tvungen att sjukskriva dig, men jag är inte förvånad. Jag fick själv märkliga stressutslag efter alla år i "stridsberedskap", det händer saker med en när man utsätts för denna typ av människor - det är ett som är säkert. De har så obefintligt intresse av hur andra drabbas av deras galna handlingar.

Till slut inser man att "noll-kontakt" är vägen mot frihet och må bra. Varje kontakt blir ett steg tillbaka eller onödig smärta och påminnelser. I värsta fall vinner de och drar en tillbaka med sina gränslösa manipulationer, då gäller det att vara stark i själen.

Det finns en unik historia för varje relation med en narcissist, men det viktiga är att historierna inte hamnar i skuggan, bara för att de som är narcissister själva aldrig förstår att de behöver hjälp. Narcissism är speciellt och det krävs mycket kunskap för att klara sig i relationen med en sådan.

Därför är våra erfarenheter viktiga, vi vet själva vad vi har varit med om, historierna bygger på berättelser om samma beteendemönster som upprepar sig om och om igen. Vi som drabbats är oftast mycket pålästa och vet vad vi har att göra med, för att klara oss så bra som möjligt i en helt omöjlig situation.

//TS

anemon1

Äldre 22 Jan 18:53

#439

Tekla75 skrev 2017-01-15 17:11:33 följande:

Jodå, varelsen har klivit fram och har blottat sina bästa sidor...men jag anar väl att han ännu ändå inte har peakat, så därför är jag livrädd att gå in i juridisk tvist, men vet inte hur jag på annat sätt kan skydda barnen, eller ens köra silence treatment eftersom situationen kring barnen kräver annat. Ni som har barn - hur ser umgänget ut? Hur förhåller ni er?

Det hela tog fart när jag började ifrågasätta och därefter ställa krav och eftersom jag är mitt i prick och redan har skadad fasaden är han förstås extra hämndlysten och i behov av "renovering"...

Hej Tekla75,

Jag skulle råda dig till att inte gå in i några tvister när det gäller barnen, nu vet jag inte exakt hur han agerar i "samarbetet" med era barn, men min erfarenhet är att det är bäst att försöka hålla ett mycket flexibelt förhållningssätt när de gäller dem, så länge det han gör inte är av uppenbar direkt skada för dem. Så låt honom köra sitt race i det fallet. Det kan vara lönt att visa sig anpassningsbar. Att reta upp en narcissist kan få oanade konsekvenser och de kan drivas till att göra saker mot både dig och barnen som du inte kunnat förutse och skydda dig mot. Tänk på att: de inte ser dig som en människa, att din hälsa/känsloliv är totalt irrelevant och är du inte med dem (trevligt) - så är du emot dem (helvete).

Jag upplevde i min ekonomiska strid, hur det psykiska våldet bara eskalerade och eskalerade. Mitt bästa råd är att arbeta mot noll-kontakt. Vi med barn tillsammans med en narcissist kommer aldrig att ha ett s k "samarbete" om barnen i dess egentliga mening, bara ett hopplöst energislösande försök till ett samarbete. Fråga dig själv hur livet skulle se ut om du var änka, det är en bra början.

Jag har noll-kontakt sedan ett halvår (med barn som är nära tonåren). Detta är enligt mig en pålitlig strategi till att läka och hitta sitt eget liv igen. Den enda vägen. Har full förståelse för att det är mycket svårare med samma situation med yngre barn som är beroende av vuxnas kommunikation på ett helt annat sätt.

anemon1

Äldre 27 Jan 22:58

#442

Starkatjejen skrev 2017-01-27 21:03:00 följande:

Tekla 75, jag instämmer i tidigare "talare" gå inte i konflikt. Jag tänkte i samma banor som du i början men fick följande råd då:
Att ta in jurist/advokat eskalerar konflikten. Jurister är "vinnarskallar" och gör allt för att vinna - jag tror som ovan säger kommer det trigga igång ditt ex/partner in i en strid istället för att fokusera på lösning. Dessutom fakturerar jurister sjuka mängder pengar.
***
Hur man kan göra i praktiken
Om man har stora samarbetssvårigheter kan man sätta upp så strikta regler så att man i princip inte behöver ha så mycket kontakt (tror jag). T.ex. byta barn via dagis och inte hemma hos varandra. Reglera alla stora helger och semester i ett avtal.

Håller med om detta, jag hade turen att träffa en terapeut som hade erfarenhet av att jobba med familjer som tvingats hantera familjemedlemmar med denna störning, det var en välsignelse. Om det verkligen rör sig om narcissism så skulle jag våga påstå att det alltid blir problem i ett samarbete, narcissister har nämligen inte intresse för detta utan ser bara till sina egna behov. Då hjälper en strikt uppdelning och att inte träffas alls.

Barn upptäcker efter hand att något inte stämmer med föräldern. Men till en början kan de inte sätt fingret på vad som är galet. De har ju nte "råd" att sålla bort någon. Som andra part och förälder är det viktigt att aldrig glömma att en person med narcissistisk personlighetsstörning/el starka drag av det, inte gör någon skillnad på barn och vuxna. Det viktiga för en sådan person är endast och bara att du är "med" dem, inte mot dem. Fyller deras ego och energibehov på olika sätt.

anemon1

Äldre 8 Feb 19:31

#446

Mollypollydolly skrev 2017-02-05 02:30:11 följande:

Haft 2 förhållanden med narcessister 10 år med en overt och 4.5 år med en covert (inga barn med dom) och 7 år men en snäll vanlig man. Jag råder dig att akta dig för att visa vad du vill och absolut inte vill, för dom vill orsaka smärta och jävlas. Risken är stor att han kommer kämpa emot allt det du vill bara för att du inte ska få det. Det bästa är ofta att låtsas ointresserad av det man är mkt intresserad av osv att spela med och inte emot för dom vill alltid vinna. Komplicerat! Skaffa en bra advokat, kontakta sjukvården ditt barns läkare med din oro. Mkt bra info finns på engelska på Youtube även länkar till bra sidor/forum.

Stämmer. Har man att göra med en narcissist måste man följa dras kretskort. Det är ju liksom också n stor dl av problematiken. Skönt att att du haft turen att även träffa en vanlig man. Det är nyttigt att kunna få jämföra i verkligheten och få känna skillnaden.

anemon1

Äldre 3 Mar 08:26

#449

Starkatjejen skrev 2017-02-14 11:41:06 följande:

Med risk för att uppfattas som jobbig så tror jag fortfarande att det är bättre att gå den låååånga vägen och samarbeta. Har träffat en kvinna idag som jobbar med destruktiva relationer och som satte ord på det jag upplevt: att när man är rädd för sitt ex så är det naturligtvis väldigt svårt att samarbeta.

Fattar ditt ex vad som krävs av honom? Har man aldrig engagerat sig i barnen kanske man inte riktigt förstår hur mycket jobb det är. Men det kanske du inte kan säga till honom för att han kanske inte kan förstå eller vill lyssna på det just nu. Du kan också kontakta BVC kring oro om små barn.

OM det blir en konflikt är det bra att allt du gör för barnen och relationen med ditt ex. finns dokumenterat i journaler. Typ försöka samarbeta - parterapi osv. Om han motarbetar alla dina samarbetsförsök så framstår du i ännu större grad som den goda föräldern. Då vinner du lättare. Knäppa personer måste bekämpas med godhet! Låt inte "ondskan" och det som gör dig rädd vinna! Bättre att framstå som god och att vilja göra det bästa för barnen. Så även om ditt mål är att ta sig till domstol så gäller det att vara lite taktisk på vägen!

Jag tror man får känna efter, det är förmodligen beroende på hur knepig personen i fråga är. I fall av renodlad narcissism skulle jag gissa att man måste vara väldigt stark (förmodligen lika orubblig som narcissisten själv) för att klara av att stå upprätt i ett s k "samarbete". Om man orkar kan man försöka, men för mig personligen innebär varje kontakt en hög risk att dras in i manipulationen, lögner och fula trick igen.

Det jag sträckt mig till, eftersom jag tvingats p g a gemensamma barn, är att inte bråka när han gör precis som han vill, bokar in det ena eller andra och rubbar schemat. Man kan se det som en sorts samarbete eftersom det existerar för att inte orsaka onödiga konflikter som drabbar barnen. Jag ser det i tysthet som en förlängning av det förtryck det innebär att leva nära en person med denna störning (eller delar av den).

Det som jag tror är viktigt är att öva upp en enorm flexibilitet inom sig, detta för att stå ut med nyckfullheten och skamlösheten när de rör till i tillvaron för andra, utan att bry sig alls. Att "komma överens" med en narcissist innebär en överenskommelse så länge det gagnar dem på något sätt. Det som just beslutats kan rivas upp på ett ögonblick, enbart för att narcissisten råkar känna för det.

anemon1

Äldre 5 Mar 14:48

#452

Starkatjejen skrev 2017-03-05 08:34:11 följande:

Här har vi olika erfarenheter. Jag gick in i sammarbetsmode och upplever att jag fick erkännande tillbaka från mitt ex. Något vi inte lyckades med som gifta. Detta har varit en stor glädje för mig. Jag känner att jag på något sätt höjt mig över honom och hans knep. Min självkänsla är bättre nu. Hans attacker liksom rinner av mig och han ber om ursäkt ibland för sitt beteende. Men jag får spela lite med och gulla hans ego. Fast å andra sidan gör han ibland samma mot mig, säger snälla saker till mig och hjälper mig i den jobbiga situation jag är i. Jag upprätthåller gränser och när han passerar dem påpekar jag det. Jag känner medlidande för honom och förväntar mig inte så mycket av honom utan försöker vara ytterst flexibel när jag kan. Det gör att när jag väl verkligen behöver hjälp så kan jag be om det och ställa krav. Jag känner liksom efter vad som är viktigt för mig i varje situation och fokuserar på att barnen ska få det bra istället för millimeter rättvisa mellan oss. Det lustiga är att jag då får tillbaka utan att be om det. Jag tänker ofta att det är han som har problem och inte jag. Han är tom och kan aldrig få ett riktigt berikande liv och han kan inte längre beröva mig mitt liv som han gjort. Barnen kommer inse också, tror jag i alla fall. Om nu inte någon av dem blir som han.

Som jag tidigare nämnt så kan naturligtvis situationen förändras. Jag är själv lite förundrad över hur det hela blivit och funderar på varför. Kanske en mängd olika faktorer nu som gjorde detta. Alla får känna efter själva vad som går för dem och inte funkar. Jag har fått hjälp med att tona ner lite min stridslystenhet mot honom. Jag hatade honom ett tag för allt han bestämt och kontrollerat. Nu är mycket av hans påverkan på mig över - men faktum kvarstår att vi har barnen tillsammans så måste ju hålla uppe detta spel och kontakt för deras skull. De är små och kan inte klara sig själva utan behöver mig. Jag medlar med deras pappa för att de ska ha det så bra som möjligt. Önskar någon gjort det för mig när jag var barn.

Jag hatar själv att läsa om skilsmässoföräldrar där mamman har hela vårdnaden och säger lite så där självgott: det var den enda möjligheten för mig jag hade aldrig kunnat vara ifrån barnen. Som om jag har ett val liksom. Jag är tvungen att dela mina barn. Så alla som läser detta och inte kan samarbeta med sina ex skit i vad jag skriver om ni inte orkar med att samarbeta. Vi gör alla så gott vi kan i den situation vi själva befinner oss i. Går inte jämföra med andra.

Hej Starkatjejen,

Lustigt nog så känner jag igen mig även i detta som du beskriver, eftersom det fanns en sådan här "samarbetsvillig-period" i början av separationen. Det var mycket hjälp och stöttande, men jag visste att (för just honom, mitt ex) höll detta bara tills jag berättade hur viktigt det är att han inte fortsatte med ljugande, undanhållande och manipulation. Narcissister tål inte kritik. För mig fanns det tyvärr inte någon annan väg än lite mer "bulldozer" just då (men så var mina barn äldre också) eftersom andra alternativ fick för tuffa konsekvenser för mig. Det är verkligen sant att vi som levt med denna typ av människor har en situation som inte går att jämföra med "vanliga " skilsmässor. Det fanns en sak jag aldrig vågat och velat peta i - och det är just vårdnaden. Det hade varit för farligt för mig helt enkelt.

Kram/TS

Stödgrupp för partner till narcissistisk personlighetsstörning

INNEHÅLL