Ärliga nätdejtingstråden!

Som sagt...

Om man i ungefär min ålder behöver finansiera sina studier... då har man nog inte rätt ambitionsnivå.

Jag dömmer absolut inte ut alla som jobbar i butik - men jag tror inte det 21-åriga kassabiträdet som extraknäcker medan hon pluggar till fritidspedagog och så jag har så mycket gemensamt.

Om vi däremot pratar butikschefen i en modebutik som kanske reser lite i jobbet et cetera - då har vi kanske mer gemensamt.

Utbildning? Jobb? .... och på vilket sätt hänger det inte ihop med yrke, ordnad ekonomi och kan leva sitt liv som man vill.... ? Det får du gärna förklara
 

Tror jag du gör

Det viktigaste för mig är att man vill något med sitt liv, att man faktiskt har någonting man vill uppnå och inte bara råkar flyta med. Det kan vara att bli neurokirurg, äga sin egen lokala coop med två kassor (där man själv sitter i den ena ibland ), bli pedagogisk ledare på en förskola, jobba volontärt medan man lever på ärvda pengar eller så.

och 30-35 till 60 TSEK är inte så stor skillnad som man tror - det är ju bara 15 TSEK efter skatt, och med lite diskussion får bägge en hel del plånboken med de summorna. Men jag tror att 60 TSEK och "studerar" kanske  blir lite tuffare för ett förhållande. Jag har sett det hos så ¨många vänner  (och själv) att det spelar väldigt stor roll om den ena alltid får lägga till av sina pengar - för bägge, både den som ger och den som får, det blir ett beroende och en förlust av frihet.

Jag tror (trots min tydligen rätt feta ingenjörslön som man lätt uppnår )att jag skulle ha rätt svårt att leva med en multimiljonärska som tyckte jag skulle sluta jobba, få lite fickpengar varje vecka och så leka boytoy exempelvis.... 

Låt oss säga 43 plus/minus 10 år realistiskt sett efter vår åldersdiskussion igår

Så, en 33-åring som blivit utkickad hemifrån - nope, fel ambitionsnivå  

Det är väl numera en högskoleutbildning ?

... om jag skall vara helt ärlig skulle jag inte säga nej till en polistjej, kanske med lite erfarenhet och karriär bakom sig, kanske kompleteringsläst lite juridik (inte helt ovanligt) - de har rätt spännande jobb, och de gör något med sina liv.

... polistjej får det bli, Tusse verkar ju gilla killarna, det måste vara något med en uniform  

Frågan är, hur mycket av problemen ligger i det beteenden som en Tusse som fanns förut hade ?

... kom ihåg, söt, försiktig och lite blyg

Spara den andra version till bara på tu man hand, hemma, aldrig på SMS eller på stan. Som en lagom vild överraskning att plocka fram  

Precis - och det blir samma problem med en ingenjörslön och det du tjänar som McDonalds anställd (inte butiksägare).

Den där underförstådda "Nu åker vi på semester till kanarieholmarna för mina pengar - och då kan du vara kåt, glad och tacksam när jag fyllnat till i baren" - jag gillar det inte. Mycket bättre då att kunna säga "Nu har vi tillsammans för våra löner lyckats spara ihop till en resa till Gran Canaria, sol, slapp och bad!"

Hade ett par vänner för många år sedan som tjänade olika - och han FICK inte använda sina pengar till att betala gemensam semesterresa - och hon hade inte råd - så då blev det ingen semester tillsammans för dom.

Usch, vilka fördommar jag har  

Och BARA prata....

 

Fast jag förstår fortfarande inte hur du kan i ena stunden säga att utbildning och jobb inte spelar någon roll för dig och i nästa del av samma mening säga  att yrke, ekonomi och kunna leva sitt liv som man vill spelar roll ...

Det är ju samma sak ?

(Jag är 43, så som sagt, lite bristande ambitionsnivå om man håller på och flyttar hemifrån då ) 

Fast...

flera utbildningar och byter igen.

Vet du vad du vill med ditt liv ? Eller hoppar du bara runt för att gräset är grönare på andra sidan ?

Det var lixom det som var den stora springande punkten ... 

Sedan var det ju helt allvarligt så att jag pratade om bristande ambitionsnivå, och någon som aldrig kommit längre än till kassan på konsum, dvs det är inte ett extraknäck, en drömuppfyllare eller så - utan det man gör hela livet. Då säger jag nog nej tack faktiskt.

Så är det ju ofta - Barnmorskor är väl utbildade ungefär på det sättet  ? sjuksköterska + jobba + barnmorska + jobba + specialicering. Det är samma i mitt yrke (ingenjör) - man kan ju välja att bygga på med en MBA efter ett antal år - ofta på betald arbetstid.

Förstod nästan att du kanske tänkte extraknäcka i ditt yrke, det är väl det vettigaste om det går

Sedan är det ju en intressant frågeställning - vad skulle jag göra om jag träffade på en soulmate som just nu läste på uni och hade valt att leva knappert några år för att nå ett mål - men då har vi som sagt det där med ambitionsnivå

Men det är ju inte någon lätt fråga - jag skulle nog egentligen lätt idag kunna "sponsra" en flickvän med boende och mat under en studietid utan att det spelade någon alltför stor roll - men man hamnar i precis den där beroendeställningen som jag tror lätt förgiftar ett förhållande. Det får ju inte vara "Au-pair med sängfördelar" kan jag tycka