Vi som snart är gravida efter utredning i Aten!

Livet är som du skriver SnartLycklig långt ifrån rättvist, men det spelar ju ingen roll att man vet och har accepterat att verkligheten ser ut så. Orättvisan vi tvingas gå igenom gör lika ont ändå. Kan inte på något sätt föreställa mig den sorg och smärta du måste känna nu när ditt hårda arbete och långa resa är slut. Har man inte varit vid vägens ände så kan man nog inte förstå hur det känns. Men utifrån den sorg och smärta jag känner för den orättvisa jag upplever så kan jag tänka mig att det är hemskt. Jag önskar så att verkligheten vore annorlunda, att slitet alltid belönas och att belöningen motsvarade insatsen. Och är det någon jag skulle unna den verkligheten så är det dig! Av hela mitt hjärta hoppas jag att du tar dig vidare och på ett eller annat sätt bli mamma. Och jag hoppas att du vet att vi alla i tråden finns här för dig, oavsett vad du behöver av oss <3

Tänker aldrig på varken er eller min ålder, vi sitter i samma båt oavsett hur länge vi försökt. De gånger jag blir deppig över att jag som är relativt ung ändå inte lyckas så brukar jag trösta mig med att jag som tur är fortfarande har mångs år kvar innan det är för sent. Det brukar hjälpa lite att tänka så, vilket gör att jag omvänt känner extra mycket med er som har en helt annan tidspress.

Både denna gång och förra gången jag fick IL så kände jag mig mycket konstig kvällen efter. Har ju bara tagit totalt 3 dropp sedan jag började immunsupporten i februari eftersom jag inte ägglossat varje månad. Har inte haft några besvär i samband med droppen men ungefär ett dygn senare har jag varit yr och nästan kännt mig full. Vet ju inte om det kan vara en effekt av droppen, men det har som sagt var inträffat i samband med båda de senaste droppen. För inte kan det väl ha med själva ägglossningen att göra? Någon som känner igen sig?

D tyckte att det lät som att jag ätit nåt dåligt eller liknande, men två gånger i rad låter väl inte som slumpen?

Ego: spottings i söndags så jag slutade med progesteronet för att få igång mensen, men sen hände inget mer. Nu är istället mensen lite sen och även om jag är ganska övertygad om att jag inte är gravid så har jag lika fan redan börjat hoppas :/

Den "mens-fördröjande" effekten av progesteronet bör väl ha släppt nu, eller tror ni att progesteronet fortfarande kan hålla min mens borta?

Då ska jag försöka ligga lite lågt med önsketänkandet ett par dagar till. Tack för input!

Låter inte alls roligt fidelia, hoppas verkligen att det blir bättre snart. Har dessvärre inga svar att ge dig. Hoppas att någon annan kan hjälpa dig!

Kattflickan: har aldrigt gjort FET så jag kan inte svara på den frågan. Men de gånger jag blivit gravid på naturlig väg så har jag fått utslag på ÄL-test först på cd19 samtidigt som jag haft mkt ÄL-symtom bla värk. Så för min del är riktigt sen ÄL och värk ett vinnande koncept ;)

Hur gammal är du, 25 år?

Under 0,7 betraktas som låg äggreserv och kan i vissa fall innebära att man blir nekad ivf. Jag hade 0,67 när jag gjorde min fertilitetsutredning och blev informerad om att det är lågt för min ålder (var då 25 år) men att det ändå var helt okej förutsättningar i ivf-sammanhang. Sen mäts det väl i 2 olika enheter, så om ditt värde beror förstås på vilken enhet det är mätt i. Finns en mkt bra tråd om lågt amh som jag också är aktiv i och där finns det många som lyckats med omätbart amh, till och med utan behandlingar! Så misströsta inte vännen :)

Jag har försökt få till en djupare utredning än vul avseende mina blödningsrubbningar, och i de försöken har jag överdrivit både smärta och blödningsmängd. Efter 7 resultatlösa vul under våren är gyns (landstingets) förslag att jag ska ta Provera cyklist för att slippa blödningarna. De har inget intresse att genomföra utredning med ytterligare undersökningar tex hysto för att hitta orsaken till blödningarna. Privat gyn medger att det är konstigt att jag blöder som jag gör och att man borde söka efter att åtgärda orsaken iställlet för att dämpa symtomen. Hens förslag på vidare åtgärder är hormonprover med syfte att behandla eventuell obalans. Inget intresse av att se min samlade problembild (upprepade missfall, misslyckade ivf, blödningsrubbningar) som en motivering av ytterligare undersökningar tex hysto. Den privata gyn i Nacka som RobSab tipsade om nappade dock direkt på mina tankar om ytterligare undersökningar och nämnde både hysto, lapro mm som relevanta. Problemet är att hon inte kan utföra dessa själv och när hon skriver remisser så "avslår" landstingen dem då de ej bedömer ingreppen som motiverade när vul ser bra ut. Så nu ger jag upp! Är tyvärr utelämnad till att accepera att det är som Zinfandel och många andra skriver, typ omöjligt att få till Hysto i Sverige och om man ändå lyckas är kunskapen om hystons inverkan på fertiliteten för liten för att de ska kunna veta vad de letar efter eller vad de kan göra. Vi gör nog alla rätt i att försöka, om möjligt, spara pengar till utländska ingrepp istället för att dansa denna meningslösa dans med den svenska sjukvården.

Oj Solkattan, det var en ovanlig historia. Hon har alltså fått tre barn placerade hos sig vid mkt ung ålder och de senaste två ganska tätt (om de nu inte är biologiska syskon och kom till henne samtidigt)? Blir också glad över att höra om att det finns fler vägar till att bilda familj, och särskilt när du skriver att hon är så lycklig i stunden fastän att ovissheten är en del av vardagen. Vi har pratat en del om att kanske bli familjehem, men inte kommit oss för att ta steget då det inte känns säkert att man skulle räcka till medans man fortfarande försöker få egna barn. Får dessutom för mig att vi så länge vi försöker själva kanske inte är så eftertraktade som familjehemsföräldrar.... Det som hindrar mig mest från att undersöka det hela närmare är rädslan över hur man ska överleva att eventuellt så småning om skiljas från det barn man behandlat som sitt eget. Jag som efter flera år fortfarande sörjer och saknar de barn jag mist genom missfall.....