Tusse85 skrev 2013-01-13 00:38:24 följande:
Ska inte.... men blivit dissad för att jag har barn idag, dissad efter att en kollat min fb, dissad av tre killar på hp efter dagars mailande, utskälld av en fd dejt på fb-mailen.... så ni hör ju, inte min dag.... dock är klockan över 00.00 och då 13 är mitt turnummer så hoppas jag på en bättre söndag..... men badoo är iaf avslutad nu och egentligen har jag lust att göra samma med HP men hindrar mig där för vet att jag kommer ångra mig imorgon....
Men känner mig så jävla arg och tycker livet är orättvist just nu. När är det min tur att faktiskt få träffa min "rätta"?
Absolut, jag kommer från flera förhållanden innan mina barns pappa där killarna varit kära i mig och älskat mig, men av 4 seriösa förhållanden så var 3 av dom killarna otrogna.
Och jag trodde verkligen jag var klar med letandet när jag träffade mina barns pappa för han var allt jag velat ha och jag tror aldrig jag varit så lycklig den dagen vi förlovade oss, när vi plussade på gravidtestet, när vi kollade ut kyrka för vårt bröllop, när vi fick veta att det var två bebisar som växte i min mage.... jag trodde seriöst verkligen att jag hade hittat mannen jag skulle leva med resten av mitt liv.... ja det vill säga tills den kvällen vi hade vänner över på middag, vännerna drack för mycket, jag var gravidtrött och jag och han började gräla och han hämnades på mig genom att ligga med min bästa vän (numera dåvarande) som tydligen varit kär i min fästman länge och blev överlycklig över chansen.
Så liksom jag har redan varit med om denna jävla ensamhet när jag gick igenom kvarstående graviditet helt själv och sen ett år med två små spädbarn även det helt ensam.
Och nu är det ett år sedan jag flyttade ifrån killen som jag flyttade ihop med när mina barn va 1,5 år.... liksom jag är trött på detta nu. Jag har varit ensam tillräckligt nu...
Och det jag menar med orättvist är att alla mina fd pojkvänner är idag lyckligt gifta. Min fd fästman gifte sig även han i somras med mina barns bonusmamma och dom har nu livet som han och jag från början skulle ha.
Och här sitter jag fortfarande ensam med alla de sår som dom skapade i mig. Och plötsligt känns de så mycket enklare att enbart ha sex med killar och låta bli alla känslor.... men tyvärr är jag inte sån som klarar det som ni redan vet, jag får känslor, hoppas och tror.
Och igen skriver jag mest av mig här för oftast så släpper allting bara jag får skriva av mig. Vet inte hur många dagböcker jag skrivit med åren som är skrynkliga av tårarna som runnit ner på pappret. Ska man kolla på mitt kärleksliv så skulle jag kunna vara 76 år med den erfarenhet jag har, men jag är bara 27 år så ännu har jag inte gett upp. Men idag var verkligen inte min dag...............
Det där förstår jag inte Tusse - otrogna ?? mot dig ?? vad mer kan de någonsin ha behövt ??
Tusan också att det är sån ålderskillnad och avstånd - annars du ...
Jag insåg rätt tidigt i min flytt till Stockholm från Linköping, att om jag hittade en tjej jag tyckte om så spelade det ingen roll om hon hade barn - det var en ursöt kollega som jag trodde var 10 år äldre än mig, med barn - och jag sade till mig själv att det var ett exempel på där jag fullständigt pillade i ålder och barn.
Det visade sig att hon var jämngammal (men lite sliten
) och inte hade barn - men pojkvän (jag var 25 då så "lite sliten" betyder att det fanns lite rynkor som fick mig att tro att hon var äldre). Efter det var ´ålder en siffra att inte bry sig om och barn bara en sak i periferin.
Idag, med egna barn och i min ålder, spelar ju inte barn och ålder så värst mycket roll, bara avstånd - synd att det skulle bli distans Tusse, annars skulle jag gärna visa dig att killar kan vara trogna. Nåja.
