Ärliga nätdejtingstråden!

Och du peppar bäst av alla! :D

Hinner knappt läsa just nu, än mindre skriva (fast för ER tar jag mig ju lite tid förstås ). Usch jag har fastnat med den där förbaskade playern, kompisens strul ni vet. Har varit mycket bestämd av mig men så dyker han upp som gubben ur lådan när man minst anar det och inte minst är lite ur balans, och då har jag svårt att säga nej. Knasigt. Men det är helt okej, jag känner att jag kan vara rak med honom och det är skönt. Det lär ju inte bli något mellan oss men det är helt okej för min del, jag kan leva både med eller utan. 

Snart ska jag och min lille son flytta till större! Det ska bli underbart (hoppas jag) och då ska jag ta tag i det där med det seiösa dejtandet igen, nästa år är det jag som inte är singel längre!!        

Nej nej nej, du ska ingenstans! Herregud, du har hängt här hur länge som helst och berikat tråden. Alla får ha åsikter, jag tycker inte om sån här åsiktsfascism hörrni! Och jag uppfattar inte (men) som nedvärderande heller, alla har sina dispositioner vet ni! Stanna med oss, och så låter vi bli att kritisera varandra, ok? Det är inte OSS det är fel på, det är knasbollarna där ute som inte vill dejta oss eller skickar knäppa mail ;). 

Haha, på den tiden jag själv höll på och catfightades så hade jag en drös killar efter mig jämt, och nu, när jag tycker jag har blivit så snäll och mogen, ja då vill INGEN ha mig! Har faktiskt funderat kring det där, det är en på riktigt intressant iakttagelse du gjort. Vad säger männen i tråden om detta?

Haha, GRATTIS till kärleken!!

När är det dags för din skåneturné egentligen? :D

Jag tycker alla får vara här, så länge man håller en schysst ton och kommer med roliga inputs till det som rör det eländiga (och lyckliga) kärlekslivet. Grattis Little Miss..., det låter underbart!  

Själv börjar jag undra om det här med kärlek inte är lite.. ödesbetonat? Det känns som att vissa har kärlekslycka skrivet i stjärnorna medan andra ska behöva betala för gamla dåliga karmabeteenden i tidigare liv i en evighet (jag då bland andra).  

Och Papito, jag är inte alls sån där som ska ha den snyggaste killen, för mig räcker det med det smartaste, charmigaste och roligaste  .   

 

Men du ska ju runt hela Skåne snart så jag behöver ju inte släpa mig upp ju!  Och kickandet har jag lagt ner men svar på tal kommer du att få .

Zlatanland. Såklart, bästa staden! Men för ärlighetens skull så får jag väl erkänna att jag även har ett litet hus i Jönssonland också . Mitt i prick förresten, Jönsson är verkligen ett bonnenamn här i Skåne!  

Men hallå, ingen som nappar på mitt prat om ödesbestämt kärleksliv? Nej? Jag försöker bara skjuta ifrån mig skulden?     
 

OOohhhh nu börjar vi komma in på spännande resonemang här! (Och då menar jag inte skåneturnéen Papito, du tar bara med dig dina ungar så kommer min son ha jättekul med dem och så var det löst) nej, jag tänker mer på det ödesbestämda. Eller vad sjutton man nu ska kalla det. Men innan jag kan gå in på det på djupet måste jag plugga några timmar, kanske blir jag klokare av det . Återkommer!

Haha (b), jag tänkte att vi kanske kunde dela på honom? Jag orkar ändå inte med att vara 100 % närvarande med någon annan jämt och ständigt. Har vi inte redan tidigare pratat om detta förresten?? Jag och någon i tråden skulle dela någon, men det var längesen nu, minns inte...

Jag tror som du! Vi möter människor för att lära oss. Jag har träffat så många "änglar" nu, folk som dykt upp ett tag och sedan försvunnit men den lilla tid de var där lärde de mig massor om livet och mig själv. Intresting!
 
För att backa några inlägg: Jag kan inte FÖRSTÅ varför jag har så svårt att träffa någon, samtidigt som jag förstår det mycket väl. Jag är inte det minsta öppen för att träffa någon, alldeles för blyg när det kommer till kärleken men ganska tuff annars, inbjuder mao inte till någon sensualism direkt.. Och så trivs jag ganska bra med ensamhet vilket gör att jag inte alls jagar på som de andra jag känner som jämt har någon. Men det där med ödet blev en sån tankeställare när flera av mina framförallt killkompisar som har skilt sig de senaste året redan har träffat en ny, en är t om omgift? Och här går jag, år efter år och blir aldrig (lyckligt) kär. Märkligt! Visst, de klarar inte av ensamheten och jagar som besatta, men ändå?!  

Papito, nu får du komma ner så får vi ha en *dricka vin och prata livet" helg alla tre på Jönssonlandet