Anonym (Jen) skrev 2013-03-28 21:05:57 följande:
Först mejlade jag en och vi var jättelika varandra. Kom nära och pratade i telefonen flera gånger. Samma dag vi bestämt att ses avbokade han det med någon ursäkt. Fick veta att han fått förhoppningar om att få tillbaka sitt ex och bli en hel familj med sonen igen. Vi fortsatte som mejlvänner då vi trivdes ihop. Efter ett tag bröt jag då det kändes fel eftersom jag hoppades på något annat....
Sedan kom en ny. Vi klickade otroligt bra! Pratade timmar i telefonen varje dag och träffades och blev ett par. När vi skulle börja blanda in barnen hände samma sak igen! Att han fick förhoppningen om att få sittex tillbaka och bli en hel familj igen... Exet hade dock inte alls dessa planer så han använde mig som typ psykolog när hon presenterade en kille för sina barn....
Sedan träffade jag ännu en. Första dejten blev impulsiv och vi sågs mitt i natten bara så där, Vi pratade en del i telefonen och sågs ett par gånger innan han kom på att avståndet var för långt för att få det att funka. Något jag påtalat från början att 1,5 enkel resa kommer vara svårt. Han var ingen jag direkt fastnade för som person, men han var skitsnygg!!
Kort efter dök den perfekta mannen upp.... En personlighet som slår ALLT! Såhimla snygg... Vi föll pladask och den attraktionen vi kände var magisk!! Sexuellt är vi somgjorda för varandra påalla sätt. Stämmer 100%. Men sedan hände saker i hans liv som gjorde att det blev en omöjlighet att inleda något seriöst. Han är en alldeles för bra person och insåg att ett förhållande inte alls skulle fungera som hans liv såg ut. Detta är snart 1år sedan. Men vi kanverkligen inte släppa varandra utan har daglig kontakt fortfarande och ses ibland. Men han får sågrymt dåligt samvete över att inte kunna gå vidare och därför är det en svår situation. Som inte kommer lösa sig på lång tid tyvärr. Vänner har vi försökt men då vi har mer är det svårt. Jag försöker träffa någon annan men det är svårt då jag jämför alla med honom och då håller ju ingen måttet... Men vill inte leva ensam och denna kille kommer inte binda sig på minst några år och d har vi troligen redan nött sönder det vi har då det är fruktansvärt jobbigt..
Dejtade en ny som skulle bjuda på middag då han var en riktig mästerkock!
Han mötte mig i dörren med ett glas vin. Det dummaste jag gjort var att dricka upp det....
Han var så ohygienisk att jag ville kräkas! Och det existerade inte en enda tvål i sopstationen till hus! Han kliade sin äckligt stinkande hund hela tiden, ner med händerna i maten utan att tvätta sig. Ugnen rök som bara den vilket torkades med en tioårig disktrasa som stank och var full med sand - troligen från hunden då... Iallafall golvet.
Maten bestod av en förrätt som var fryst i mitten o bränd utanpå. Svårt att äta med tanke påugnen... Potatisgratäng ur påse. Efterrätt med röda prislappar på. Han drack hur mycket som helst och var så töntig och barnslig och hade noll intresse i sina barn, suparkompisarna var bättre... Och det där glaset vin i början gjorde att jag inte kom hem mina 8mil. Han försökte tafsa på mig från början med både kyssar o smek och var allmänt äcklig.
Sedan var nästa dejt en RIKTIG kock och betydligt mkt bätte
Vi inledde en relation men dock var han inte färdig med sina tidigare relationer så blev pannkaka av alltihop.
Sedan bjöd jag en kille på middag som verkade jättetrevlig! Men han pratade BARA om sitt ex. Hon var inblandad i allt. Utan att fråga gav han sina hundar att äta på mina mattallrikar. Sedan verkade det vara en självklarhet för honom att knulla första dejten. Han hade nog blivit kär redan och blev ordentligt sårad när jag inte ville ses mer.
Mejlade med en segpropp 4månader. Mycket blyg men då vi hade matchning på 89% tyckte jag det var värt att vänta ut honom. Men när jag sedan tillslut frågade om dejt vart han blyg... Jag pressade lite och sa att vi kan väl ses och fika. Han sa att han hade inte råd. Jag sa att det är ju löning om en vecka vi kan ta det då. Han sa att de pengarna ska gå till räkningar. Jag svarade då att han inte verkade så intresserad... Då tände han till på alla cylindrar och blev arg! Jag ignorerade och svarade inget mer. En vecka senare fick jag ett mail om varför jag var så tyst och hoppades jag inte var arg på honom. Jag svarade kort att jag inte är intresserad av någon som tänder till för ingenting och vill att vi bryter helt. Han svarade att ok. det var upp till mig men det var inte menat så. Sedan har han varit inne på min profil dagligen och skickar kramar och sånt. För mig var det dock droppen då det ändå var tradigt att aldrig vilja ses.
Sedan den sista. En som jag kom på med att ljuga om precis allt. När vi sågs upptäckte jag ju givetvis att det inte var han på bilderna. Lyckades hitta honom på facebook. Han ljög om både namn och ålder och var dessutom gift. Ingenting av det han berättat om sig själv stämde.
Nu finns ytterligare en som verkar jättetrevlig och ser rättbra ut.
Men känner att jag nog börjar tröttna på detta med nätdejting och inte riktigt litar på att det finns de som är både ärliga och färdiga med tidigare relationer...
Men HJÄLP vilka stolpskott! Väldigt intressant att läsa dock ;). Hoppas det dyker upp någon vettig snart!
.
. Vad kul för dig! Jag har undrat lite över det där; det är en del som skriver att någon har kontaktat dem på FB och så har man börjat träffas och så men, hur hittar de en på FB? Är det genom någon dejtingapp då, eller har den här killen sett dig IRL och letat rätt på dig? Eller har ni någon gemensam vän som sett dig via den vägen? 
.