Jag behöver vänner som gör IVF i RMC malmö

Hej!
Jag hoppar också gärna in i denna tråd! Jag och min man har försökt skaffa barn i ca 3 år. I höstas sökte vi hjälp och blev remitterade till RMC. Gjorde ett IVF och ett FET i våras, båda misslyckades. Kändes så klart väldigt tungt och när vi sen fick reda på att väntetiden till nästa IVF var fyra månader kändes det ännu tyngre. 
Men nu har faktiskt tre av de där fyra månaderna gått! Fick min mens för två dagar sedan, så nu är det bara en månad kvar tills behandlingen börjar. Jag ska köra det korta protokollet, precis som förra gången. 
Så det är väl bara att hålla tummarna för att det lyckas den här gången. Måste säga att jag är livrädd för ett nytt misslyckande. Men jag måste försöka hålla modet uppe!
Jag hoppas att vi kan stötta varandra. Lycka till alla!

Fridalilla: Jag börjar spruta andra dagen i cykeln. Om nu mensen kommer som den ska, så räknar jag med att börja någon gång mellan 15-20 september. Så då borde ÄP bli i slutet av vecka 39, jag kör ju kort protokoll. Hur ser det ut för dig? Hade ju varit roligt om vi ska göra ivf samtidigt! Jag hoppas du har rätt, att vi någon dag sitter där med varsin liten...

Tant Groda: Välkommen hit! Då kör vi också igång ungefär samtidigt. Hur ser det ut för dig, kort eller långt protokoll?

Sindyrella1983: Så många det finns i omgivning som jag planerat att vara mammaledig tillsammans med. Så många gånger man sett glad ut och sagt: är du gravid, vad roligt! Men för varje gång går man sönder en liten bit till inombords. För min del var det riktigt jobbigt när min syster i våras fick sitt 4:e barn (4:e, bara det känns ju orättvist). Om min första ivf hade lyckats hade våra barn blivit lika gamla, så blev det inte...

Tant Groda och fridalilla: Vad kul att vi är några stycken här som ska göra IVF vid ungefär samma tidpunkt. Hoppas vi kan stötta varandra! Jag är så himla nervös, så jag kan nog behöva det :) Håller tummarna för oss alla!

 Tänkte jag kunde berätta lite om vår väg till IVF. Det hela började för 7-8 år sedan (har tappat räkningen), då jag drabbades av vestibulit. Om ni inte vet vad det är så har man enkelt förklarat smärtor vid samlag, så under många år var omslutande sex något otänkbart för mig och min man. Då blir det inga barn! Efter otaliga läkarbesök, två operationer m.m är jag idag mycket bättre. De sista tre åren har vi verkligen velat bli gravida. Jag har fortfarande problem med smärta till och från, så det är inte alla månader vi kan försöka på naturlig väg. Men det börjar ändå bli ganska många försök... Till slut tyckte barnmorskan jag gick hos att IVF kanske skulle vara något för oss, så här är vi nu. För övrigt har man inte hittat några fel på oss, så på RMC kalla de oss för oförklarligt barnlösa. Jag är så glad att min vestibulit är bättre. För några år sedan hade jag aldrig klarat alla ultraljud, äggplock  m.m. p.g.a. smärta. Idag går det att hantera.

Måste bara skriva av mig lite...
I dag hamnade jag i en ganska jobbig situation. Satt och åt lunch med tre arbetskamrater. Alla tre har små barn. Plötsligt började de diskutera amning. Så i 45 min satt jag och lyssnade på hur man ammar bäst, hur länge man bör hålla på o.s.v. Jag visste inte riktig vart jag skulle ta vägen, så jag satt kvar och tuggade i mig min mat med gråten i halsen. Helst hade velat gå där ifrån, men det kändes inte heller bra. Två av dem vet vad jag går igenom, men samtidigt måste de ju få prata om sina liv. Hur ska man egentligen hantera en sådan situation?

Minasera: Lycka till idag! Hoppas allt går bra och att det blir många ägg.