Anonym (HP) skrev 2012-09-01 15:01:42 följande:
Ibland undrar man ju.... Igår satt jag och gnällde för en vän via msn. Jag sa att jag känner mig så blä för att så många som jag pratat med på kort tid har hittat andra som de vill satsa på. Ni vet, samma gny som jag körde här.
Mitt i allt får jag ett sms från en kille som jag var på dejt med en gång i typ december/januari?! Han är nog den roligaste människa jag vet och vi hade en supertrevlig dejt. MEN när vi skulle skiljas åt tyckte han att jag var avvaktande och att jag himlade med ögonen! Jag kan verkligen inte tänka mig det för jag hade inget emot honom. Det var snarare så att jag var ovan vid att dejta och inte visste vad som förväntades av mig i det läget.
I vart fall så pratade vi även efter dejten, han berättade hur han upplevt det och jag sa att det inte var så och att jag gärna träffade honom igen. Men han försvann.
NU hör han av sig igen?! Och när jag frågar svarade han "det finns vissa människor som man alltid bär med sig oavsett vad som händer". Eh, okej? Och sen uppförde han sig hela kvällen som att jag var det bästa som hänt sen skivat bröd ?! Och det var inget booty call, han ville inte ses direkt.
Och fan vad jag garvade åt honmo igår, jag skrattade så jag hade ont i magen. Vid ett tillfälle skrattade jag så jag grät på riktigt (iofs var det en kombination av autocorrect och trötthet från min sida, men roligt var det)!
Idag har vi hörts lite också. Han säger att han är uppriktigt intresserad av mig. Att jag är "rolig, fin, smart, väldigt attraktiv och snygg".
What!?
Inte illa
funkar visst.
