Anonym (men) skrev 2013-01-03 22:18:47 följande:
Jag älskar att vara särbo. Kanske blir det för alltid..nädå
Just nu känner jag bara..man träffas när man är snygg(ja,alltid då:P)hehe..nämen,man träffas när man är på bra humör och bara har mysigt. Vill man ligga själv i soffan och pilla naveln en kväll,gör man det. Vill man sitta i soffan med bästa kompisen och snacka skit till 3 på natten,gör man det. Utan karl eller barn som stör
Och så känner jag,mina barn har varit med om en separation..de har ny bonusmamma etc etc. När de är hos mig,har vi inga "störmoment"..jag har mer tid för de..även om de älskar att folk hälsar på. Men det är skillnad att bo med någon jämt. Och vi blir väldigt sammansvetsade och de kan prata och fråga om allt. Troor det är jobbigare att ta vissa saker med en bonusförälder. Här snackar vi det mesta väldigt öppet. Och det gör de bara hos mig. Nu är mitt äldsta barn lite större än de flesta här i tråden tror jag. Och då tillkomemr lite andra saker kanske.
Och jag orkar inte med ex..eller det finns säkert bra,som jag
Men oftast är det tjafs och avundsjuka eller vad som. Och jag vill inte leva med det
Där låter bara så helrätt i mina öron
Hej förresten, singelpappa på 44 här