• sirap98

    När UL inte är helt ok...

    Jag läser i så många trådar om lyckade UL men vad händer om UL inte riktigt visar det man hoppas på?! Det här är en tråd för oss som varit på rul och inte gått därifrån med OK i rumpan. Det kan handla om missbildningar, hjärtfel ev diagnoser mm. Det här är en tråd för stöttning och peppning en tråd där vi följer varann fram till mål dvs bebis Jag väntar en underbar pojke i maj och rul kom det fram två markörer som ökade risken för Downs syndrom, blev ledsen först eftersom man tror att man ska gå leende från UL med besked om ett friskt barn. Vi blev erbjudna fvp men eftersom det inte ändrar ngt så tackade vi nej, skulle ALDRIG kunna ta bort prinsen jag känt i flera veckor. Så nu väntar veckor av ovisshet och flera UL längs vägen för att se om det kommer tillkomma mer som tyder på ds. Med el utan ds så är han lika älskad och välkommen vår prins

  • Svar på tråden När UL inte är helt ok...
  • morsaigen

    Jag kom just hem från RUL (i v. 17+5) med beskedet att Fnulans ena fot är gravt inåtvinklad/snedställd. Resten såg bra ut, men jag kan ändå inte låta bli att oroa mig för att detta är EN sak av flera. Är det bara foten som är invriden går det säkert att ordna efter födelsen, men tänk om detta bara är ett symtom på något större, en kromosomavvikelse? Jag har gjort rutin-moderkaksprov (pga min ålder) och därmed är ju trisomi 13 och 18 och 21 uteslutna, men det finns ju så många andra!!! Orolig och ledsen blev jag iaf. Sen är det ju heller inte kul att jag inte känner bebisen ALLS, trots att jag är så långt gången och trots att det är andra barnet. Fick bekräftat idag att moderkakan låg i framvägg, men iallafall........ Det spär ju i nuläget bara på min oro att något är på tok.

  • UmmAminah

    Jag vill bara ge ts o andra en sympati kram. Jag fick besked på rul i 2010 att min pojk hade ryggmärgsbråck o d va aldrig ett val att ta bort, d va den jobbigaste tiden i mitt liv resten av den graviditeten.


  • Insanejane77
    morsaigen skrev 2012-01-20 12:54:52 följande:
    Jag kom just hem från RUL (i v. 17+5) med beskedet att Fnulans ena fot är gravt inåtvinklad/snedställd. Resten såg bra ut, men jag kan ändå inte låta bli att oroa mig för att detta är EN sak av flera. Är det bara foten som är invriden går det säkert att ordna efter födelsen, men tänk om detta bara är ett symtom på något större, en kromosomavvikelse? Jag har gjort rutin-moderkaksprov (pga min ålder) och därmed är ju trisomi 13 och 18 och 21 uteslutna, men det finns ju så många andra!!! Orolig och ledsen blev jag iaf. Sen är det ju heller inte kul att jag inte känner bebisen ALLS, trots att jag är så långt gången och trots att det är andra barnet. Fick bekräftat idag att moderkakan låg i framvägg, men iallafall........ Det spär ju i nuläget bara på min oro att något är på tok.
    Jag förstår att du är orolig, tankarna i huvudet kan man inte få tyst på hur man än försöker resonera logiskt. Min bästa vän är född med vriden fot, hon fick en skena att ha foten i så att hon skulle lära sig att belasta den rätt och värre än så var det inte. I vissa fall kanske man behöver göra en kombination av en operation och sedan använda stödskenan men det är ju inte det värsta som kan hända om barnet sedan är friskt för övrigt Glad

    Sen att ha moderkakan i framvägg kan göra väldigt mycket när det gäller fosterrörelser. Min svägerska som just fick barn hade det och hon kände inte sin bebis så ofta ens i 9e månaden. Givetvis förstår jag att du är orolig men jag tror att om du bara tar det vackert så kommer det gå jättebra det här Solig

    Och om du kommer på hur man får tankarna i huvudet att hålla tyst så mottages tips tacksamt Flört
  • morsaigen

    Tack InsaneJane, hoppas att det är så som du säger. Men helt nojjig blev jag iaf. På måndag ska vi tillbaks - nytt ultraljud med en läkare denna gång. Håll tummarna.

  • Insanejane77
    morsaigen skrev 2012-01-20 18:38:43 följande:
    Tack InsaneJane, hoppas att det är så som du säger. Men helt nojjig blev jag iaf. På måndag ska vi tillbaks - nytt ultraljud med en läkare denna gång. Håll tummarna.
    Klart jag håller tummarna! Vi ska också in på UL på måndag med läkaren igen. Det går bra ska du se Glad
  • babybaby

    När vi väntade vårat första barn 2009 fick vi veta att hon hade bukväggsbråck. Det var en berg och dalbana som följde oss de kommande dagarna. Först fick vi veta av en spec läkare att det var en omfattande ukväggsbråck men att om vi ville gå vidare så fick vi göra ett fostervattenprov, vilket vi gjorde och testet visade bra resultat. Det fick oss att hoppas, vi trodde verkligen allt skulle gå vägen. Dem röntgade  min mage för att kolla närmare hur stort bråcket var och de gjorde även ett extra ul för att kolla hjärtat på bebisen. Efter röntgen fick vi veta av vår läkare att det såg rätt bra ut, vi trodde verkligen att det skulle gå vägen, vi blev mycket glada. Även ultraljudet visade att bebisen inte hade några hjärtfel. Men så fick vi träffa en spec barnläkare några dagar senare, vårat hopp slogs i spillror. Han hade undersökt röntgen bilderna och berättade för oss att hon med sannolikhet inte skulle överleva en förlossning. Valet var självfallet vårat men vi valde då att ta bort barnet, jag var då i v.21

    All lycka till er som går i väntas tider och som fått svåra och jobbiga besked <3

  • sirap98

    Usch babybaby måste varit fruktansvärt att gå igenom, lider med er

    Snart får jag se min prins igen, håll tummen att inget allvarligt tillkommit!

  • krogen
    babybaby skrev 2012-01-20 22:46:45 följande:
    När vi väntade vårat första barn 2009 fick vi veta att hon hade bukväggsbråck. Det var en berg och dalbana som följde oss de kommande dagarna. Först fick vi veta av en spec läkare att det var en omfattande ukväggsbråck men att om vi ville gå vidare så fick vi göra ett fostervattenprov, vilket vi gjorde och testet visade bra resultat. Det fick oss att hoppas, vi trodde verkligen allt skulle gå vägen. Dem röntgade  min mage för att kolla närmare hur stort bråcket var och de gjorde även ett extra ul för att kolla hjärtat på bebisen. Efter röntgen fick vi veta av vår läkare att det såg rätt bra ut, vi trodde verkligen att det skulle gå vägen, vi blev mycket glada. Även ultraljudet visade att bebisen inte hade några hjärtfel. Men så fick vi träffa en spec barnläkare några dagar senare, vårat hopp slogs i spillror. Han hade undersökt röntgen bilderna och berättade för oss att hon med sannolikhet inte skulle överleva en förlossning. Valet var självfallet vårat men vi valde då att ta bort barnet, jag var då i v.21

    All lycka till er som går i väntas tider och som fått svåra och jobbiga besked <3
    Vilken trist historia. Vart lite forundrad over att din mage rontgades? For att se bukvaggsbrack hos foster?

    Man kan knappt se mjukdelar pa rontgen, an mindre sadana hos foster i din mage. Var det MRI kanske?
  • lullbubb

    babybaby - där är mitt mardrömsscenario :( På måndag är det dags för ultraljud + moderkaksprov här. Vad hemskt att båda kan vara bra och att det ändå kan bli så sorgligt.

Svar på tråden När UL inte är helt ok...